Jag har tidigare skrivit om att jag oroar mig över osynliggörandet det medför att kalla äpplen för päron i någon slags försök att skylla samhällets problem på patriarkala strukturer.

Nyheten ”Jämställdhetsmyndigheten: ’Mäns våld mot kvinnor’ när kvinnor slår män” i kvartal, uppmärksammades överallt under gårdagen.

Så naturligtvis såg jag goda skäl att också läsa själva handboken, ”inget att vänta på”. I handboken ser jag en rad besynnerligheter, men direkt relaterade till artikeln i kvartal, så reagerar jag kraftigt på följande:

Våld mot barn inkluderas i begreppet våld i nära relationer. Våld i nära relationer inkluderas i mäns våld mot kvinnor. Alltså ingår våld mot barn i ”mäns våld mot kvinnor” – oavsett könet på förövaren.
Låt oss säga att man som man uppmärksammar att ens son kommer hem med blåmärken efter att ha varit med mamman, och att den unge sonen berättar om ett övergrepp som mamman gjort sig skyldig till.
Kommer det påverka pappans anmälningsbenägenhet utifrån att myndigheterna har rubricerat företeelsen som ett exempel på mäns våld mot kvinnor?

Att riskera att våld mot barn osynliggörs (för att en kvinna inte anses vara en trolig förövare), eller att de i homosexuella förhållanden anses vara befriade från problem (eftersom de inte med önskvärd tydlighet passar in i paraplybegreppet mäns våld mot kvinnor), kan endast leda till osynliggörande.

Sannerligen bör samhället istället ha en klar lagstiftning och kännbara straff – likväl som en god rättssäkerhet. Problemet måste analyseras på individnivå. Och man måste också skydda individer, och se till att de får vård och stöd – oavsett kön eller sexuell läggning på förövaren.

Jag har alltid förespråkat begreppet ”våld i nära relationer” som paraplybegrepp. Till skillnad från övriga partier i regionen exempelvis. Men har också varit tillfällen vi debatterat ämnet i andra fora.

Vill man motarbeta våld i nära relationer på allvar så är det som sagt tydlig lagstiftning, kännbara straff och en bra rättssäkerhet som gäller. Myndigheter och politiker ska inte använda våld i nära relationer som ett verktyg för att föra fram ideologisk propaganda.