Petter Nilsson(SD)

SD, M och KD eniga om gemensamt motförslag!

Skärpt migration, sänkt inkomstskatt med särskilt fokus på låg- och medelinkomsttagare, samt lägre skatt på drivmedel präglar det gemensamma budgetförslaget.

Väldigt positiva nyheter!

Det jag däremot kan undra över är Liberalernas inställning. Nu pekar mycket mot att de inte tar sig in i riksdagen, men om de gör detta: avser de då att bilda ett eget L-block?

Etiketter: , , , , , , ,

12 kommentarer

  1. Marko

    Ser att att hycklarkungens fake news och propaganda blog har ett spin på detta.
    Att sänka skatt för arbetare är tydligen det samma som att attackera pensionärer.
    Samma pensionärer som det S toppstyrda LO sa kunde fetglömma höjda pensioner.

    • Lars

      Vad S m.fl. missar är att minskade kostnader också kan gynna alla skattebetalare. Minskad migration är en sak som på sikt minskar många kostnadsökningar i form av olika bidrag till nyanlända innan de får jobb. Om de ny ens får nåt jobb som ger mer inkomster till stat och kommun som överstiger statens, regionernas och kommunernas utgifter för dem. En skillnad mot t.ex. en välutbildad arbetskraftsinvandrad tekniker från Indien, som oftast talar bra engelska och direkt kan sättas i jobb bland svenska kolleger som också kan tala bra engelska. Likaledes kan en satsning på rättsväsendet vara positivt för ekonomin genom att den ökade tryggheten kan öka användningen av kollektivtrafik och göra folk rörligare i samhället utan att riskera överfall och rån, och butikerna kan få tillbaka en del kunder från nätbutikerna.

    • Mique

      Whataboutism (men du då teknik), avser ett argumentationsfel under tu quoque-argument (hyckleriavfärdande) och är nära släkt med relativisering. Denna sandlåderetorik är mycket vanlig hos lågutbildade män. Brunskjortornas partiledare ”Jimbo the Kid” använder sig av den titt som tätt, senast i går på SVT.

  2. Marko

    Vi får verkligen hoppas L åker ur.
    Ett mer splittrat och oberäkneligt parti har nog aldrig funnits.
    Kan inte se en anledning att någon vill rösta på dom.
    Och hittar någon en anledning så är risken hög att dom ändrar sig om det efter valet.

    • Lars

      Ändå tycker jag att Sabuni är snäppet vettigare än sina senaste företrädare, inte minst i integrationsfrågorna. Men visst, de är som parti inte särskilt bra längre, deras största misstag liksom övriga i sjuklövern, var nog satsningarna på mångkultur, med USA som förebild, och den konstiga iden om att ju mer olika kulturerna var som skulle flytta hit, desto bättre. Sanningen är ju, att USA:s relativa framgång troligen har mera att göra med att de oftast kristna europeer som flyttade dit var folk som var beredda att ta risker och jobba sig upp via hårt arbete. De blev ju inte direkt överrösta med pengar när de kom, de fick i stället ett stycke land och sen fick de i stort sett klara sig själva. Men USA blev egentligen ingen smältdegel av folkblandning, svenskar flyttade mest till vissa stater, Italienare höll ihop och de som tillhörde maffian i hemlandet gjorde det också i USA och utvecklade den. Kineserna flyttade ihop i ”Chinatown” som finns i många större städer, svarta i ex.vis Harlem (som senare rustades upp). Så USA mångkulturellt – ja – men ofta i öar snarare än väl utspridda blandningar av olika kulturer…Och det mycket mångkulturella Sydafrika verkar inte bli bättre med åren, Mandela var helt klart den bästa på att leda landet efter att Apartheit avskaffades, sen har ingen kommit upp i samma nivå. Även här är det ofta öar som gäller, folk av olika kulturer vill främst bo med folk från samma eller liknande kultur, och Sydafrika har många olika kulturer, även inom ursprungsbefolkningen, och stamfejder var vanliga före kolonialtiden, och de blev en underlättande faktor i det vita maktövertagandet i landet. ANC blev sedan en enande faktor för ursprungsbefolkningen, och stamfejderna glömdes för en tid, men de är inte helt överspelade.

  3. Brorson

    Jag är ganska säker på att L kommer att klara riksdagsspärren och kommer att ingå i en eventuell borgerlig regering – OM partiledaren Nyamko Sabuni vinner den interna maktstriden under partiets landsdagar under kommande veckoslut. Förlorar hon kommer hela partiet att hamna i Riksarkivets slutförvar redan under nästa mandatperiod.

