Petter Nilsson(SD)

Säkra ambulansflygsverksamheten!

Tidigare skrivit om KSA vid flera tillfällen.

I VK:s artikel från 28 maj, ”ambulansflyg i tidsnod direktanstaller piloterna”.

På frågan huruvida KSA hinner till årsskiftet svarar den nytillträdde förbundsdirektören Anders Sylvan (också tidigare landstingsdirektör i Region Västerbotten):

”Jag ska svara ärligt. Vi har haft ett antal marginaler för uppstart, som bland annat genom överklaganden och fördröjningar i processen har ätits upp. Så nu är marginalerna väldigt små, det finns nästan inga marginaler kvar – Men ja: Vi hinner. Och i den mån uppstarten inte blir från noll till hundra så är vår avsikt också att med en bra dialog med den nuvarande leverantören Babcock hitta en övergångslösning som gör att det gradvisa övertagandet från vår sida och deras minskande inte ska bli ett hack i patientsäkerheten.”.

Klart är ju att den nytillträdde förbundsdirektören delar den oro som jag tidigare problematiserat.Och visst är det rätt att ta åtgärder för att säkra ambulansverksamheten. Men rimligen är rätt väg att göra det – istället se till att KSA upphandlar tjänsten kortsiktigt likväl som långsiktigt.

Frågan är ju vad man kan begära av ett privat företag – som måste gå med vinst – i mån övergång beträffar. Särskilt som KSA får en monopolställning avseende ambulansflygverksamheten framöver.

Man får ju komma ihåg att det bolaget rimligen också måste ha en strategi för när tiden kommer att de måste gå ur. I VK valde emellertid inte Babcock att kommentera nyheten.

Etiketter: , , ,

4 kommentarer

  1. Maria

    Ambulansflyg är centralt om ”Hela Sverige ska leva”! Upphandlingen verkar ha hanterats på synnerligen diskutabelt vis! Gör om och Gör rätt!

  2. Brorson

    Förspelet till bildandet av regionägda flygbolaget Kommunalförbundet Svenskt Ambulansflyg (KSA) torde vara fällningar i förvaltningsdomstolarna för lagtstridiga upphandlingar av flygtransporter av patienter från kommersiella men specialiserade flygbolag. Vad trodde regionpolitikerna om sig själva? Hur kunde de inbilla sig att de skulle klara av att äga och driva ett eget flygbolag, när de inte ens har klarat av att följa lagen vid upphandlingar av flygtransporter?

    För ett par år sedan och fram till pandemins början var det brist på livsnödvändig sjukvårdsmaterial i fem regioner i Mellansverige efter byte av leverantör. Den nya leverantören, som var ett bensinbolag i Stockholm, som slagit sig på läkemedelsförsäljning, hade ingen leveransberedskap när man fick stororterna på sjukvårdsmaterial till sjukhusen och vårdcentralerna. Kontrollerar man inte sådant när ett anbud accepteras? Detta är ju till skillnad mot flygtransporter ingen udda verksamhet inom sjukvården.

    Under min vpl-tjänstgöring inom Flygvapet satt jag flera månader i FV:s stridsledningscentral, som var inrymt i ett bergfort, och väntade på krig. Det var i o.f.s. spönnande månader med ideliga anfall mot flyttfåglar, som på radarn ser ut som långsamgående flygfarkoster, exempelvis helikoptrar, samt NATO-flyg som flög tvärs över Sverige och landade på en svensk flygtlottij, där de amerikanska piloterna möttes av svenska soldater med laddade k-pistar. ”Va, Sverige är väl med i Nato?” Amerikanerna hade träffat svenska flygvapenpiloter på en krog i Norge. Svenskarna hade sagt ”vi måste träffas igen. Ni kan väl sticka över?”

    För oss värnpliktiga var det ett spännande avbrott i tristessen och vi tjatade på stridsledningsofficeren att följa regelboken, som sa att inkräktarna skulle skjuta ner. Men stridsledningsofficeren vågade inte ta det beslutet utan stöd från någon överordnad, men någon sådan var inte anträffbar just då, Trots att det var mitt under kalla kriget och värlssläget var både djupfryst och högexplosivt. Och tänk om de där flyttfåglarna som alltid kom österifrån inte var några flyttfåglar?

    Mellan dessa episoder fanns inget annat att förströ sig med än att läsa internationella flygtidskrifter. Det fanns många. Med min civila bakgrund i transportbranschen var jag jag mindre intresserad av stridsflyget än av det militära transportflyget. Helt klart hade Sovjetunioonen då, som Ryssland idag, överlägsna resurser för trupptransporter och även tung krigsmateriel, t.o.m. stridsvagnar som kan landsättas med fallskärm, på långa avstånd genom luften. I.o.f.s inget märkligt med tanke på Rysslands långa gränser. Men det ryska militära transportflyget kan naturlitvis flyga lika långt österut som västerut.

    Vilka chanser har Sverige att få fram egen trupp, om en fiende österifrån väljer en landsättningsplats långt ute i den svenska ödemarken? Landsvägar och järnvägar och några ynka transporthelikloptrar, som kan medföra 500 liter vatten vid vattenbombning av skogsbränder. Under rådande handelssanktioner mot Ryssland vägrar både -EU och Sverige att köpa in ryska brandflyg, som utan tvekan är världens bästa. Tvårtemot vad nu tror, har jag mycket stort förtroende för Putin, som en mycket försiktig realpolitiker, som inte gör någonting, som han inte är absolut tvungen till, för Rysslands bästa… I den vågskålen väger Sveriges bästa lätt.

