I mars skrev jag om EU:s Coronafond. 
Sverige hanterade inte pandemin väl. EU skulle visa sin roll som frälsare. Löfven satte sin ’prägel’ vid EU:s förhandlingsbord, och i realiteten landade ett förslag på coronastödspaketet:

Paketet skulle gynna fattiga länder med låga skulder (vilka överlag inte drabbats särskilt hårt av pandemin), kickstart-effekten blir minimal. Svensk export ska också missgynnas. Återbetalning i form av höjda skatter och sänkt välfärd kommer behövas fram till 2058 med ränta.

Det besynnerliga ”borgerliga” ställningstagandet. 
M och KD brukar dra till med häftig korta och slagkraftiga ord, s k ”slagord”.
Borgerliga slagord – som säkerligen många av deras väljare ställer sig bakom – såsom ”vi ska inte skuldsätta kommande generationer”, ”lev inte på lånade medel”, etc.

Avseende EU:s Coronafond visade M och KD både i europaparlamentet och i riksdagen att de har sina slagord – men i realiteten så backar de gärna Socialdemokraterna. Sjuklövern röstade för stödpaketet.

Endast SD prioriterar sjukvård och vårdpersonal i Region Västerbotten!
Allianspartierna (M,C,L och KD) inledde mandatperioden med att kopiera majoritetens (S,V och MP:s) budget. Därefter har budgetförslagen varit snarlika.
Endast Sverigedemokraterna skapade utrymme i vår budget för att inte göra de omfattande besparingarna på vårdpersonal som föreslogs i effektiviseringsplanen.

Övriga partier har emellertid redan påbörjat sina slagord, där man menar att vi skulle ägna oss åt historierevision – i vad jag bara kan anta är någon slags förhoppning om att journalister och medborgare inte har intresset av att gå tillbaka till tidigare budgetar, utan istället lita på auktoritetsargument.

Men faktum kvarstår: Vill man prioritera vård, måste man bortprioritera annat. Det är en grundpelare i politik. Här har Sverigedemokraterna som enda parti vart tydliga att vi behöver prioritera vård. Vi kan inte lägga de omfattande medel Sjuklövern gör på administration, kultur, regional utveckling och överflödig förtroendemannaorganisation.