Morgonens livesändning:

Varför inte prioritera människor på flykt från vårt närområde?

Polen fick ursprungligen en hel massa skit över att man inte tog emot under flyktingvågen som kom att präglas av ekonomisk och social migration.
När sedan kriget i Ukraina kom, och de som absolut grannland behövde ställa upp på de som flydde krigets Ukraina, så ställde Polen upp på grannlandet.

Jag tycker till skillnad från övriga partier att vi i första hand ska hjälpa just i vårt absoluta närområde.
I Umeå kommunfullmäktige föreslog vi att utmana bosättningslagen, vilket i innebär att mer resurser kan frigöras för att hjälpa de som söker sig från krigets Ukraina.
Detta innebar att debatten blev en aning 2015 av sig i kommunfullmäktige. Vissa av de övriga försökte låtsas hitta formaliafel, vissa av de övriga låtsades vara för fri invandring.

Kort sagt: I Umeå kommun menar övriga partier att de som flyr Ukraina under massflyktsdirektivet inte ska prioriteras över de som omfattas av bosättningslagen.
Samtliga| övriga partier som tidigare drivit en ansvarslös invandringspolitik.

Argumenten för att bortprioritera de som flyr krigets Ukraina varierade. Socialdemokraternas Hans Lindberg och moderaternas Anders Ågren valde tillsammans med miljöpartiets Nils Seye Larsen antingen att låtsas inte förstå lagstiftning, eller rent inte känna till den.

Något som folkbladets ledarskribent också försökte göra ett ”case” för, där hon (instämmandes med bland annat S, M och MP) skriver att:

”Kommunen får trots allt anvisade flyktingar även inom massflyktsdirektivet, och det var anvisade flyktingar motionen berörde.”

Nej. Massflyktsdirektivet är inte förenligt med bosättningslagen. Vilket jag tydliggjorde vid flera tillfällen vid debatten.

Som ni ser i slutet av klippet jag spelade upp så förekom även de vanliga argumenten, där politiker låtsas vara för fri invandring, och försökte tillskriva mig och Sverigedemokraterna uppfattningar vi inte har. Som sagt väldigt påminnande om debatterna från 2015.

Tidigare i vår har bland annat partier såsom vänstern ifrågasatt satsningar på infrastruktur – såsom utökning av gymnasieplatser i Umeå. Det kostar som bekant att växa.

Jag kan tycka att det är förnuftigt att ifrågasätta investeringar, och de kostnader som följer av dem. Men man måste samtidigt ha ett rimligt grepp om kausaliteten. Varför behöver vi ha större kostnader för exempelvis skola?

Det sagt har jag också skrivit att vi behöver iaktta försiktighet även avseende mottagande från Ukraina. Att det nog inte kommer bli så lätt för mindre kommuner som lovar alltför mycket. Exempelvis kommuner med 6000 befolkning som eventuellt behöver trolla fram motsvarande cirka 600 skolplatser. Särskilt utan några utfästelser från staten avseende ersättning. Det behövs en bättre samverkan kring mottagandet av flyktingar från Ukraina – och rimligare ambitioner kommun för kommun.