Petter Nilsson(SD)

Etikett: Umeå Kommun

S och MP:s gemensamma odemokratiska kommunpolitik!

Av , , 8 kommentarer 32

Jag representerar förvisso inte partiet i kommunfullmäktige i Umeå längre, dock händer det att man känner sig inspirerad att ta till orda på kommunfullmäktige, även om man nuförtiden inte har den möjligheten.

MP & S tilläts, med en relativt god majoritet, lyfta ”situationen i Gaza” i Umeå kommunfullmäktige genom att ställa en enkel fråga till samma majoritet. En motivtext med klart fokus på situationen i Gaza och en påklistrad formalistisk och illa kopplad avslutande fråga till den upplästa motivtexten som avsåg att man på något vis skulle rättfärdiga tillgreppet. Detta skedde i måndags.

När någon ställer sådana frågor som inte är relevanta för kommunpolitiken så reagerar många, med all rätt. Frågan titulerades ”15/24 Fråga: Har kommunen i egenskap av huvudman vidtagit några åtgärder för att personalen och elever i vår organisation har det stödet de behöver för att ta sig igenom denna svåra kristid?”

Sossarna och miljöpartiet tillät sig själva ställa frågan, och så klart svara på den.

De debatterar gärna ämnet eftersom både S och MP har ett intresse att väcka opinion för Palestina – mycket på grund av att deras väljardemografi ser ut som den gör. Dock har det absolut ingenting att göra med Umeås kommunpolitik. En motsvarighet är det Fi gjorde i Göteborg Stad för några år sedan: rösta fram att Göteborg skulle stå bakom ett kärnvapenförbud.

Att då använda de demokratiska verktyg vigda åt oppositionen – i Umeå kommunfullmäktige – för en intern megafon till att kommunicera styrets ställning kring frågor som inte egentligen handlar om kommunens spörsmål, det är ytterst vanskligt och oseriöst.

NATO center? Vad kokar S och M ihop i Umeå?

Av , , 20 kommentarer 24

Jag sitter inte i Umeå kommunfullmäktige. Men. Kommer ta några nersteg här.
Först och främst: Fler pilar och streck på en karta skapar inte ett övertygande argument. För en människa med sunt förnuft och som inte befinner sig inom den lilla bubblan där man slänger sig med floskler, så ser det bara förvirrat ut.
Svårligen är kartan nedan beskrivande av fördelar och nackdelar vid bedömning av placering av ett NATO-center.

Försvarspolitik, strategi och sekretess
Rörande strategiska försvarsfrågor är regeln att staten äger frågorna.
Försvarsfrågor är omhuldade av sekretess och hemligheter. Avvägningar och prioriteringar görs i lyckta rum. Även om nu mycket lyfts på en överstatlig nivå i form av NATO, så är min främsta poäng att det inte gärna kan vara en fråga för kommunerna.
Även om godhetssignalering i andra frågor än försvarsfrågor, kanske varit mer uppenbart skenheliga, så gör det en aning ont i ögonen när man ser kommunalråd gå ut och godhetssignalera kring dessa frågor.
Tillräckligt ont i ögonen att det provocerar en att himla med dem.

NATO-center och NATO-baser.
Man lobbar inte för en NATO-bas. Man lobbar för ett NATO-center of excellence.
Fältet? kemiska, biologiska, radiologiska, nukleära och explosiva ämnen.

Det finns idag 28 Center of excellences(COE:s) inom NATO.

Notera 18 och 14, som ligger i Tjeckien respektive Slovakien. COE:s som har samma fokusområde som våra kommunalråd tar upp.
S och M söker intresse specifikt för ett center of excellence. Notera att det redan finns ett center of excellence med fokus på biologiska, kemiska, radiologiska och nukleära ämnen i Tjeckien sedan 2007, samt att det finns ett Center of Excellence i Slovakien med fokus på explosiva ämnen. Således finns det redan COE som täcker området man lobbar för att få till Umeå.

I kommunens nuvarande artikel kring detta, titulerad Umeå vill ha ett Nato-center för CBRNE, står fortfarande skrivningen längst ned på sidan kvar:

Den intresseanmälan som Umeå kommun nu har lämnat till regeringen får stöd från Umeå universitet, Länsstyrelsen Västerbotten, Totalförsvarets Skyddscentrum (SkyddC), Totalförsvarets Forskningsinstitut (FOI), Polisens utvecklingsenhet för norra Sverige och Region Västerbotten.

