Tänker mig att de flesta av er hört om SVT-journalisten som ertappades att försöka skapa en story utifrån dennes egna politiska narrativ.

Jag är rätt övertygad om att många enskilda personer har ett mindre ädelt uppsåt inom bland annat SVT, även lokalmedia förstås. Man vill få fram ett politisk agenda.

Lokaltidningar, som exempelvis VK, har det ju lite lättare. De är en liberal tidning helt enkelt. Narrativet har väl flyttat från L till M på senare tid av strategiska skäl, men liberalism och nyliberalism är inte så dramatisk en förändring.

Nåväl. Journalisten sökte en sjuksköterska från England att kommentera när Boris Jonsson inte följt pandemirestriktionerna (var dock inte fråga om någon julhandel i hans fall, utan var festande). SVT journalisten sökte då inte en sjuksköterska, vem som helst – utan berörd ville ha en förbannad sjuksköterska.
.
Mina tankar? Ordentligt klantigt av honom söka öppet på facebook.
Samtidigt bör man fråga sig om han inte på någon nivå är offer för organisationskulturen.

Det var emellertid ett fall. Sossarnas nämndsordförande i Region Västerbottens Hälso- och sjukvårdsnämnd uppdagades som bekant peta i tjänstemannaunderlag. Samma historia, men klantigheten var förstås att hon gjort det genom att skicka mail, istället för att ta det i korridoren.

Det är enormt klantigt att avslöjas genom att man gör något offentligt. Jag tänker mig att det måste vara snöflingan överst på isberget vi talar om.

För varje enskilt fall som uppdagas – hur mycket skit förekommer inte under ytan?