Sossarna i svenska kyrkan vill att svenska kyrkan ska ta avstånd från omvändelseterapi.Det finns emellertid viss begreppsförvirring.

Begreppet omvändelseterapi är förstås relativt oklart. Delar med mig av en artikel i ämnet från världen idag, och saxar lite kring de definitionerna.

– Det kan till exempel handla om att man tar sitt barn till en psykolog eller läkare som ska tala barnet tillrätta. Man kan också låsa in sitt barn tills det lovar att ʼbättra sigʼ. Det förekommer också att man för ut barn till hemländer och gifter bort dem, säger Robert Hannah(L) till tidningen.

samt;

Hur ser du på kristen, frivillig verksamhet med själavård och samtalsterapi till människor som brottas med sin sexualitet? Vill du förbjuda även detta?

– Det finns gränsdragningar som behöver dras – var den ska gå kan jag inte svara på förrän kartläggningen har genomförts.

Det råder en begreppsförvirring med andra ord. Dels finns det en väldigt destruktiv betydelse av begreppet som grundas i hedersförtryck. Dels finns det de som frivilligt söker stöd.

Sossarna vill som sagt att Svenska Kyrkan ska ta avstånd från all omvändelseterapi.

Den som är bekymrad kring sin sexuella läggning, eller för den delen är oklar över sin könstillhörighet kan i dagsläget frivilligt söka – och få någon att snacka med inom kyrkan. Samma möjlighet inom psykiatrin kan som bekant vara desto svårare få – särskilt inom en rimlig tid.

Man slår någonstans knut på sig själv kring detta. Visst är det klokt att lagstifta mot den omvändelseterapi som är destruktiv, i de fall lagstiftning saknas. Men att få stöd och möjlighet att tala med någon om man har bekymmer – genom kyrkan – kan svårligen vara av ondo.

Ytterst har jag svårt att se att ett eventuellt avståndstagande till all form av omvändelseterapi skulle innebära att man får slut på rotorsaken till den destruktiva omvändelseterapin. Hedersförtrycket.