Jepp, dagens inlägg rör den ordföranden som fackpamparna petade bort. Alltså ordföranden som valdes av medlemmarna.
Bortpetad av LO-topparna… sann ”demokratisk” ordning.

Det rör också det omfattande stödet LO-toppen ger S. Ja, LO-toppen.
Ni vet, det som bara var femte medlem(22%) tycker LO-toppen ska använda fackliga pengar till. Vilket jag personligen tycker verkar alldeles för högt.

Och nej, jag använder mig inte av begrepp som fascist/neofascist eller liknande om det inte verkligen krävs. Ska dock säga att det absolut historiskt har funnits ideologier som varit mot oberoende fackföreningar.

Att LO-toppen slänger bort fackliga medel på sossarnas valrörelse, att man petar bort SD:are (som blir fler och fler inom LO), gör det jäkla svårt för SD att utgöra en större grupp inom arbetarrörelsen. Självfallet är det inte oavsiktligt.

Har tidigare påpekat att värna om svenska arbetstagare är Sverigedemokratiskt fokus, däremot är det tveksamt huruvida LO-toppen delar det.

De som lägger 30 miljoner kronor till Socialdemokraterna, och ytterligare 20 miljoner kronor på utbildning inför valet.
För er som varit med på de fackliga opinionsutbildningarna, så vet ni nivån.

Man ska alltså skicka cirka 50 miljoner av de fackliga medlen för S, anti SD – trots att S infört marknadshyror, något man lögnaktigt anklagade SD för att vara för under valrörelsen 2018. Trots att S luckrat upp LAS, trots allt S sabbat för svenska arbetstagare. Trots att S infört minimilöner i EU – rakt mot den svenska modellen.

LO Ordföranden har sagt några märkliga saker. Dels har hon sagt att allt fler LO-anslutna lämnar SD för S. Något som bekant är verklighetsfrånvänt. Tvärtom är Socialdemokraterna en minoritet inom LO.

Hon har sagt att vinster i välfärden, är ett tydligt exempel hur Sverigedemokraterna inte skulle stå upp för alla människors lika värde.

Hon har sagt att LO inte gör skillnad mellan arbetare. Någon skillnad mellan arbetare finns det fler som inte gör, även om arbetaren är efterlyst illegal invandrare. Kanske städar.

Lokalt lyfter den Socialdemokratiska politikern Ulf Björk kongressmotioner som är väl i linje med SD:s värdegrund i en debattartikel.
Debattartikeln signerad ”IF metallare”. Debattartikeln är titulerad ”Rimligt att SD are inte kan vara fackordförande”.

…aaahh… erfarna politiker, och förstår att de kan använda det mediala utrymmet för att försöka vinna opinion åt LO-toppen och S. Men inte är det vidare värst hedersamt.

Samtidigt har man inte kunnat förklara vad som inte anses vara ”stå upp för alla människors lika värde”.

Agerandet är skamlöst. Idag begränsas inte information på det viset som det gjorde förr. Internet finns.

Det blir huvudsakligen en bubbla för toppen inom IF-metall, där man inbördes beundrar varandras agerande. Kanske får man behålla sina uppdrag. Kanske vinner man några väljare med mindre intresse för politik.

Intresserade väljare ser igenom dravlet.

Blir mest beklämd över att tänka på den delen av min fackavgift som gått till den här skiten i stället för medarbetare och medmänniskor.