    För inte länge sedan sa socialdemokraterna ”Att vara liberal är att vara kluven”. Det vågar de inte säga längre, eftersom S är det mest klivna partiet numera. Ta bara Holmlund som exempel, som för bara en vecka sedan föredrog SD framför V, men nu tycker att S ska samarbeta med V mot SD. Den liberala kluvenheten framgår tydligt av partiets historia. Liberalerna, som då hette Folkpartiet, bildades 1936 genom sammanslagning av två partier:

    1) Liberalerna, som hade sin medlemsbas bland storstädernas kapitalister, övre medelklassen – däribland många ateister med ”vänsterradikala” idéer om sex och samlevnad. typ ”knulla med vem du vill, men rör inte min förmögenhet”..
    2) Frisinnade, som hade sin medlemsbas blandlandsbygdens och de mindre städernas frireligiösa undre medelklass. Västerbotten var, till skillnad mot övriga ”Röda Norrland” ett av landets starkaste fästen för de frisinnade.

    Kristdemokraterna började som en utbrytning ur Fp, i protest med att Fp alltmer blivit en lekstuga för ateister alkohol-, sex- och straffrättsradikaler, som ville avskaffa fängelserna. Vad som särskilt utmärkte Fp / L under partiets storhetstid. sm inte alls upphörde för särskilt länge sedan, var det stora väljarantalet i förhållande till antalet medlemmar.

    Partiet hade alltså, särskilt, sedan de frikyrkliga gått över till KD; få kärnväljare, som trodde på de liberala idéerna. Fp hade ju dessförinnan i hög grad varit ett förbudsparti, snarare än ett parti som hyllade individens frihet att göra som den ville .Den höga väljarandelen berodde på den liberala landsortspressens dominans över opinionsbildningen. Idag leds kampanjerna av tidningsägarna genom deras betalda ledarskribenter.

    Tidningsägarnas ekonomiska intresse, att inte stöta bort socialdemokratiska läsare, snarare än vare sig landets eller partiets bästa. De liberala tidningarna har nämligen fått många nya läsare, efter de omfattande nedläggningarna av S-tidningar under slutet av 1900-lalet. Kampanjerna går ut på att Nyamko vill samarbeta med ”nazister” och att en borgerlig valseger med Liberalernas stöd kommer att bana väg för samma utveckling i Sverige under 2020-talet som i Tyskland under 1930-talet.

    Nyamko har stöd av uppskattningsvis minst 2 / 3 -delar av L -medlemmarna, men det är ju ombuden som avgör partiets kurs inför valet. Med en låg andel partitrogna kärnväljare, utgör de s.k. allmänborgerliga marginalväljarna en stor andel av partiets väljare, när det går bra för partiet. Dessa väljare saknar starka sympatier för något särskilt borgerligt parti, utan tenderar att rösta på det borgerliga parti som är mest mot Socialdemokratin, eller är avgörande för om det ska bli maktskifte eller ej..

  4. Håkan

    SD kan ju inte ena dagen få höra från Kristersson att ingå i en regering,det är in te aktuellt.Dagen efter duger SD att ha samarbete./EN annan sak,jag är less på inkvoterade personer från södra halvklotet som till och med är anställda som överläkare eller som personal på apotek.Men kan inte göra sig förstådda,hur gjordes anställningsintervjun?Genom tolk?

    • Mique

      Jag förstår mycket väl, att du inte kan göra dig förstådd, det svenska språket är ju inte din starka sida.

  5. Brorson

    Huruvida L ska lyckas locka tillbaka de allmänborgerliga marginalväljarna kommer att vara avgörande för L:s fortsatta existens som regeringsparti. Och förmodligen också avgörande för om det blir maktskifte eller ej. Det största hotet mot L:s fortsatta existens som riksdagsparti finns inom partiet självt, i form av en högljudd minoritet, med ett starkt grepp om de flesta ”liberala” ledarsidorna.

    Anledningen till att Nyamko bara marginellt, och först under senare tid, har lyckats höja partiets väljarstöd, är ,osäkerheten om partiets framtida kurs, risken för nya ”jökar”. Med de ständiga angreppen inifrån det egna partier för att vilja släppa fram ”nazister”, måste partiledningen å ena sidan undanröja alla tvivel om att man vill ingå i en borgerlig regering, i stället för att vara stödparti åt S. och samtidigt hålla dörren stängd för SD.

    ”Inga SD-ministrar” är alltså det tydliga beskedet från L, och det har Kristersson, som gärna vill ha med L i sin regering, att rätta sig efter. Detta förklarar kanske också varför L inte har ställt upp på den gemensamma M_, KD- och SD-budgeten,

    Det kan inte heller uteslutas att en del av de allmänborgerliga marginalväljarna uppfattar S D som för mycket ”vänster”.

