Det är fruktansvärt att över 60 vårdplatser är indragna på Norrlands Universitetssjukhus.

SVT:s intervju med Magnus Hedström och Jenny Olsson är förhållandevis klargörande. Självklart leder vårdplatsbrist till patientsäkerhetsrisker.

Nu är det förstås inte upp till dem att lägga en budget för regionen. Det är upp till politiska partier. Den mediala bevakningen av budgetförslag genom åren har varit förhållandevis fattig. Har själv suttit som gruppledare för Umeå kommun och upplevt att den budgeten uppmärksammats mer än regionens.

Under sommaren i år lyckades övriga partier undvika att diskutera prioriteringar. S lyckades med att säga att man avser att begränsa kostnadsutvecklingen genom att göra besparingar på administration – vilket jag tar mig friheten att förklara avses göras med befintlig tjänstemannaorganisation. Alliansen lyckades med att kommunicera att de avser anlita konsulter för att göra detsamma.
För vår del ser vi det som rimligt att politiken rannsakar de beslut som lett till utökad administration, istället för att ha konsultkostnaderna att dra iväg, eller för den delen använda tjänstemännens tid för detsamma. Även om det kanske upplevs jobbigt att inte godhetssignalera.

Valrörelsen innehåll ingen större diskussion kring övriga prioriteringar – exempelvis kring offentligt finansierad (och för den delen, av politiker beslutad) kultur. Skattemedel ska inte gå till sådan kultur före de pengarna går till vård.

Har tidigare kritiserat även bland annat politikerarvoden och projekt.

I ett synnerligen orosfyllt ekonomiskt läge är det viktigt att prioritera. Den här gången hoppas jag innerligen att övriga partier också budgeterar rimligt.

Budgetprioriteringarna ramar in förutsättningarna för arbetsmarknadens parter att förhandla om löner, arbetsvillkor etc.
Att svepande säga att man avser att bli en bättre arbetsgivare blir bara en floskel såvida man inte är redo att faktiskt prioritera vård.