Petter Nilsson(SD)

Håll nere regionens resekostnader!

Självklart finns det behov att resa för personal. Utbildningar och annat behöver förstås hållas igång. Såg att SR:s Ekot uppmärksammat att resekostnaderna drar iväg i Region Västerbotten.

Samtidigt måste man rimligen ifrågasätta huruvida det är rimligt att bedriva lobby, och märkliga projekt i den omfattningen regionen gör idag. Region Västerbotten behöver exempelvis kanske inte vara på världsmässor, presentera sig på Grand Hôtel i Stockholm, eller ha en s k regionresa.

Man måste också komma ihåg att politiker leder genom exempel. I dagens digitaliserade värld är det förhållandevis lätt att komma över information via en dator. Tror inte att detta löser sig med fler samåkningskoordinatorer, eller andra tjänstemän.

Det är viktigt att hålla nere resekostnader. Visst kommer man åt en del genom att sörja för rimliga digitala lösningar för möten också.

Etiketter: , , ,

3 kommentarer

  1. brorson

    Den svenska folkskolan infördes 1842. Från mitten av 1800-talet startades en uppsjö lokaltidningar av bokförläggare, bokbindare och andra småföretagare med liberala idéer. Eftersom dessa tidningar uppfattades som samhällsomstörtande kallas de än idag ”vänsterpressen”. Kort efteråt startades så konservativa (numera moderata) tidningar som motvikt. Från 1890 och framåt tillkom de socialdemokratiska tidningarna, som brukar kallas A-pressen. När Sverige hade flest tidningar, kuner små-orter med något tusentals invånare ha en ”egen” tidning.

    De borgerliga konkurrenterna försökt med delvis fula metoder, såsom organiserade annonsbojkotter, driva A-presstidningarna i konkurs. Vid mitten av 1900-talet var många av dem konkursmässiga och hade en usel teknisk kvalitet, då man saknat pengar till nya tryckpressar. Detta var en kortfattad bakgrund till den socialdemokratiska media-politiken under Palmes tid, till det statliga presstödet och public service. Upprinnelsen till public service var Radiotjänst, som bildades 1925,ägdes av tidningsbranschen och länge hade lagstadgat monopol på alla radiosändningar över Sverige.

    Radion fick inte konkurrera med tidningarna. Man sände korta nyheter, som kallades ”Nyheter från TT) (= tidningarnas telegrambyrå), som snarare fungerade som en löpsedel för tidningarna än gav förklaringar till nyheterna. Radiotjänst finansierades med en obligatorisk avgift på innehavet av en radio. Under 1960 och framåt skedde en koncentration av ägandet till tidningarna, vilket uppfattades som ett allvarligt hot mot den mediala mångfalden, den fria åsiktsbildningen och ytterst demokratin.

    Trots alla miljarder, som pumpades in i A-pressen för att rädda densamma, drevs A-tidningarna mot konkurs, delvis av usla företagsledningar, köptes upp av sina borgerliga konkurrenter och lades ner, när boksluten visade röda siffror även under de nya ägarna. Presstödet, som ursprungligen var utformat för att rädda den näst största tidningar på utgivningsorten. går numera även till de största tidningarna, som numera har absolut monopol på tidningsmarknaden på utgivningsorten.

    Detta är ett osunt och ruttet subventionssystem, som har gjort nästan hela journalistkåren till något slags statstjänstemän, som lever på ”bidrag”, och slår vakt om sina egna privilegier. Det råder alltså ett symbiotiskt förhållande mellanpolitikerna, som vill ha ”god press” och media som vill ha nya nådegåvor av politierna. SD har hittills i stort sett fallit utanför ramen, då partiet tidigt upptäckte att det inte gav någon utdelning att fjäska för media. Vilket har fått till följd att väljare, som anat att något var ruttet, i allt större skaror börjat rösta på SD som ett slags olycksbroder.

