Många av oss som varit med ett tag i Sverigedemokraterna kommer ihåg när man – genom sin konservativa ideologiska hemvist – blev kategoriserad som ”rasist”. Många kände nog ett behov av att engagera sig, om inte annat för att kunna värna om det fria ordet – och någonstans försvara konservativa ideologiska argument mot den typen av stämpling.

Det finns få epitet som är så pass karaktärsmördande i samhället, då epitetet siktar mot att fastslå att någon är förtryckande till sin natur.
Kanhända faller det till föga för ”våldtäktsman”.

Epitetet våldtäktsman kräver förstås en dom. Men rasist?
Att klassas som rasist räcker med att någon annan gör en bedömning kring ens bevekelsegrund. Något egentligt försvar för den som blivit attackerad med epitetet finns förstås inte.
En önskan om att reglera arbetskraftsinvandring räckte för att förtjäna epitetet, för blott några år sedan. Detta trots att samtliga partier (på papperet) ville ha en reglerad invandring även då.

Nu. Vill tro att det finns ytterst få faktiska rasister i samhället. Ytterst få.

Bengt Westerberg. En filur som i högsta grad bidragit till ett mer åsiktskontrollerat, likväl som mindre demokratiskt samhälle.
Samma Bengt Westerberg har varit delaktig att lägga grunden för ett samhälle med sämre förutsättningar att erbjuda medborgare välfärd, likväl som större behov att ta ut skatt från skötsamma medborgare.

Densamme Bengt Westerberg har nu försökt sig på att skriva en artikel mot den verklighet han i högsta grad varit delaktig i att forma. Ett svårt företag.

”SD påstår att invandringen till Sverige bara har lett till ’försämrad välfärd, splittring, konflikter och kriminalitet’. Migration innebär alltid utmaningar, men SD:s svartmålning stämmer helt enkelt inte. Den stora majoriteten invandrare begår inte några brott. Och ett stort antal av dem bidrar genom sitt arbete inom till exempel sjukvården och äldreomsorgen till en förbättrad välfärd.”

Jag förutsätter att skribenten också förstår att det hela inte rör sig om enskilda fall. Politiker verkar som bekant i helikopterperspektiv. Hela samhället i stort har förstått att SD har haft rätt. Att den massinvandring som (bland annat) berörd verkat för, inte inneburit den införsel av raketforskare eller läkare de utlovat.
I stället har massinvandringen inneburit stora belastningar för välfärdssamhället. Humankapital har saknats. Analfabeter har inte kunnat få jobb alls. Dålig kultur har kommit att växelverka med svensk. Skattekraft har inte följt med.
Förtroendet för nationalstaten har kommit att försvagas.

När författaren så också lyfter att han agerat för att undvika att Sveriges migrationsregler skulle utvecklas likt under 30-talets Tyskland: tycks texten han författat endast tjäna vilseledande. Vilseledande och möjligen ett slags sista försök att också kasta fler epitet i samma anda – i stället för att faktiskt vilja lösa problem. Notera att alla partier – igen på papperet – varit överens om att vilja ha en reglerad invandring.

Nä. För Bengt Westerberg är skrivande ett svårt företag.

Jag noterar även att en slutkonferens kommer hållas kring respekt för rättigheter – Hur vi skapar ett gott liv för alla. Här är Bengt Westerberg inbjuden för att tala lite kring LSS. I egenskap av fd socialminister med ansvar för LSS genomförande. Särskilt under programpunkten: ”LSS har urholkats – nu behövs en ny lag!”.
En programpunkt som kan tänkas ha något att göra med hans inlaga i SvD med samma namn från januari i år, d v s LSS har urholkats – en ny lag behövs.

En notis är att välfärdsbrottslighet uppmärksammas vara ett särskilt stort bekymmer vid kartläggning av brott som utnyttjar reglerna kring assistansersättning i kombination med regler kring arbetskraftsinvandring.
Att arbetstillstånd inom personlig assistans utnyttjas systematiskt för assistansbedrägerier samt att det finns kopplingar till såväl organiserad brottslighet som till våldsbejakande extremism. Bland annat ”brukarimport” har kommit att problematiseras, även i reportageserie av SVT.