Förr var det nog en och annan som irriterade sig på begreppet sjuklövern. Det var alltså ett begrepp som samlade samtliga partier utom SD.

För egen del var det den väsentligt skilda syn sjuklövern – vid den tidpunkten – hade på invandringspolitik. Men det var långt ifrån det enda område där Sverigedemokraterna stack ut.

Partiet vårt utgjordes inte av några proffspolitiker. Vi var glada för de som valde att engagera sig för att rädda Sverige.

Sedan dess har vårt parti emellertid behövt professionaliseras. Företrädare som gått genom ekluten. Något som skett – och sker – etappvis, men som – i synnerhet förr – svårligen underlättades från media. Eller för den delen övriga partiers proffs-företrädare.

Den politiska saken var inte det viktiga för proffs-företrädarna från sjuklövern. Det var en fråga om konkurrens.

Vänsterliberala tårar kom att prägla Sverigedemokraternas riksdagsinträde 2010.

Nu sitter Sverigedemokraterna med och styr Sverige. Vänsterliberala tårar tycks nu inte skymtas från samma företrädare som öppet grät i TV förr.

Sverigedemokraterna styr. M, KD och L följer. Det är i vart fall det media narrativ som präglat rapporteringen kring Tidö-avtalet. ”SD-regeringen” tycks – tillsammans med ”paradigmskifte” – blivit de nya mode-orden för oppositionen.

SD är med och förhandlar om budget. Ett givande och tagande. Samtidigt så följer det av förhandlingar att mycket landar under sekretess. Samt att alla sluter upp bakom ett gemensamt förslag.

Jag som regionpolitiker har ingen insyn i vad som förhandlas om på riksnivå. Jag vet helt enkelt inte detta.

Jag är ingen konpirationsteoretiker… men. Jag kan tycka det lite intressant att spekulera.

Reduktionsplikten är en klassisk SD mot rest fråga. Endast SD som var emot. Övriga sjuklövern var för.

Nu basunerar regeringen ut att reduktionsplikten ska höjas.

Jag kan förstå att L har ett intresse av att reduktionsplikten ska höjas. KD tycks – i min mening – ha lite väl optimistiska visioner kring vätgas- och andra EU-subventionerade åtgärder.

Kommer ihåg en debatt jag medverkade på, inför EP-valet, där även M hade svårt att avsvära sig EU:s fit for 55.

Jag hoppas – utan att ha insyn – att SD fick igenom mycket. Mycket till priset av höjningen av reduktionsplikten i förhandlingarna.

Problemet med proffspolitikerna är att man köper idéer så som ”Fri invandring”, ”fit for 55”, osv utan att ta hänsyn till verkligheten.

Problemet med högerpolitiker är att allt för många har köpt woke (oavsett om man betraktar det som ideologi eller religion). Man har köpt vänster-liberala narrativ. Man är inte egentligen en konservativ företrädare.

Såg här i går att Ebba Busch twittrade att Islam behöver anpassa sig till svenska värderingar. Detta står i hygglig kontrast till de i KD i regionen som vill fortsätta skattefinansiera Hijab för vårdpersonal.

Ebbas tweet om islam är ett något ambitiöst företag. Svårligen något som löser den kulturella dissonans som följt av massinvandringen. Ett mer rimligt inlägg för att få bukt med dålig kultur i Sverige – i min mening – är att börja snacka om repatriering.

Antagligen är tweeten snarare ett försök till att behålla en väljare eller två, från KD.