Petter Nilsson(SD)

Muséet ratar Vilks rondellhund

Moderna Muséet ratar Vilks rondellhund.  Fascineras en aning över moderna muséets svaga bevekelsegrunder.

“Det är bortom allt tvivel att teckningarna görs som en medveten provokation med avsikt att skapa spektakel i en tid som var och är starkt präglad av xenofobi och islamofobi. Att de mycket riktigt blivit som en magnet för hat och hot, diskussion och debatt gör dem absolut till ett intressant fenomen av sin tid – men det gör dem inte automatiskt till intressant konst.”

Tycker Vilks själv bemött detta tydligt bland annat i hans inlägg 1132 – Provokationens potential. Han har även lyft ämnet ”konstens kvalitet efter modernismen”. Avseende de hatiska aspekterna, så finns det en rad länder där yttrandefriheten är häftigt begränsad till islamisters fördel(i vissa fall även belagt med dödsstraff). Ifall man menar att detta är så pass provocerande att man behöver stifta lagar mot detta – eller kräver att institutionerna ska tvinga bort provokativa alster – så finns det andra länder att bosätta sig i.

Vidare ska sägas att Muséet innehar ”Skända flaggan” i sin samling sedan tidigare(på tal om estetik och provokation).

Men åter till tidigare nämnd artikel från Moderna muséet. Vidare skriver föreståndaren följande:
“jag värnar om ett öppet debattklimat där det måste finnas utrymme för olika uppfattningar utan att de avfärdas som undanflykter.”

För att summera får man ju säga att hon med muséets ratande bidragit ytterligare till det provokativa värdet av alstret.

Det vore nog kanske inte särskilt populärt att säga att moderna muséet egentligen ratar Vilks verk på grund av ängslighet över säkerhetsaspekterna.

Etiketter: , , , , ,

7 kommentarer

  1. Kenth

    Sama sak hände när palme blev skjuten…för att han inte skulle få nån slags idolstatus
    och bli dyrkad blev han fort bortstädad från offentligheten….likadant som sker idag med vilks…
    (av folk som inte klarar av se någon annan bli upphöjd)

  2. Jonsson

    Ja, det vore rimligare av Modernas chef, att erkänna att hon/ de nobbar Vilks konst på grund av rädsla för repressalier; inte minst från vänsterhåll.
    Vilks fick rätt. Så rätt så. Vilket är mycket oroande för Sveriges del.

  3. Brorson

    Först en lektion i god konst:

    En röd stuga under björken nere vid sjön med en ko betande i bakgrunden. Det är god konst: svensk nationalromantik.

    Ett beduintält under palmen nere vid oasen i öknen med en kamelkaravan i bakgrunden. Det är god konst: arabisk nationalromantik.

    Men visst finns god konst som inte är nationalromantik.

    Vilks rondellhundar är dock i sig ingen god konst. Ingen hade blivit förargad om han inte själv hade sagt att de föreställer profeten Muhammed. Det konstnärliga består i att människor kan bli så förargade av dålig konst, så att de gör dumma saker. Vad ska muséet göra om ingen blir förargad – hyra in terrorister, som skjuter ihjäl besökarna? Förrförre vänsterpartiledaren Lars Ohly fick en gång frågan varför han inte protesterade och svarade ”Jag vill inte bli en del av Vilks konstverk”.

    Petter hade alldeles rätt, när han skrev i ett tidigare inlägg att man måste skilja mellan kyrkorummet och samhällsrummet. Provocerande konst, som kan accepteras i samhällsrummet, passar inte i kyrkorummet. Och naturligtvis inte heller i en moské. Det är ju platser, där folk inte bara ska minnas avlidna anhöriga, utan även möta Gud utan att distraheras av ovidkommande associationer.

    Men finns det inte även provokationer, som är så anstötliga att de inte heller passar i det offentliga rummet, och kanske t.o.m. bör förbjudas? I Sölvesborg. där SD är med och styr, ställer man krav på att konstverk, som köps in med skattemedel, ska ha vara ”tidlösa” och ha en hög konstnärlig kvalitet. Mig veterligt har Sölvesborgspolitikerna inte förbjudet vare sig dålig konst i privata konstsalonger eller pride-flaggor på privata hus. Där har vi ytterligare en gräns: Mellan sådant som bör förbjudas, och sådant som är tillåtet men inte bör finansieras med skattemedel.

    Man måste också skilja mellan konstnärlig frihet och yttrandefrihet. Vilks usla teckningar säger ingenting i sig och är alltså inga yttranden i yttrandefrihetens mening. Det är däremot religiösa utsagor av typ ”Det finns bara en Gud och Muhammed är hans profet” eller ”Jesus är Guds son, Gud av Gud”.

