Skrev igår att de flesta med närvaro i en realistisk verklighetsbeskrivning vet att den ansvarslösa migrationspolitiken i Sverige lett till allt större otrygghet.  Att Sverige måste begränsa asylinvandringen, och ytterst måste staten också kunna införliva bestämmelserna. Människor måste följa lag – och ytterst måste lagen vara tydlig.

Har tidigare skrivit om Svenska Kyrkan och vissa företrädares besynnerliga förehavanden. Kyrkan blir alltmer politisk, och agendan är tydligt vänsterorienterad.

Svenska Kyrkan agerar asylaktivister. Dels genom Antje Jackeléns uppmaning att slopa kravet på svenskakunskaper för medborgarskap. Dels genom biskopars vädjan att ge amnesti för afghaner som ej omfattas av gymnasielagen. Men också genom att driva verksamheter såsom exempelvis Asylrättscentrum.

Men så stänger Antje Jackelén plötsligt av sin twitter samtidigt som en växande andel vänsterorienterade i den allt mer stukade Svenska Kyrkan är snabba med att klä sig i offerkofta och beklaga att hon som Svenska Kyrkans främsta företrädare får kritik för att bedriva politik.

Som ledare alltid får man räkna med att ta en viss mängd av kritik.

Det går faktiskt att försöka ta med sig de smulor av positiv kritik som man får. Och visst slipas man över tid. Rimligen finns det korn som även Antje Jackelen kan ta med sig avseende den kritik hon fått ta emot.
Självgodheten och högmodet går – som det står skrivet – alltid före fall.