Petter Nilsson(SD)

SD ökar i SvD/Sifo!

SD ökar i SvD/Sifo. Samtidigt är det kanske inte jättemärkligt se sossarna plocka tillbaka lite opinion efter man bytt partiledare.

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

4 kommentarer

  1. Brorson

    L kommer med stor sannolikhet att klara riksdagsspärren, men kommer inte att ta några väljare från SD. Jag har skrivit förut om de allmänborgerliga marginalväljarna, som har varit en mycket stor andel av L-väljarna, när det har gått bra för partiet. De vill ha en borgerlig regering, men har inga starka sympatier för något särskilt borgerligt parti.

    De kan inte tänka sig att rösta på ett parti, som stödjer ännu en S-regering. Ska de nu återvända till L, sedan landsmötet har slutit upp bakom partiledaren Nyamko Sabunis ”SD-linje”. som går ut på att bilda en borgerlig regering med stöd av SD, men utan ministerposter till SD? Vilket naturligtvis kräver mer än bara ”samtal” med SD. I vågskålen ligger naturligtvis också att de röster, som L ändå får, är bortkastade, om L inte kommer in i riksdagen. Det handlar dock om 2 – 3 procentenheter, och de kan vara avgörande för om det blir regeringsskifte.

    Nyamkos ”SD-linje” är ändå inte så dålig för SD, som man kan tro. SD kommer inte att få samma munkavle, som man hade fått som regeringsparti. Se bara hur illa det har gått för MP, som har sålt ut nästan allting som partiet ursprungligen har stått för och dessutom har tvingats försvara detta förräderi utåt. Naturligtvis måste SD som stödparti både ge och ta, men är dock fria att kalla eftergifter för eftergifter. Tänk bara på MP-språkröret som med tårar i ögon, sa att invandringsstoppet 2015 för nödvändigt, fastän hon inte alls tycket det.

    Nyamkos ”SD-linje” innebär också att L inte kommer att dra tillbaka sina egna förslag, om det finns risk att de stöds av SD. I den frågan följer hon faktiskt i Nooshis fotspår, eftersom även V har slutat dra tillbaka sina egna förslag om det finns risk att de stöds av SD. Det är egentligen komiskt hur SD:s politiska motståndare hittills har låtit SD bestämma deras politik indirekt, genom att till varje pris tycka tvärtemot SD. Denna nästan sjukliga rädsla för att tycka lika som SD har allvarligt skadat Sverige.

    Vilka partier kommer L att ta väljare från, om partiet klarar spärren? Man kommer att ta allmänborgerliga marginalväljare från andra borgerliga partier, särskilt från Moderaterna, som därigenom kanske är tredje största parti efter valet. Om SD blir näst största, eller rentav största parti, kommer SD att ha en mycket stark förhandlingsposition. Men det finns också en stor grupp marginalväljare som hoppar mellan blocken.

    Om L lyckas attrahera dem, genom att framstå som ”vänsterborgare”, kan valet bli en katastrof för S, som säkerligen även kommer att tappa många ”allmänsocialistiska” väljare till V. Och Annie kommer att sita inmålad i sitt hörn, som snarare är en högerbur, med hennes extremt löntagarfientliga politik. Som S har lovat att driva – med stöd av V. I morgon kommer vi att veta hur det har gått med förhandlingarna mellan Magdalena och Nooshi.

  2. Jonsson

    Sossarna måste skänka 1 procentenhet till Mp, för att de senare ska klara spärren. Ser tufft ut för Magdalena Andersson, som får hoppas på Liberala avhoppare nästa höst.
    Jag förutsätter att Andersson blir statsminister nu, så att väljarna får veta vad hon går för.

  3. Brorson

    En intressant fråga i anslutning till L-landsmötet är Vart går besvikna f.d. S-väljare? Med en mycket stark förenkling kan man nog säga att privatanställda manliga arbetare går till SD, medan offentliganställda kvinnliga arbetare (undersköterskor m.fl.) går till V. Detta är alltså en kraftig förenkling. Båda partierna rekryterar många andra som väljare.

    Men bland S-väljarna finns också en stor grupp offentliganställda tjänstemän med höga utbildningar och relativt höga löner – med personliga intressen i en stor, skattefinansierad offentlig sektor. Om Liberalerna sköter sina kort väl, kan L attrahera partibytare från denna grupp. Detta tror jag, om man tittar på L:s ekonomiska politik, vilka grupper i samhället som gynnas av L:s ekonomiska politik och betoning av formella meriters betydelse. Som exempel var lärarlegitimationerna, som gör skillnad mellan behöriga och ”obehöriga” lärare Liberalernas idé.

