SOM-institutets antologi kikade på förekomsten av självcensur efter svarspersonernas partisympati.
De som sympatiserar med SD, så svarar 45% att de inte törs säga att de är SD.

I samma underlag så lyfter man vilka grupper i samhället folk ogillar starkt. Och. Hör och häpna. Här dyker jag upp på några punkter som Sverigedemokrat och konservativ med nationalistisk grundsyn. Ni vet. Som en som inte tyckte Reinfeldts ”öppna era hjärtan” var någon höjdare – tvärtemot den tidens politiker och tjänstemän.

Ni vet. En sån som vill att Sverige ska prioritera våra medborgare, vårt land i första hand. En sån där rackare som anser att vi måste stoppa den ansvarslösa invandringspolitik som fått råda alldeles för länge.
Ska väl passa på att säga att jag upplever att man får ett helt annat bemötande idag än då. Fullständigt väsensskilt.

Nåväl. Åter till ämnet.
Rimligen är det rätt svårt att påstå att rasism är särskilt vanligt förekommande i Sverige.

Därtill ser jag att det inte tycks föreligga något större förakt mot homosexuella. Såvida de inte ingår i gruppen män (som tycks ogillas mer). Men rimligen bör innebära att övriga partier kanske bör ifrågasätta hbtq-certifiering, diplomering och annat som kostar tid och pengar från vård och annan välfärdsverksamhet.

Slutligen. Nej jag hatar inga miljöpartister. Finns företrädare inom andra partier som är fina människor. Det olyckliga är att de har fel.
Tror också att karriärister är väsentligt mycket vanligare i andra partier än SD.

Tycker det är olyckligt att MP kommit att ogillas starkt av en större andel i befolkningen. Räds vidare det kan bli svårare för dem hitta bra företrädare i takt med att partiet blir mer skarpt ogillade – vilket i sin tur i värsta fall leder till att de får färre och sämre företrädare. Företrädare som kan komma att bli en del av en majoritet i beslutande församlingar.

Det ligger inte i någons intresse att politiska partier eller företrädare blir mer starkt ogillade.

Nu upplever MP-sympatisörer ingen större rädsla att uttrycka sina sympatier, vilket förstås kan bero på en rad saker. I min erfarenhet finns det en relativt god tolerans från konservativt håll för miljöpartister. Även om politik angrips från konservativa, så är det i mindre omfattning personer. Därtill är det mediala stödet svårt att bortse ifrån, tillsammans med andra prylar förstås.

Oavsett viktigt att motverka. Vi måste värna om demokratin.

Ett särskilt läsvärt stycke i antologin återfinns på sida 15.

Mer generellt ställda frågor om stöd för demokrati har i tidigare SOM-undersökningar
tolkats som att demokratin har starkt och odelat stöd bland medborgarna. När så
pass stor andel svenskar hävdar att grundläggande fri- och rättigheter mestadels är
till för dem som har samma åsikter som en själv eller de som liknar den grupp man
själv tillhör så vittnar det om att en djupare förståelse om vad demokrati kräver i
form av politisk tolerans saknas hos alltför många medborgare. De resultat som
presenterats här visar att statsvetare ofta gjort det för enkelt för sig när de sedan
andra världskriget har beskrivit demokratins stöd bland medborgarna med hjälp av
frågor där respondenter fått välja om de mest gillar demokrati eller diktatur. Dessa
har med all sannolikhet ofta aktiverat ett socialt önskvärdhetsfilter.