Folkbladet har granskat detta och det är tydligt att SkyddC och FOI inte stödjer skrivelsen till regeringen.

Det finns redan COE som täcker området S och M lobbar för.
Kanske finns det strategiska skäl att flytta berörda COE utifrån situationen i Ukraina. Men. Två kommunalråd i Umeå äger svårligen den frågan.

Kan man förvänta sig att kommunalråden faktiskt är på det klara med att samma COE som man föreslår, redan existerar?
I sådana fall kan en kan tycka det en smula förmätet av kommunalråden att ta sig an rollen som svenska statens och NATO:s övergripande strateger – i syfte att godhetssignalerande locka väljare.

Särskilt som Sverige inte ens är med i NATO idag.

Kränkt Liberal?

Av , , 14 kommentarer 17

Satt i Stockholm i lördags och läste en krönika i VK och föga förvånande har en liberal skribent blivit kränkt över ett ord yttrat av en sverigedemokrat. I stället för att som skribent leta efter luktsaltet och tävla om hur man bäst kan beskriva sin kränkthet hade skribenten kunnat förstå andemeningen av begreppet som användes; problematisera jämställdhetsutskottet. Dock brukar ord vara viktigare än den faktiska verkligheten för många så kallade liberaler.

Skribenten citerar en liberal profil från USA,  “when they go low we go high”. Krönikören skriver att detta citat ligger berörd varmt om hjärtat, bara för att meningen efter kasta förolämpningar mot den sverigedemokratiske ledamoten, men så klart på ett passiv-agressivt sätt eftersom “when they go low, we go high”. De dubbla måttstockarna. Om du inte gillar mina principer har jag andra och så vidare.

För en som varit med ett tag i Sverigedemokraterna kan jag bekräfta att man har fått höra ett och annat invektiv genom åren. Vi kan säga att bli kallad “överklassgubbe” är inte i paritet med de man ofta blivit kallad genom åren.

Men i stället för att göra som skribenten och känna mig kränkt rycker jag på axlarna och kan konstatera att de som vrålar allra högst om jämställdhet är ofta de som är för överklassnobberi-utskotten som endast finns för att skapa låtsatsjobb. Ingen av förespråkarna för utskottet kan ge ett enda konkret exempel för hur det gynnar kvinnor i Umeå kommun. Allting som sägs är ordsallad och tautologier; det är bra för att det är bra.

Om man nu bryr sig om kvinnor och jämställdhet på riktigt hade man kunnat höja lönerna inom kvinnodominerade yrken, men det skulle innebära att alla hittepåjobb skulle minska i antal. Då är det lättare att bara prata om jämställdhet i fina utskott. 

Överklasspampar eller undersköterskor?

Av , , 43 kommentarer 31

Satt och läste Linda Westerlinds ledare i Folkbladet ”Je suis överklasskärringar, jag anmäler mig till nästa syjunta”. .

Ledaren var väl tämligen menlös, lite underhållande, men i vanlig ordning syftande till att misstänkliggöra dem med annorlunda uppfattning.
Jag ser också att den titel jag valde att skriva blogginlägget runt igår, ”För S är ord viktigare än välfärd!”, också väl beskriver Westerlinds ledare i samma ämne.

Samtidigt får man ge henne lite cred. Hon förstår att genusflummande inte får gå före välfärd för varken mig eller Sverigedemokraterna.

Såg att Pontus Persson (SD) föreslog att Lars Forsgren (SD) skulle ha använt ordet överklasspampar för att beskriva jämställdhetsutskottet. Detta för att slippa ha en diskussion om ord, men även för att denna politiska adel som nu exemplifieras med jämställdhetsutskottet inte är begränsat till ett kön. Det sagt så tycker jag att vänsterfolk – inklusive folkbladets Linda Westerlind – bör fundera kring ifall man verkligen vill försämra för omsorgspersonal (där lejonparten är kvinnor) för att ha ett jämställdhetsutskott som har till uppgift att analysera genus. Det skulle innebära att Westerlind måste tänka i termer såsom klass, vilket dagens socialister inte gör eftersom de är liberaler.

