Genusslöseriet
Så Vänsterpartiet återanvände en motion i Umeå kommunfullmäktige.
Denna gången ville man följande:
“att kommunfullmäktige uppdrar till För- och Grundskolenämnden och Gymnasie- och Vuxenutbildningsnämnden att besluta om att inrätta ett ”Resurscentrum för genus och jämställdhet” , med uppgift att stödja och utveckla arbetet för genus och jämställdhet samt att motverka alla former av diskriminering.”
Lyfte mina invändningar i vanlig ordning. Resurscentrum för genus är värdelöst. Vi behöver inte mer administration. Lagstiftningen räcker. Att inrätta administrativa enheter som har snälla namn riskerar också att växa i takt med att politiker tävlar om vem som bäst kan godhetssignalera. Man måste komma ihåg att alla administrativa kostnader gröper ur kärnverksamheterna (mindre medel finns kvar för de välfärdstjänster medborgarna nyttjar, likväl som mindre resurser till personal).
Men ytterst är det en märklig inställning att man varken litar på personalen eller de kvalitetssäkrande utbildningar som utgör rekvisit för att personalen anställs.
Fick inget svar avseende huruvida Vänsterpartiet avsåg att med ett resurscentrum för genus kunna lösa eventuella destruktiva kulturella inslag som vuxit till följd av den mångkultur som en alldeles för ansvarslös invandringspolitik har medfört, eller är det personalen som – (En vänsterledamots ord)man ska krossa beteendet för –
Eller är det personalens beteende man ska krossa, och i sådana fall, kan man förändra beteendet hos de som är så pass till åren och i värsta fall stadgade i sina destruktiva uppfattningar?
Tillstymmelsen till svar var väl i princip att Vänsterpartiet menade att det ursprungssvenska samhället är det stora bekymret.
Övervägde be V också förklara vad de menade med ursprungssvenska. Men släppte det.
Oavsett: Jag är övertygad om att vår personal bemöter människor som människor. Att man inte diskriminerar människor. Om man aktivt diskriminerar människor så är knappast genusresurscentra eller andra besynnerliga administrativa omskolningsåtgärder rätt väg att gå.
Kan man inte behandla kommunmedborgare väl i sitt arbete inom den kommunala välfärden så bör man rimligen inte få jobba kvar.
Senaste kommentarerna