    Jag har skrivit förut att L har en för snäv väljarbas för att bli ett stort parti. Men nu handlar det för L inte om att bli ett stort parti, utan om att klara riksdagsspärren, vilket kräver en ökning av väljarstödet med 2 procentenheter jämfört med senaste mätning. Och då kan en stor framgång inom en liten väljargrupp ha betydelse. Men ni ser vilken katastrof det skulle bli för S med tre partier som tar väljare från S. Dessutom tror jag att L kan ta väljare från C, som har profilerat sig som ett liberalt parti. Men det är ju i praktiken som ett extremt högerliberalt (nyliberalt) parti.

    Utrymmet medger inte några längre idéhistoriska utvikningar. Men begreppet ”nyliberal” står för oppositionen från höger under mitten och senare delen av 1800-talet mot dåtidens mer vänsterbetonade main stream-liberalism. Den främsta företrädaren för nyliberalismen i dagens svenska politik är Annie Lööf, C.. Hon skryter med att S har gått med på nyliberala krav, som M satte stopp för under allianstiden. Alltså för mycket höger även för M. Inte undra på att Lööf vill utestänga V från inflytande.

  4. Brorson

    Att L inte stödde M-, KD- SD- budgeten betyder ingenting för framtida regeringssamarbete. Kristersson föredrar tydligen L framför SD, och det av nedanstående orsaker, och L säger nej till ministerposter till SD.
    1. L är ett av de gamla allianspartierna
    2. Det var länge sedan L gjorde skäl för sitt gamla partinamn Folkpartiet, och är idag snarare ett parti för en elit inom medelklassen, vilket är både positivt och negativt. Positivt såtillvida att det finns mycket kompetens inom L, vilket kan vara värdefullt vid tillsättning av tjänster. SD är mer oprövad i det sammanhanget. (Varför är vissa Stockholmsliberaler motståndare till att SD får tjänstemän i regeringskansliet, om de inte själva hoppas få de jobben?)
    3. L har en mer positiv inställning till EU och Nato än SD, som snarare är motståndare. Den negativa inställningen till EU har varit en mycket start bidragande orsak till att V inte fått ministerposter i någon S-regering – långt innan C krävde att V inte ska ha något inflytande.

    SD har svarat med att kräva avtal med de blivande regeringspartierna för att stödja dessa. Detta har använts av Nyamkos motståndare i det egna partiet genom att utmåla Jimmie Åkesson, som den som kommer att bestämma. Genom att strax före landsmötet hänga upp sig på en detalj i det gemensamma budgetförslaget från M, KD och SD, har hon visat att hon kan säga nej. På så sätt fick hon fria händer av landsmötet och slipper gå med bakbundna händer till framtida förhandlingar med SD.

    Jag ser stora chanser till bra uppgörelser mellan M, KD, L å ena sidan och SD å andra sidan. För vad SD själva än kallar sig (ett socialkonservativt parti), så är SD i praktiken ett liberalsocialkonservativt parti, som slår vakt om många liberala frihetsreformer för vanligt folk. Liberalernas dilemma är, som ledande liberaler ofta framhåller, att L inte är ensamma om liberalismen, att samtliga riksdagspartier är mer eller mindre liberaler. L kommer säkerligen att driva valrörelse bl.a. på temat att L är originalet medan övriga mer eller mindre liberala partier är kopior. Nu gäller det bara för L att hålla sams internt.

    NI, som har lyssnat noga, har säkert lagt märke till att Nyamko minst ett par gånger har upprepat att hon är beredd att driva liberal politik även med stöd av SD. Vilket alls inte torde vara omöjligt. Och märkligt vore det annars, eftersom dagens Liberalerna är ideologiska arvtagare till de liberaler, som under 1800-talet var först i Sverige med att kräva allmän rösträtt, idag skulle anse att alla röster inte ska räknas,

    Ett bakslag för Nyamko förstås att partiledningens förslag om visitationszoner och anonyma vittnen röstades ner, men en framgång dock att en motion om permanent uppehållstillstånd till nyanlända, alltså utan att de först haft tillfälliga uppehållstillstånd, också röstades ner.

    Avslutningsvis tror jag att L – om partiet lyckas hålla fred internt – kan bli ett attraktivt alternativ för vissa högersossar, särskilt sådana med högre utbildning och relativt höga löner (meritokrater), som har tröttnat på regeringskaoset och regeringens oförmåga att ta itu med landets svåra problem. Under samma villkor kan L också komma att ta väljare från C, vars partiledare Annie Lööf representerar det allra sämsta inom den liberala idétraditionen, den s.k. nyliberalismen,

Lämna ett svar till Brorson Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.