Såg det var någon som hade önskemål att jag skulle kommentera Mattias Karlsson och TV4:s scoop på Mattias Karlsson.
Summerar det genom nedanstående youtube-klipp.
För den som vill se hela intervjun mellan Kalla Fakta och Mattias Karlsson (SD), går den ta del av här!
Jag som politiker inser min begränsning. Om jag skulle ge mig i färd med att agera expertkommentator under en fotbollsmatch (vilket jag för övrigt tycker allt-för-ofta tycks handla mest om att nedvärdera lag eller spelare som inte presterar enligt förväntan) skulle det bli ett lika bra resultat som fotbollsexperts syn på migrationspolitik, det vill säga: dåligt.
Det leder oss in på dagens ämne: Ola Nordebo lyfter en fotbollsexperts syn på migration.
Storbritannien har planer på att införa en mer restriktiv asylpolitik och det har gjort vissa individer lite upprörda, till exempel ovan nämnd fotbollsexpert Gary Lineker. Han menar att den är omåttligt grym, riktad mot de mest utsatta människorna och han gör så klart även kopplingar till 30-talet i sitt utspel. Det går inte att kritisera en rimligare asylpolitik utan att ta upp 30-talet, det är sedan gammalt.
Ola Nordebo stämmer in och lyfter språkbruket. Han menar att det blivit kargt, avhumaniserande och att det är ordvalen och retoriken i media som skapar denna “främlingsfientlighet” som i sin tur det leder till en inhuman asylpolitik. Hans tes är helt enkelt att politiken radikaliseras och avhumaniserar flyktingar ju längre tiden går. Det har blivit politikens modus operandi som “håller gradvis på att gröpa ur en viktig del av Europas etiska fundament”, vilket så klart är fel.
Det är verkligheten och konsekvenserna av en oansvarig migration som skapar en vilja att minska den, inte vilka ord som används – men det är inte min huvudpoäng med mitt inlägg.
Han skriver om en sorts radikalisering utifrån vilka ord folk använder, men inser inte själv sin egen radikalisering åt det andra hållet. 2013 skrev Ola ett inlägg som signalerar att hans syn på invandringsdebatten ha dramatiskt förändrats..2013. Den lyder bland annat så här:
”Så här tycker jag: Fri invandring är en självklar vision. I brist på möjligheter att genomföra den bör asylpolitiken vara generösare än i dag. Fler borde få stanna. Genomdrivandet av utvisningsbeslut är inget som bör prioriteras. Papperslösa ska ha rätt till vård och skola. Facken ska inte ges vetorätt över arbetskraftsinvandringen.
Det är mina positioner, och jag brottas lika mycket med följdfrågorna om hur, som alla andra. Jag skulle inte klara övningen ovan, jag känner få som skulle göra det. Och det är i mina ögon fullt möjligt att inta motsatt ståndpunkt i de flesta av frågorna utan att vara främlingsfientlig eller inhuman.”
Det vill säga: 2013 menade Ola Nordebo att man kunde vara för en stram migrationspolitik utan att vara främlingsfientlig, men i dag menar han att det ÄR främlingsfientligt att vara för en stram migrationspolitik. Ola tycks alltså ha blivit än mer militant och verklighetsfrånvänd än 2013, vilket i sig är fascinerande.
Det går inte att låta bli att förundras över hur VK:s skribenter tycks skjutas längre och längre från den verklighet som vanligt folk lever i. De sällar sig till den privilegierade adel av människor som lever långt ifrån konsekvenserna av deras godhetssignalerande migrationspolitik.
Jag vill börja inlägget med att göra något jag ytterst sällan gör, nämligen rekommendera er att kika igenom den senare delen av SVT:s Svenska Nyheter som handlar om svenska kyrkan och dess ”inkluderingsextremism”.