  6. Brorson

    Igår skrev Lennart Holmlund på sin blogg att V måste förhandla med SD för att släppa fram Kristersson som statsminister. Holmlund tror alltså att SD bestämmer hur V ska rösta i riksdagen?! Det är inte förvånande, med den konstiga inställning till demokrati, som det f.d. kommunalrådet har.

    Det är ju Annie Lööf, C, som bestämmer om S ö.h.t. får förhandla med V, enligt förhandlingsproffset Stefan Löfvén, som menar att alla avtal ska hållas, även de direkt olagliga. Och S har ju ingått avtal med C om att S inte får förhandla med några ”ytterkantspartier”. Men tror Holmlund på fullt allvar att V har skrivit under något avtal med SD, som säger att SD ska bestämma över V?

    Nu verkar dock Annie i nåd ha tillåtit Magda att använda ordet ”förhandlingar” om samtalen med Nooshi, men det verkar ju vara samma gamla visa som förut, att V ska lyda S, som ska lyda C, som har bestämt att S – med stöd av V – ska föra en extremt löntagarfientlig (d.v.s. högerextremistisk) politik. Som även Holmlund nu ställer upp på, efter att för bara någon vecka sedan ha sagt att han föredrar SD. (Men det var ju när LO sagt att S borde förhandla med SD – vilket LO:s ordförande nu ångrar). Är det nu inte dags att kalla S + C (+ LO) för ”högeralliansen”?

    Nu tror jag inte alls att V har för avsikt att förhandla eller ens samtala med SD, men ett givet förhandlingsämne borde ju vara arbetskraftinvandringen, som pressar ner lönerna, inte minst inom Holmlunds gamla fackförbund: Byggnads.

  7. Brorson

    Så åter till diskussionerna om L, vars historiska kluvenhet jag har beskrivit. Det är alltså tidningsägarnas ekonomiska intressen, att inte stöta bort läsare med S-sympatier, som bestämmer knivhuggen i ryggen inifrån det egna partiet på patiledaren Nyamko Sabuni. En f.d. liberal ledarskribent förnekar nu t.o.m. att L är ett borgerligt parti. I själva verket är liberalismen urtypen för borgerlig ideologi, och partiets traditionella väljarbas är faktiskt borgarklassen, företagare och tjänstemän.

    Liberalismen kan på goda grunder kallas en mittenideologi – mellan konservatism och socialism, men likväl en borgerlig ideologi. Under 1800-talet, när borgarklassen hölls tillbaka av adelns privilegier och krävde näringsfrihet och allmän rösträtt m.m. kunde liberalismen uppfattas som ”vänster”. Men det var långt innan det dåvarande kommunistpartiet knyckte begreppet vänster, och kallade sig Vänsterpartiet kommunisterna.

    Om vi dessutom ser till vilka grupper i samhället, som L stödjer med sin ekonomiska politik, så är det helt klart borgarklassen, inte arbetarklassen, framför allt högutbildade (och högavlönade) tjänstemän. Partiet verkar t.o.m. ha glömt bort småföretagarna (som inkomstmässigt är jämställda med arbetarna).Som under 1930-talet utgjorde huvuddelen av partiets väljarbas, vilket var orsaken till att man valde det dåvarande partinamnet Folkpartiet.

    Som jag tidigare har skrivit är osäkerheten om Liberalernas framtida kurs en huvudorsak till att den nuvarande partiledaren Nyamko Sabuni fortfarande inte har lyckats höja partiets väljarstöd mer än marginellt (0,3 procentenheter i senaste mätningen. De allmänborgerliga marginalväljarna, som har utgjort merparten av partiets väljare när det har gått bra för partiet, vill ha en borgerlig regering.

    En annan och lika viktig orsak är partiets snäva väljarbas, de grupper i samhället som gynnas av den ekonomiska politik, som partiet stödjer. En breddning av väljarbasen är nödvändig, om partiet ska uppfattas som ”borgerlig vänster”, som lockar till sig låg- och medelinkomsttagare bland arbetare, tjänstemän och småföretagare. Och bland de grupperna finns helt klart en potential bland dem bland dessa, som föredrar S framför M, KD och SD.

    Det är ju inte genom att smöra för sossepampar, som har politiken som sin enda inkomstkälla, som L kan ta väljare från S. Det höjer kanske upplagesiffrorna en aning hos den liberala landsortspressen, men lockar inga väljare till partiet.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.