Skrev ett bloggutkast för en tid sedan. Det blev i stället en debattartikel, som bland annat Pontus Persson (SD) och Lars Forsgren (SD) fick möjlighet komplettera och borsta av från de vanliga språkliga felaktigheter som inte sällan förekommer från min sida här på bloggen. Det var i alla fall för ungefär en vecka sedan då man från alla möjliga håll hörde kritik kring högre lönekrav på arbetskraftsinvandring. Bland annat intressenter i form av rekryteringsbolag, politiker m fl. Samtidigt tycker jag det är rimligt för dem att fundera över deras hållning. Tidigare var lönekravet 13 000 kr. Det räcker inte särskilt långt i Sverige och är på gränsen till slavlön. Arbetskraften är precis som vilken resurs som helst och präglad av det klassiska ekonomiska teoremet kring tillgång och efterfrågan, och när då Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och andra partier som traditionellt sagt sig vurma för arbetare stått bakom 13 000 kronor i lönegolv blir det hela väldigt genomskinligt.
För den intresserade så går debattartikeln i VK att läsa i sin helhethär. Ett kort inlägg på förmiddagen. Passar också på att lyfta alla veteraner och alla de som betalat det högsta priset i arbetet för fred eftersom att det i dag är veterandagen. Önskar er alla en trevlig vecka.
Det här inlägget kommer sig av att jag fick en gåva i form av en kartong fylld med litteratur av en nära vän jag haft äran få jobba med på volvo.
Kartongen är fylld med en massa intressanta gamla böcker, men vissa som inte är så gamla men ändå intressanta.
1954 utgavs världspolitikens dagsfrågor, ”Den östtyska staten”, vilket är en del i en broschyrserie som syftar till att ge objektiv upplysning.
Jag fastnade lite för ett särskilt avsnitt.
Och jag kan som inte låta bli att tänka mig att de flesta nog i vart fall kan ställa sig bakom att den där strategin inte var väldigt bra.
Samtidigt skrev jag som sagt om hybrit. Energikrävande industri som förstås kommer kräva en del effektuttag i ett läge där vi har effektbrist. Något som förstås måste analyseras nogsamt för att det inte ska drabba norrland och vi som bor här.
Det är förstås inte bara en fråga om dyrare elräkningar. Ni vet. Matproduktion (exempelvis mejerivaror) påverkas exempelvis också av elpriser. Även vår befintliga industri.
Höga energipriser drabbar förstås de som har svagast ekonomisk ställning hårdast.
Min poäng är att man behöver ställa kritiska frågor. Kanske är det affär att försöka lära sig av historien?
Ska också säga att jag noterar att signaturen ”Eric” valde att flitigt kommentera det tidigare inlägget kring Hybrit. Ska säga att av de cirka 6 000 kommentarer som inkommit till min blogg var detta första gången denna Eric gjorde sig till känna. Av berörd kommentators IP-adress tycks det också vara så att den personen inte skrev sina inlägg från Umeå med omnejd.
Industrin är extremt viktig för Norrland. Det är vår livsnödvändiga ådra som pumpar in mervärde i regionen och utifrån detta är det bra med stora satsningar på industrisektorn.
Vi vet dock att vi har en effektbrist i dag, och vi vet även att Northvolt kommer att behöva en rackarns massa energi. Bara batterifabriken som byggs utanför Skellefteå kommer dubblera vår energiförbrukning. Då tycker jag det är rimligt att problematisera avseende förutsättningarna för hybrit; satsningen på LKAB/SSAB med flera, som ska producera fossilfritt stål. En satsning som kommer kräva enormt mycket energi.
Vi norrlänningar ska ha råd med våra elräkningar också…
När energikrävande bolag med låsta elpriser etablerar sig här leder det till att norrländska hushåll, befintliga industrier, matproducenter, likväl som välfärden blir påverkade i form av dyrare elräkningar. Med andra ord: lägger vi för mycket fokus på stora industrisatsningar utan att ha en stabil och utbyggd baskraft så innebär det inte nödvändigtvis att norrlänska hushåll får det bättre.
