Trycket under valrörelsen ökar i takt med att rubriksättning söker överträffa rubriksättning. Läsaren ska lockas till just det stoftet en skrivit.

Jag kommer ihåg hur jag talat med diverse journalister, och bett dem att ta upp just hur man avser att göra besparingar. Vilka besparingar som är genomförbara i Regionen. Vilka verkliga vägar framåt väljarna har att ta ställning till. Inte minst när vi har begränsat reformutrymme. Det blir ytterst svårt att lova något, när inga pengar finns att finansiera det.

Men istället för att diskutera hushållningen med resurser har valrörelsen i vanlig ordning blivit en tävlan kring rubriker.
En populär rubrik har blivit varför man inte ska rösta på ett givet parti.

Jag litar på att väljare söker sig till information. Men samtidigt är det kanske en aning lättare för mig att följa vad de olika partierna föreslår för åtgärder.

Ska väl säga som såhär. Jag har en respekt för ideella krafter över huvud – oavsett parti. Men någonstans måste partier ta ansvar för vad man har gjort – och vad man inte har gjort.

Några faktum går inte komma ifrån. Listan går att göra lång, men några exempel:
Invandringspolitiken har bedrivits ansvarslöst. Mer resurser borde lagts på trygghet.
Elproduktionen borde planerats bättre. Reduktionsplikten begränsats. Övriga partier skulle inte använt försvaret som en budgetregulator. Kärnkraften borde ha värnats. Vården borde prioriterats i regionen, äldreomsorgen i kommunen.

Det behövs skiftas prioriteringar. Välfärd och trygghet behöver komma i fokus.