    Men även utsagor som motsäger dessa utsagor är yttranden i yttrandefrihetens mening, typ ”Muhammed kan inte vara guds profet, eftersom det inte finns någon gud” eller ”Jesus kan inte vara guds son eftersom varken gudar eller gudasöner finns.”

    Även religiösa invändningar mot andra religioner är yttranden i yttrandefrihetens mening, typ ” Muhammed kan inte vara Guds profet, eftersom det inte har kommit några profeter efter de gammaltestamentliga profeter som förutspådde Jesus” (kristen invändning mot islam). Eller ”Tron att Jesus var Guds son, Gud av Gud” är falsk lära och avgudadyrkan. (Muslimsk invändning mot kristendomen.)

  4. Lars

    Jag kan inte låta bli att åter påpeka det helt vrickade i ordet ”islamofobi”, ett av de mest idiotiska ”PK”-ord jag känner till. Men det är samtidigt lite kul när PK inte inser allt besvärande som ordet avslöjar om den/de som skapade begreppet, och de som använder ordet för att bekämpa islamkritik som inte kommer från muslimer utan från kristna eller icke-troende, (främst vita sådana)…1 användandet av fobi. Fobi verkar främst ha lagts in i ordet för att skapa ett förakt mot ”islamofoben”, dvs uppfinnaren och de som använder ordet, för att baktala vissa personer, måste ju antagligen känna förakt för eller stark motvilja mot folk med fobi, trots att åkomman är rätt vanlig, men ofta gäller t.ex. spindlar och ormar och speciella miljöer. Och som man känner sig själv känner man andra. 2. Dessutom blir man på nåt sätt beroende av att folk fortsatt känner förakt mot folk med fobier..3. Fobi avser ju överdriven rädsla… Men var t.ex. Vilks överdrivet rädd för vissa muslimer? Skulle han ha fått livvaktsskydd då? Skulle Du våga gå ut i en förort med många muslimer och högljutt prata t.ex. kvinnoförtryck inom Islam – eller är Du månne ”islamofob”. Men Du skulle med liten risk, högljutt kunna påstå, t.o.m. i en kyrka, att den kristna religionen förtrycker kvinnor. I länder, med många giftiga spindlar och ormar, pratar man inte så mycket om fobi mot dessa djur, då ”fobin” ofta kan vara livräddande….

  5. Brorson

    Många vet inte att förbud mot bilder av det heliga länge har varit en omstridd fråga inom kristendomen, att det finns ett partitiellt bildförbud (endast ikonografin tillåts) inom den ortodoxa kyrkan. Samt att de medeltida väggmålningarna i alla svenska medeltidskyrkor kalkades över under 1800-talet. De troende skulle inte distraheras av ovidkommande tankar.

    Många vet inte heller att ett absolut förbud mot avbildning av människor råder inom islam, vilket i praktiken är omöjligt att upprätthålla utanför moskéerna p.g.a. alla moderna nyhetsmedier. Även förskönande bilder på profeten är strängt förbjudna. Vitsen är att ingen vet hur profeten såg ut, varför varje muslim gör sig en inre bild av profeten, vilken störs av andra bilder. För en muslim handlar det inte om kränkthet, utan att bli fråntagen en del av sin egen identitet, sin egen gudstro och religiösa upplevelse.

    Det handlar alltså inte om yttrandefrihet, vilket däremot påståenden av typ ”Muhammed var en falsk profet” gör. Jag vänder mig mot användningen av yttrandefriheten som en täckmantel för att såra och skada andra människor, vilket inte minst provokatören Vilks har gjort. Men det finns gränser även för yttrandefriheten, vilket inte minst krönikören Cissi Wallin – och även Ebba Bush – har fått erfara.

    Uppmaningar att döda Vilks, har inte omfattats av yttrandefriheten. Och de som har gjort det borde inte bara straffas, utan dessutom utvisas. Religionen ska inte heller användas som täckmantel för brott, eller uppmaningar att begå brott. Även anstiftan till brott är ju ett brott. Även uppmaningar att skända Vilks grav bör enligt min mening leda till utvisning. Man ska inte skända någons grav, oavsett vad man tycker om den döde. I ett civiliserat land ska gravfrid råda.

  6. Jonsson

    Kim, du lägger ord i min mun. ”Inte minst”, skrev jag.
    Jag hade tänkt skriva: rädsla för deplattformering, men tyckte inte begreppet passade för kulturchefer. För dem handlar det om att följa gällande nomenklatura, för att inte bli paria, ur vänsterperspektiv. Förlora position och/ eller jobbet alltså. Så svaret är JA, rädsla för repressalier från vänsterhåll. Också.
    Lästips: Johan Lundberg (doku.se) om Vilks.

    Din egen åsikt angående ämnet?

Lämna ett svar till Kim Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.