Kristna tidningen Dagen hade även en ledare om detta tema som skrevs av Frida Park. Jag känner inte henne, men klart är att jag inte delar hennes uppfattning kring huruvida religion är politik. Kommer även ihåg en debatt jag hade med biskop Åke Bonnier på ämnet där han tydliggjorde att hans mening var att allt var politik. Jämför gärna med det gamla 68-vänsterteoremet, ”Allt är politik”.
Min poäng är att kristen tro i sin natur är inkluderande. I skriften erbjuds alla tro och omvändelse. Svenska kyrkan ska därför också vara inkluderande. Det följer av missionsuppdraget, men att inkludera människor på särskilda premisser riskerar att exkludera andra, vilket delvis förklarar kyrkans medlemstapp senaste decennierna. Ett exempel på denna inkluderingsextremism är att lyfta miljöfrågor in absurdum och därmed ideologisera människors tro.
Ytterst är Svenska kyrkan uppbyggd av hennes medlemmar och deras tro. Därför ska den kristna tron också vara i fokus – inte ideologiska spörsmål.
När kyrkans företrädare förespråkar en miljöpolitik som bidrar till de stigande el- och bränslepriser, vilket resulterar i att de med ekonomiskt svaga förutsättningar får det väsentligt sämre.
Vidare innebär den migrationspolitik svenska kyrkan drivit, exempelvis kritik mot språkkrav för medborgarskap, också en sämre välfungerande välfärd – i synnerhet för äldre i Sverige eftersom en mer generös invandringspolitik för med sig större kostnader för välfärd över huvud. Dessutom innebär det mindre pengar för flyktinghjälp på plats genom exv UNHCR.
Det hela går inte ihop och blir symbolpolitik som väsentligen försämrar det dagliga livet för folk; för Svenska medborgare likväl som för de som är på flykt på riktigt.
Därav det anspråksfulla, men främst tankeväckande ämnet i dagens blogginlägg: ”Avhumaniseringen inom vänsterkyrkan!”
Erik Hörstadius sista del kring invandringsvurmens historia är nu ute i fokus.
Nu vet jag att många läsare har ett bättre ordförråd än jag, men för den som inte har det (var tvungen googla), ”Raison d’etre” är tydligen ett franskt uttryck med betydelsen ”skälet att finnas till” – betydelsen är förvisso rätt klar sett i kontexten.
Den valvinnande folkbedrägliga strategin som lanserades av M och som också övertogs av övriga partier med Reinfeldt i spetsen var otroligt destruktiv. Själv kom jag att bli invald politiker själv 2014. Nivån på många av rapporterna man fick ta del av som politiker var också präglade av bedrägliga inslag.
Många av skrivningarna i diverse rapporter och även ersättningssystem har idag kvar de politiska skrivningarna i region och kommun. Floskler och oxymoroner dyker frekvent upp. Bland annat nedanstående återfinns i Ersättningsmodell för Hälsoval 2021 som beslutad av Regionstyrelsen i Region Västerbotten (endast jag vände sig emot skrivningen).
Man får lov ha viss förståelse för de som ursprungligen tog fram rapporterna också. Att skriva något annorlunda är ju att riskera sitt levebröd.
Samtidigt för minnet tillbaks till hur det var inledningsvis inom politiken 2014, och också att många bitar finns kvar än idag. Fortfarande lever det bedrägliga kvar, och det märkliga är att de övriga partierna – åtminstone på vissa områden – konsoliderar alldeles för saktfärdigt.
”SD, M, KD och L lägger fram ett gemensamt förslag för att förändra den svenska migrationspolitiken – och lagen”, rapporterar Expressen.
Det är förstås stort att ett gemensamt förslag inkommer. Ett rejält steg i rätt riktning!
Samtidigt är jag övertygad om att vi behöver gå än längre, även om det kan behöva vänta till efter valet 2022. Men det må vara. Det är som sagt ett ordentligt kliv åt rätt håll!
Senaste kommentarerna