Jag är knappast den enda förtroendevalda som blivit kontaktad av oroade västerbottniska företagare som drabbats av de klättrande el- och bränslepriserna.
Inget vidare roliga samtal alls. Människor som oroar sig över att sina livsgärningar går förlorade.

Nidbilden att alla företag på något vis skulle vara någon cigarrrökande direktör, gömd bakom något skrivbord – stämmer förstås inte.
Jag upplever frustrationen vara som störst för de inom jordnära verksamheter, jord- och skogsbruk, transport, anläggning och så vidare. Såg även lokalnyheterna på SVT igår, där bränslepriserna särskilt problematiserades – och var väl en aning av den anledningen jag skriver inlägget.
Ibland må man få skriva av sig en aning.

Omfattande kostnadsökningar på bränsle och el är ett ordentligt jädra problem.

Det är jädra tufft förklara ens egna frustration också. Man är ju politiker som det heter. Även om Sverigedemokraterna verkat mot reduktionsplikt (vilken orsakar häftigt stigande priser) så är läget som det är. Tack vare – återigen – de andra.

Såg igår att SD är störst bland jordbrukare. Kanske inte väldigt förvånande?

Fattar i ärlighetens namn inte hur man tänker. Klart det blir mer gynnsamt för utländska aktörer att fylla tanken i land med mindre miljövänliga krav. Utsläppen ligger inom Sveriges gränser, utländska aktörer vinner upphandlingar, längre transporter, större miljöpåverkan, försämrad självförsörjningsgrad för Sverige, enskilda måste lägga ned sina livsverk: Men Sverige ser sådär miljövänligt snällt ut.
Ni vet, sådär snäll som bara en mp-broiler kan se ut.

Slut på inlägg. Tack för att ni tog er tid läsa.
Har förstått att någon har sökt efter någon enskild källa för källsökningens skull, men formulerat det hela väldigt generellt. Ifall ni avser inlägg kring elproduktion och koldioxidutsläpp så finns de tillgängliga bland annat på vattenfall.