    Naturligtvis läste jag också om det amerikanska VTOL-projektet (Vertcal take off and landing), d.v.s. maskiner som startar och landar som en helikopter och flyger som ett flygplan (2,5 – 3 gånger så fort som en helikopter). USA har utvecklat en variant, som kallas Osprey – 22 för transport av 24 tungt beväpnade soldater, exvis från ett transportfartyg till en krigsskådeplats någonstans i världen.

  3. Brorson

    Det var alltså under vpl-tjänstgöring i Flygvapnet, som jag fick kännedom om VTOL – maskiner, som startar och landar som helikoptrar och flyger som flygplan. Och under 2010-talet, som jag började fundera på om sådana behövs i Sverige. Och vilka modeller som då fanns på marknaden. Det fanns då en större amerikansk modell, Osprey – 22 för transport av 24 fullt utrustade soldater och en mindre italiensk modell, som enligt tillverkaren är särskilt lämplig för transport av personal till oljeborrplattformar långt ute till havs.

    Sedan dess har utveckling av ett stort antal nya modeller, varav flera bygger på drönar-konceptet med fyra uppåtriktade rotorer på börjats. Osprey – 22 är en VTOL-maskin med mycket stora propellrar, som är riktade rakt uppåt vid start och landning och rakt framåt vid flygning, då hastigheten är drygt 500 km / h. Den har samma vingbredd som ett vanligt flygplan, och kan därför inte landa och starta i en mindre skogsglänta eller på en landsväg med mindre vägbredd eller avstånd mellan träden på båda sidor om en skogsväg.

    Den italienska modellen, som lastar 10 – 11 passagerare klarar däremot landning och start nästan var som helst, tack vare sin mindre vingbredd. Om man då jämför med de flygplan, en affärsjet, som regionerna har köpt in, Pilatus PC-24, med en maxhastighet på drygt 800 km /h, torde den italienska VTOL-maskinen klara samma eller ännu lägre transporttider mellan en olycksplats, som markambulans + ambulansflyg + markambulans (Hur många sjukhus har ett flygfält omdelbart utanför ambulansintaget?

    Tyvärr vet jag ingenting om de italienska maskinensdriftekonomi, driftsäkerhet och flygegenskaper, särskilt i dåligt väder. Men det är i nuläget oväsentligt, när flera nya modeller är under utveckling, och en större svensk beställning rentav skulle kunna påverka utvecklingsarbetet. Jag se tre huvudsakliga användningsområden.

  4. Brorson

    1) Vid en militär invasion väljer angriparen att upprätta ett brohuvud på en otillgänglig plats, som det tar försvarna flera timmar eller dagar att nå fram till’ Ett klassiskt exempel ur krigshstorien är Dien Bien Phu i Nordvietnam 1954, som den franska kolonialmakten trodde skulle bli slutet för ”Viet cong”, men i stället blev början till slutet på det franska kolonialväldet efter hårda strider under flera månader. Det tog flera veckor för Viet cong att få fram sin krigsmateriel till Dien Bien Phu – efter oerhörda förluster i människoliv.

    Såvitt jag vet bygger den svenska försvarsdoktrinen fortfarande på att hemvärnet i de svenska ödebygderna ska hålla emot tills reguljära svenska stridskrafter anländer några dygn senare. Och dessutom lever svenska försvarspolitiker från S till M (och SD?) fortfarande i villfarelsen att Gotland eller yttre skärgården blir de första målen för angriparen.

    2) Polisen. Den nationella insatsstyrkan, bestående av c:a 65 vältränade poliser som är förlagd till Stockholm, bör delas på fyra mindre nationella insatsstyrkor .bestånde av sammanlagt c:a 160 poliser stationerade i Stockholm, Göteborg, Malmö och Umeå eller Luleå, vilka kan komma till en brottsplats var som helst i landet efter 30 – 40 minuter, med en VTOL-maskin. Detta även om lokalpolisen befinner sig i andra änden av polisdistritetr med en körväg på flera timmar till den nya brottsplatsen.

    3) Flygambulans, som kan vara framme vid en olycksplats inom samma tid och vara framme med patienten vid sjukhusen i Umeå eller Lycksele inom en timme efter larm. Eller flyga direkt till Uppsala eller Stockholm, om nödvändig vård inte kan ges vid något av sjukhusen inom llänet. VTOL-maskinen bör klara transprot av två liggande patienter (samma som Pilauts PC-12) samt läkare och sjuksköterska och ha plats ombord för avanceradd medicinsk utrustning.

    Samma maskintyp ska med smärre ändringar kunna användas för alla tre uppgifterna. År det då inte lämpligt att den flygtekniska verksamheten administreras av samma myndighet, nämligen Försvarsmakten / Flygvapnet och att den polisiära och medicinska verksamheten av Polisen respektive regionerna? Sjuktransporter med konventionella flygplan, som bara kan trafikera flygplatser, bör enligt min, som till mening fortsättningsvis upphandlas från flygbolag- ssom till skillnad mot våra regionpolitiker behärskar den tekniken.

    Regionernas utveckling till flyg-, tåg- och bussbolag försträcker.

Lämna ett svar till Brorson Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.