Vi är i ekonomiskt bekymmersamma tider som vänsterpartierna tillsammans bidragit till att skapa genom en överdådig reduktionsplikt likväl som en osund energipolitik. Problem som tar tid att lösa, och då måste vi prioritera. Hur en socialist kan förespråka abstrakta effektlösa politiska mysidéer som ett jämställdhetsutskott före grundläggande materialistiskt välfärd är bortom mig.

Och för att gå vidare till nästa vänstersinnade ledare: i Aftonbladet, där skribenten Stina Pettersson kallar kvinnor som ser ljust på hemmafrusidealet för ”blåsta våp”.
Att som kvinna värna om att bilda och värna om familjen tycks få kvinnor från vänsterhåll att se rött. Jag tror inte – i likhet med Westerlinds generaliseringar – att alla vänsterkvinnor ger Stina Pettersson ryggdunkningar till följd av hennes mod.

Tvärtom tror jag att det belyser ett grundläggande problem med den ”moderna feminismen”, som lyfter just de klassiskt manliga idealen som generellt åtråvärda för alla kvinnor. Försörja familjen, göra karriär, osv, medan de klassiska värderingarna tycks hamna en aning i skymundan, och nedvärderas.
Det är förstås inget som hjälper de kvinnor som ser ljust på hemmafrusidealet.

Oavsett kan man ifrågasätta Aftonbladets “värdegrund”; är det bättre att kalla kvinnor som högaktar hemmafrusidealet för ”blåsta våp” än att kalla jämställdhetsutskottet i lilla Umeå för överklasskärringar? Tveksamt.

 

SVT och Ramadan!

Av , , 17 kommentarer 39

SVT Västerbotten valde i förrgår att uppmärksamma ett fotbollslag i Sävar som har valt att anpassa lagets upplägg för muslimer som fastar under Ramadan. Ramadan, en av islams fem grundpelare, firas efter den månad koranen uppenbarades för Muhammed, och innebär att alla vuxna muslimer måste fasta under en månad.

Lagets ledare valde att lyfta vikten av hur viktigt det var att forma träningen utifrån deras religiösa fasta eftersom de inte har den energi som krävs för att orka träna. Blir så när man inte äter. Frågan är dock: varför gör man det? Tränaren hade bara kunnat säga att man tränar på som vanligt; muslimer får, på gott och ont, anpassa sig till Sverige och vårt sekulära samhälle. Men i stället valde tränaren påpeka att denna gång är det anpassning för ramadan som gäller, nästa gång kan det vara någon som behöver anpassad träning på grund av pollenallergi.

Bara den liknelsen är helt bisarr. Pollenallergi går inte att välja bort. Islam är en religion som man väljer att tro på. Med andra ord: anpassningar för pollenallergiker är rimliga, medan att utforma hela lagets träning för att en del utifrån Guds ord måste fasta är raka motsatsen till rimlig. Skillnaderna är monstruösa, men det visar lite hur oförstående gemene man är när det kommer till islam (eller religion över huvud taget).

För att problematisera detta fenomen ännu mer: hur kan det komma sig att vi inte ser denna anpassning för judar, buddhister, hinduister eller kristna? Judar har till exempel varit en del av Sverige under många hundra år, men det civila samhället, eller staten, har inte behövt anpassa grundläggande sekulära normer (som att inte tvinga folk att fasta) för deras skull. Varför har islam denna särställning? Varför handlar det nästan alltid om att det svenska samhället ska böja sig för denna religion? Eller kommer vi kanske få se framöver att det svenska samhället tar ett steg tillbaka för att ge mer utrymme åt kristendomens påbud, till exempel den kristna fastan? Jag är tveksam.

Kristendomen är dock inte en politisk religion, men grunden till det demokratiska samhälle vi har i dag vilar på en kristen värdegrund. Kristendomen bygger på premissen att man som kristen ska leva efter jesu exempel. Jesus drevs såklart av kärlek, vilket inte är en sådan dum premiss för människor att följa. Islam däremot är en politisk religion, som tar sikte på att ta en central roll i samhällsbygget. Att följa Muhammeds exempel är med andra ord inte samma sak som att följa jesus kärleksbudskap. Muhammeds liv präglades mycket av krig, flera hustrur av varierande ålder, etc. Även om sunnimuslimer inte gör gällande att Muhammed var ofelbar, menar sunni att koranen är ofelbar.

