Petter Nilsson(SD)

Regionen: L närmar sig SD!

Är förstås positivt att ta del av liberalernas debattinlägg kring regionens utveckling under förra veckan. Och visst är det rimligt att peta på projektkostnader. Tacksamt man visar sig redo att ta av Sverigedemokraternas förslag att dra ned på projekt! Det finns fler som rimligen bör avvägas mot mer medel till sjukvård.

Ska väl säga att jag kan tycka det är en aning sent att få idén ett år innan valet, särskilt som kostnaderna från regionen blivit väsentligt mycket lägre över åren särskilt för Stockholmskontoret. Samtidigt inget Region Västerbotten ska driva förstås, men man undrar varför det blev aktuellt ordentligt först nu.

Oavsett positivt se liberalerna närma sig SD!

Men.
Sen följer en rad direkt besynnerliga förslag, där man troligtvis vill signalera politik – hellre än faktiskt få till en förändring.

När det gäller elektrifiering av tvärbanan är man alltför populistiska och orealistiska.
Första steget, vilket Sverigedemokraterna vart tydliga med, måste vara bärighetssatsningar och rätning på järnvägsstråket upp till Storuman. Det skulle göra själva elektrifieringen betydligt billigare och försvarligt steg i riktningen. Det är också ett sätt att väsentligt stärka befintliga hastigheter på banan, och något man måste göra innan man elektrifierar – oavsett.

Väljarfrieriet att lova en mer skyndsam Norrbottniabana kommer nog knappast vara något endast liberalerna ägnar sig åt kommande året, men är inget som regionen egentligen kan göra särskilt mycket åt. Redan idag arbetar Region Västerbotten för det (”Norrbottniabanan AB”).

Vätgasdrivna tåg explicit på inlandsbanan är en väldigt ”politikerprojekt”-idé.  Infrastrukturen skulle kosta väldigt mycket för väldigt få tåg. Vidare är nästa fråga om det är något om man avser bara ska förekomma lokalt på inlandsbanan i Västerbotten eller hur man egentligen tänker sig lösa det. Varken Norrtåg eller AB transitio har tidigare köpt några, möjligtvis skulle man kunna köpa från exv Siemens, men riskera förlora stordriftsfördelar såvida tidigare nämnda bolag upphandlar (bl a) underhåll också för vätgasdrivet. Förutsätter att IBAB har liknande bekymmer(även om Regionen inte har rådighet).

Lagring av vätgas (en farlig gas som lätt kan explodera) och ineffektivitet vid framställning av vätgas likväl som vid förbränning gör att vätgas rimligen jämfört med batterier gör det svårt att svara på varför liberalerna inte skulle nöja sig med att fria till väljarna genom att utlova batteridrift eller för den delen bimodala. Men det är väl inte tillräckligt modernt?

I nästa andetag lyfter samverkan mellan länstrafik mellan kommuner och regioner (vilket redan idag görs, bland annat av Länstrafiken, ”Norrtåg AB” och ”Samtrafiken i Sverige AB”).

Oavsett är liberalerna fortfarande alltför populistisk i sin retorik. Väl i enighet med deras ofinansierade satsningar på vården.

Det sagt välkomnar jag att liberalerna öppnar upp för att reducera ramen som tilldelas projekten inom regional utveckling – något ännu endast SD gjort i någon omfattning i Region Västerbotten. Min förhoppning är att de nagelfar satsningarna och ser de mer omfattande besparingarna som går att göra, för mer medel behöver tillfalla vården.

Sverigedemokraterna har föreslagit omfattande reinvesteringar inom Region Västerbotten. Det är bra miljövänliga satsningar som också minskar framtida driftkostnader, uttag ur kraftnät och minskar regionens klimatavtryck.
Om liberalerna är intresserade av att se sådana satsningar är de fria att ansluta sig till Sverigedemokraternas budget istället för att bedriva populistiska politikerprojekt.

Etiketter: , , , , , ,

4 kommentarer

  1. Brorson

    Norrbotniabanan kommer att bli en ännu värre gökunge än Botniabanan i det svenska järnvägsboet. Vi kommer att få omfattande nedläggningar av befintliga järnvägar, eftersom Norbotniabanan inte tillför någon ny godstrafik och ej heller någon nu persontrafik, förutom viss pendling. Norrbotniabanan kommer ju inte konkurrera med flyget, vilket inte ens Botniabanan klarar i någon nämnvärd utststräckning. Det vill ju inte banans tillskyndare inom S, som i stället värnar flygplatserna.

    Miljöpartiet är numera helt uppköpta av bilindustrin oh driver i praktiken förre Volvo-chefen P.G. Gyllenhammars järnvägspolitik. att all gods- och persontrafik ska ut på landsvägarna, utom storstadstriangeln och en tarm upp längs Norrlandskusten. Alla miljarder, som sedan 1960-talet har satsats på modernisering av stambanan kommer med denna politik att bli bortkastade. Och nedläggningen av Inlandsbanan (Gällivare – Kristinehamn) kan fullbordas.