    Enligt den liberala doktrinen är fria medier bara möjliga i kapitalistiska samhällen, där de ägs av många ”fria företag”, vilket garanterar mångfald av åsikter. Liberaler pekar finger åt Ungern och Polen och varnar för att Sverige ska bli som de, trots att Sverige redan är mycket värre än de, med statligt styrda och nästan totalt likriktade (exempelvis i Nato-frågan och invandringensamt hur brottsligheten ska bekämpas).Genom att med näbbar och klor försvara den osunda rådande ordningen, gåt L mot sin egen ideologi.

  2. brorson

    Den svenska medie-marknaden domineras av fyra stora koncerner: Public service (SVT, SR och UR), Bonnier (DN, Expressen och en mängd under senare tid uppköpta landsortstidningar), Skipstedt (Svenska Dagbladet och Aftonbladet). Hjörne (GöteborgsPosten samt en mängd uppköpta landsortstidningar, varav många har sålts vidare till Bonnier) och Hall (flera landsortstidningar i södra Sverige.

    Vem äger den tidning, som du brukar läsa, och anställer ledarskribenter, som har till uppgift att hjärntvätta just dig? Ägarkoncentrationen inom svensk media är ett allvarligt hot mot informationsfriheten, den fria åsiktsbildningen och ytterst demokratin, SD:s valframgångar i hela Sverige – och numera partiet Nyans’ valframgångar i de invandrartäta områdena – visar dock att det inte har blivit som mediemogulerna har tänkt sig. Så lättdresserat är inte svenska folket. Inte ens de nyanlända.

    Gammelmedia förlorar greppet över åsiktsbildningen och har därför mobiliserat staten till kamp mot nymedia, som beskylls för att vara ”trollfabriker”. S-sympatisörerna, som skriver kommentarer på denna blogg, yrar ständigt om att alla som inte har samma åsikter, som de statliga sanningsmyndigheterna vill att de ska ha, för att vara just ”troll”. Men ”troll” är de faktiskt själva.

    Public service är bara ett exempel på statlig styrning av media. Andra exempel är de omfattande subventionen till tidningsbranschen (presstödet) samt den nyinrättade ”Myndigheten för psykologiskt försvar”, vars uppgift sägs vara att bekämpa desinformation. Jag kallar dem sanningsmyndigheter, eftersom de ser som sin uppgift att tala om för oss vad som är sant. För att finna en historisk motsvarighet till dagens sanningsmyndigheteri i Sverige, får man gå till Hitlers propandanmnister Joseph Goebbels.

    Myndigeten för psykologiskt försvar började sin verksamhet med en bred kampanj mot partiet Nyans, som hotade vänsterpartiernas hegemoni i de invadrartäta områden. Myndigheten ifråga beskyllde Nyans för att förtala svenska socialtjänster utomlands genom påståenden att muslimska barn ”kidnappas” av svenska socialtjänster, vilket faktiskt är alldeles sant. Men aningslöst applåderades av personer, som är rädda för att Sverige ska bli muslimskt.

    Den svenska lagen om tvångsomhändertaganden av barn har allvarliga birster u rättssäkerhet, varför Sverige har fällts flera gånger av Europadomstolen för mänskliga rättigheter. Dessa fällningar har dock mig veterligt hittills inte gällt muslimbarn. Men varför skulle just muslimer slippa felaktiga tvångsomhändertaganden, när så många andra familjer drabbas?

    Jag försvarar inte islamist-partiet Nyans, som nog kan ha gjort sig skyldigt till rova överdrifter. Men tycker dock att det är fel att inrätta myndigheter, som har till uppgift att bekämpa politiska partier, som ställer upp i val. I ett demokratiskt samhälle borde det vara en uppgift för de andra partierna.

  3. Marko

    Holmlunds censur och nycklarblogg försöker nu skjuta över ansvar för kommande mycket svåra år för landet på någon annan som en sosse alltid gör.
    Sosseriet bär allt ansvar för vad som komma skall.
    Dom har sett till att vi står i ett totalt uruselt läge för vad som komma skall.
    Med bla skyhög arbetslöshet och kriminalitet, ett totalt splittrat samhälle, en skräpvaluta och inte tillräckligt elproduktion.
    Ingen ska glömma vem vi ska hålla ansvariga framöver.

Lämna ett svar till Marko Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.