I tomrummet efter Stefan Löfven avsäger sig nu under sossarnas kongress så hamnar S i ett knepigt läge.
Klart det är vettigt för dem. Löfven har ju fått bära ansiktet för en ordentligt dålig utveckling.
Även om kanske inte alla väljare luras av att en ny företrädare får bära ansiktet för en ”ny” socialdemokratisk inriktning, så kanske sossarna lyckas lura någon stackars väljare.

Debatten i SVT:s aktuellt igår, alternativt SVT-artikeln här problematiserar detta med titeln ”På tiden med en kvinnlig statsminister eller fel att fokusera på kön?”.

Det är förstås något av en skendebatt, men samtidigt så känner jag nog inte att man blev särskilt upplyst av Jonna Simas insats i debatten. Naturligtvis kräver statsministerposten kompetens, och precis som alla ledande roller så måste fokus vara på detta.

Ska man därefter recensera Sveriges feministiska regering, eller för den delen enskilda S-ministrars insatser för feminismen, så är det uppenbart att de knappast agerat för att göra något åt de verkliga problemen.