    Inlandsbanan var från början tänkt som en parallell stambanan för mycket tung godstrafik. då en tredje utskeppningshamn för Lapplandsmalmen planerades norr om Göteborg, i Bohuslän. Planerna på en tredje utskeppningshamn sköts dock på framtiden efter elektrifieringen av Malmbanan Narvik – Luleå. Inlandsbanan har därför en mycket bättre geometrisk standard än tvärbanan.

    SD har därför helt rätt i att bärighetshöjning och kurvrätningar måste på tvärbanan komma före en eventuell elektrifiering av densamma. Det är en förutsättning för att elektrifiering ö.h.t. ska löna sig. Men varför inte i stället satsa på batteridrift Hällnäs – Storuman, när bandelen Umeå – Hällnäs redan är elektrifierad, och kontaktledningen kan leverera el-energi till både körning och batteriladdning?

    Batterilok, som hade nästan lika bra prestanda (dragkraft och hastighet) som de disellok, som ersatte ångloken på Inlandsbanan fanns hos SJ under femtio år (1942 – 1992), men kom aldrig till användning på Inlandsbanan. Sannolikt p.g.a. för kort räckvidd per laddning och avsaknaden av elektrifierade delsträckor Gällivare – Östersund. där batterierna hade kunnat laddas. Men den typ av batterier, som nu finns, hade det problemet sannolikt varit löst.

    Läsning som rekommenderas: https://www.jarnvag.net/lokguide/oa

    Här kan också nämnas att motorvagnståg X10, som används i lokaltrafiken i södra Sverige inte kräver mer energi än en större personbil trots en vikt på 100 ton (två permanent sammankopplade vagnar). Om man jämför med vilka räckvidder per laddning, som biltillverkarna utlovar för nya elbilar, inser man lätt att ett motorvagnståg med batteridriftskulle klara hela sträckan Gällivare – Östersund, och kanske ända ner till Mora, på en laddning.

    Ett ännu bättre alternativ, för Inlandsbanan vore, enligt min mening, förbränningsmotordrift med elektrisk kraftöverföring (elhybrid), eftersom man då slipper omvandlingsförlusterna vid i- och urladdning av batterierna och därmed sparar energi. Som drivmedel kan biobränslen från skogen användas. Motorvagnar med elhybrid-drift har funnits i Sverige sedan 1912, men tillverkningen har för länge sedan upphört.

    • Lars

      Jag tror det är viktigt att påpeka att tåg och bil/lastbil egentligen inte är konkurrenter på det sätt MP med flera tycks tro. För att tågen riktigt ska komma till sin rätt, var avser kostnader och överlägsen energiförbrukning, ska tågen vara långa och innehålla mycket last, särskilt tung last. Och all last ska gå direkt från A till B. T.ex. malmbanan, och norrlandssnälltågen som de var förr (långa och gick rätt sakta). Men bilarna har en fördel när det ska gå fort. Då de innehåller relativt lite last, och ofta kan gå direkt från A till B även med mindre sändningar gods/personer, så kan de köras iväg direkt man är klar med lasten, vilket inte fungerar med tågen om de ska vara långa och last från många kunder ska samsas i samma tåg. Persontrafik är lite enklare, då passagerarna lastar om sig själva, men även då vill de inte att det ska vara lång väntan mellan avgångarna. Tåg och fartyg är däremot naturliga konkurrenter, och en stor del av det som går med godståg skulle alternativt gå med fartyg (stålet från SSAB till Borlänge men man har valt tåg då det går fortare och kan gå utan omlastning. Kombitrafik är väl det närmaste om man vill flytta lastbilstrafik till tå, men ofta får man bara en avgång per dygn, och det blir ofta stressigt för chaufförerna, annars kan tåget gå utan godset, och då blir det minst ett dygns försening för kunden. När det gäller persontrafik, så står konkurrensen främst mellan tåg och andra kollektiva färdsätt, bil ja, men mera genom skatter på bil, p-avgifter och köer pga dåligt utbyggd infrastruktur än naturlig konkurrens. Vilket märks i glesbygd, där bil genom skatter mm är dyrt, men pga glesa avgångar för kollektivtrafik som i huvudsak bara går på dagen blir bilen ändå ett måste för många. Ett stort problem med täta turer med tåg är att det då behövs mycket fler spår som dessutom blir dyra att underhålla då det oftast går någon sorts kort tåg på dem, och ändå blir banan mera störningskänslig än en väg, då ett trasigt tåg inte kan köra in till vägrenen eller närmaste p-ficka och låta andra tåg passera. Även höga hastigheter gör rälsen dyrare att underhålla, bl.a. genom att det blir mycket viktigare att spåret ligger exakt på rätt plats, i hög fart får det inte vara många mm fel för att tåget ska skaka eller gunga…

      • Brorson

        Det är inte så enkelt som MP tror. Så långt har du rätt. Men i fortsättningen har du själv många fel. Jag har själv både utbildning och yrkeserfarenhet från båda trafikslagen, järnväg och landsväg och har varit med under nedläggningsepoken, då järnvägarna miste mycket trafik. Jag vet vad det berodde på och vet vad som krävs för att järnvägen ska återta förlorade marknadsandelar. Det kommer inte att ske med de grova felinvesteringar i järnvägssystemet, som MP försöker driva igenom med stöd av S.