Som jag nämnde ovan: Satsningar på Norrland är bra och vi behöver fler gruvor och fler industrier, men samtidigt är det viktigt att se till att vi satsar på saker som är långsiktigt hållbara. Att industriernas produkter är eftertraktade av marknaden. Att satsningarna är genomförbara.
Tar upp ämnet i en debattartikel med Jimmie Åkesson i VK.
Har tagit upp ämnet en aning mer utförligt tidigare i bloggen, och även genom ett par gamla livesändningar. Slänger in en här.
Såg därtill att en tyngre röst inom pappers uttalat sig i ämnet, där han säger att det är odemokratiskt att porta SD-politiker från fackligt uppdrag. ”Ett fackförbund kan inte gå emot medlemmarnas val”, säger Aleksandar Srndovic, avdelningsordförande inom Pappers.
Kontroversiell fråga: Varför ska inte facket verka för arbetarnas bästa, utan en given partiideologisk inriktning?
Fackföreningarnas värdegrund var rimligen närmast SD:s redan när alla övriga partier slöt samman i en nyliberal linje, där invandring skulle locka arbetskraft i en enorm uppfattning.
Om fackföreningspamparna på riktigt skulle ha medarbetarfokus, hade man tydligt signalerat att den nyliberala linjen inte alls var en bra väg framåt ifall man ville medarbetarna väl.
I stället stöttade man i vanlig ordning Socialdemokraterna och övriga partier som verkade för att sabba arbetarnas löner och villkor genom att konkurrensutsätta den svenska arbetskraften ytterligare.
LO fortsätter att använda arbetares pengar till att stötta Socialdemokraternas valrörelse.
Desamma Socialdemokraterna som i regering bidragit till uppluckrande i LAS, marknadshyror (som man lögnaktigt hävdade att SD skulle verka för under valrörelsen 2018), minimilöner som sätts av EU (och därmed tar avsteg från den svenska modellen), etc.
Har tagit upp min inställning om facken förr. I mitt arbetsliv(fd svetsare) har jag stött på otroligt bra företrädare från facket, människor som verkligen har gjort en enorm insats för sina medarbetare – men långt ifrån endast. Har även sett fackligt förtroendevalda som haft en mer politisk inställning till sitt förtroendeuppdrag.
Jag är i grunden är väldigt positivt inställd till fackföreningsrörelsen. I grunden.
Men fackföreningarna är på många håll renodlade Socialdemokratiska propaganda-apparater.
Fackföreningar är inte politiskt oberoende.
SSAB:s avdelningsmedlemmar röstade fram en ordförande med uppdrag för Sverigedemokraterna nyligen. Dröjde inte särskilt länge innan fackpamparna petade bort honom.
IF Metall förklarar att eftersom han har dubbla uppdrag, så borde han inte ha varit valbar från första början till SVT.
IF Metalls presstalesman Jesper Pettersson motiverar beslutet med att Ulf Karlström har dubbla uppdrag.
– Vi anser inte att ett förtroendeuppdrag i vår fackförening är förenligt med det politiska uppdraget i Sverigedemokraterna. Det är ett enhälligt beslut som grundar sig på våra stadgar. Jag har svårt att spekulera i att han skulle tvinga sig kvar på posten. Det verkar inte vara aktuellt, säger Jesper Pettersson.
Fackets grundläggande värdegrund är i realiteten SD:s. Självklart ska svenska arbetstagares intressen värnas. Att man från fackligt håll väljer att stötta det motsatta är absurt.
Ifall fackföreningarna fortsättningsvis ska motarbeta de egna medlemmarna, så är frågan i vilken omfattning de kommer se fortsatt medlemstapp. De binder helt enkelt ris åt egen rygg.
En fortsatt minskande organisationsgrad ser jag iallafall som något väldigt negativt. Även om politiska fackligt aktiva ser det som något positivt – för att man blir av med SD:are.
Senaste kommentarerna