Valtider är relativt intensiva för politiker av alla partier. Man försöker prioritera tid efter var man gör störst nytta. Det är jag övertygad gäller alla politiker.

Man vill träffa människor. Ibland får man tid att ha en lite mer djup dialog med en annan. Det är värdefulla stunder, man får tid att reflektera, ta in andra perspektiv – och ibland ägna sig åt gemensam felsökning av (välfärds)systemet. Även med meningsmotståndare.

Oftast får man emellertid perspektiv från diverse mediala utspel, som man mer eller mindre måste ta ställning till efter de kommuniceras.

Jag såg på SVT att de intervjuat en forskare inom klimatargumentation. Ett fält jag har svårt se behov av forskning inom.
SVT-inslaget lyfter att politiker borde ägna sig åt att lägga ansvaret på medborgare att dra ned elkonsumtion inom sitt hushåll i större utsträckning.

Men självklart måste man utkräva ansvar för den skadliga energiplaneringen S, MP och V ägnat sig åt. Att öppna upp för små modulära kärnkraftsreaktorer är rimligen den enda vägen framåt i nuläget. Att SVT väljer att lyfta ett narrativ som ursäktar det enorma misslyckandet med elplaneringen är inte seriöst i valtider. Demokrati innebär också att väljare kan utkräva ansvar av partier och företrädare vars politik har misslyckats.

De oskäligt höga energipriserna torde nog påverka medborgare och bolag att försöka eleffektivisera ytterligare.
Invånare som har god ekonomi kan förstås själva göra investeringar för att se till att man får lägre kostnader. Men för många blir privatekonomin betydligt stramare till följd av höjda el- och bränslepriser, vilket kommer innebära att många faktiskt inte alls kommer ha råd med detta.

Som bekant innebär dyrare pris på el- och bränsle att det blir väsentligt dyrare livsmedel och andra producerade varor.

De som drabbas hårdast av de höjda priserna är de med minst pengar i plånboken.