        Naturligtvis minns jag de långa Norrlandstågen, 17 vagnar, vilket var maximal låglängd vid 130 km / h. därav 10 – 12 sovvagnar Vilket motsvarar 5 – 6 sittvagnar. Det fanns ingen annan anledning till dessa tåglängder än den stora andelen sovvagnar. Tvärtemot vad du skriver råder stenhård konkurrens mellan godståg och långtradare på landsväg. Du har också fel om kombitågen, att det bara skulle vara ett per dygn, när det snarare är tre – fyra per timme under större delen av dygnet särskilt nattetid.

        Vad som behövs först av allt är att vi får stopp på den olagliga cabotage-trafiken med utländska långtradare. Åkerierna är en småföretagarbransch, och med många företag är det alltid någon som bryter mot gällande regler8maxlast, hastighet, arbestid) när det egna företagets existens står på spel. Detta sätter press på övriga åkerier, vilket indirekt drabbar järnvägen, som en domino-effekt.
        Utan den olagliga cabotage-trafiken skulle marknaden räcka gott och väl till både godstågen och de svenska lastbilsåkerierna.

        Det stämmer i och för sig att järnvägen är bäst på långa transportavstånd, för tunga laster och för stora volymer. Men det är en sanning med modifikation, Som f.d. järnvägstjänsteman har jag mången gång haft anledning att reflektera över det förhållandet att privatföretagare (åkeriägare) ofta är bättre affärsmän än järnvägstjänstemän, bättre på marknadsföring och kundanpassning. Men det är en personalfråga och en fråga om företagsstruktur, snarare än en teknisk fråga. reden återtagning av marknadsandelar till järnvägen, som faktiskt har skett, har i hög grad gjorts av relativt nystartade privata tågbolag.

        Det var med den vetskapen, som man skapade en särskild organisation för Inlandsbanan. Trots att även många miljöpartister deltog i arbetet med att rädda Inlandsbanan. drog ledande miljöpartister, bland dem Peter Eriksson, igång en splittringsaktion för Botniabanan.

        Men det är också en teknisk fråga, då det behövs tekniska innovationer samt fler gemensamma EU-standarder speciellt för den gränsöverskridande godstågstrafiken. Men i regeringsställning stödjer i stället MP lastbilstillverkarnas produktutveckling (”elmotorvägar” för lastbilstrafiken mm)med statliga mångmiljonbelopp. Bolund utlovar nu nya subventioner till köpare av nya elbilar under förevändning att fler elbilar då därigenom torde komma ut på begagnatmarknaden.

        Om inte den mannen tar emot mutor av bilindustrin, är han dum i huvet. en ”nyttig idiot”. Men så här har MP agerat nästan från starten, varit strykrädda för att få bilindustrin och bilist-organisationer mot sig,

  2. Brorson

    I min första kommentar i den här tråden skrev jag att SD:s förslag är bättre än L:s förslag beträffande Inlandsbanan och tvärbanan. Sign Lars har däremot gjort ner järnvägen som ett konkurrenskraftigt, driftbilligt och effektivt transportmedel för framtiden, speciellt för gods, utom möjligen för mycket stora volymer av mycket tungt gods på långa avstånd. Med min erfarenhet som SJ-anställd under den värsta nedläggningsepoken, anser jag att järnvägen måste ta tillbaka en stor del (inte allt) av de marknadsandelar som då förlorades: Detta kräver att:

    1. Även mindre godsvolymer per sändning förs tillbaka till järnvägen. Detta har till viss del redan skett genom utvecklingen av kombitrafiken, som har mycket större omfattning än vad Lars tror. Men det räcker inte. Det måste bli fler tågtransporter hela vägen. Detta kräver att befintliga men nedläggningshotade järnvägar räddas, men också en utveckling av teknik och organisation.

    2. Betydlig mer gods med låg vikt i förhållande till godset ekonomiska värde, måste överföras till järnvägen. Detta är en både teknisk och polisiär fråga, eftersom järnvägstransporter är stöldkänsliga. Med de nya järnvägar, som kineserna vill bygga mellan Kina och Europa, kan bl.a. mycket flygfrakt ersättas av tågfrakt.

    3. Kortaste transportavstånd. där godstågen kan konkurrera med långtradarna måste krympas rejält. Detta är huvudsakligen en fråga om teknisk utveckling, både vad gäller kombitrafik och hela vägen. De lastbilar, som används i kombitrafiken, borde ha utrustning, med vars hjälp lastbilschauffören ensam kan flytta en container från bil till tåg och vice versa.

    Beträffande lämpliga drivmedel för tågen på Inlandsbanan och tvärbanorna.. se min första kommentar.

Lämna ett svar till Brorson Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.