Men, tränaren har goda avsikter. Det tvivlar jag inte en sekund på, dock har jag högre krav på journalisten som intervjuade tränaren. Det var inte en intervju, utan snarare ett samtal där det var noll kritiska frågor. En fråga hade kunnat vara “Varför kör ni inte på som vanligt? ”Varför måste hela laget anpassa sig efter islam?”. Detta är ett symptom på den islamisering som sker i vårt samhälle: oförmågan att ställa kritiska frågor när det handlar om islam.

“Det sker ingen islamisering! Det är en myt!” säger vissa. De som säger detta får gärna förklara vad det är i stället, utifrån nyheten ovan samt alla andra rubriker, bland annat att skolelever i Malmö skulle få förutsättningar att slippa se andra elever äta under ramadan, eller att det i dag är förbjudet att bränna Koranen men inte Bibeln eller Toran. Eller hur elever på Dragonskolan i Umeå blev så upprörda över att skolan tog bort bönerummet (på grund av att skolan ska vara sekulär) att de ville anordna ett offentligt böneutrop vid skolans kafeteria. För att inte nämna det faktum att vi hade ett muslimskt parti som ställde upp i det senaste riksdagsvalet. Vad är detta om inte tecken på en pågående islamisering?

Förstå mig rätt. Har inget emot någon enskild tränare, eller enskilda elever, men folk måste förstå varför dessa konstanta anpassningar till islam är – ur ett systemperspektiv – extremt problematiskt.

Demokratins dubbla måttstockar!

Av , , 22 kommentarer 25

Under Liberalernas interpellation i Umeå Kommunfullmäktige under morgonen diskuterades solidariteten partiföreträdare bör visa varandra. Jag välkomnar Liberalernas nya hållning avseende att skapa ett respektfullt debattklimat och instämmer i att det är sakpolitiken man ska fokusera på. Denna interpellation fördes i kontexten att “hat” och hot ska ha bidragit till en ökad hotbild mot förtroendevalda inom fullmäktige och därför ville Liberalerna säkra ordningsvakter för kommunfullmäktiges sammanträden i Umeå.

Det blir dock lite paradoxalt när jag tänker tillbaka på vissa möten jag höll i för inte så länge sedan. Jag minns tydligt att profiler från Liberalerna stod med nyckelknippa i hand och högljutt skramlande antidemokratiska budskap för att förvägra meningsyttringar att höras från deras politiska motståndare, det vill säga: SD.
Jag har själv arrangerat möten som bombhotats, tvingats avslutas och mött meningsmotståndare som presenterat spottloskor riktade mot oss som antagligen bedömdes vara det främsta motargumentet mot vår politik.

Det är nästan så att ovan beskrivning är ett exempel på hat och hot som Liberalerna är så oroliga för i dag. Varför behövdes inte ordningsvakter då för att hantera deras hatiska beteende? Se flisan i andras ögon men inte bjälken i sitt eget och så vidare.

Men för att diskutera sakfrågan: ordningsvakter kan absolut vara skäliga att anlita för att säkra ordning, samtidigt är det en messyr som behöver övervägas nogsamt. Behövs verkligen den relativt dyra punktinsatsen för medborgares trygghet? Motsvarar kostnaden mervärdet? Under interpellationen hörde jag dessutom argumentationen att det inte ens behöver finnas en hotbild för att ordningsvakter ska behövas. Det är väl per definition skatteslöseri? Jag har själv suttit på kommunfullmäktiges sammanträden och kan inte påstå att jag någonsin känt mig otrygg, trots ovan nämnda aktioner mot oss under väldigt många år.

Det enda som skulle kunnas tolkas som ett “hot” mot kommunfullmäktige är när Greta-organisationen Extinction Rebellion störde fullmäktige med sitt skrikande och tramsande, men de var mer en börda än ett hot, och om något kanske det gör fullmäktige mindre tillgänglig för övrig allmänhet eftersom gemene man inte vill lyssna på miljöaktivister som förvandlar fullmäktige till en cirkus.

Avslutningsvis ska jag skriva att jag tror att vi har en relativt sund nivå mellan partierna i Västerbotten. Är övertygad om att samtliga demokratiska krafter verkar för ett fokus på sakfrågor, hellre än att besvärta sina politiska motståndare.
Instämmer förstås också i Lars Forsgrens(SD) inlägg kring nytto-kostnadsanalys i debatten.

Korankravallerna och SVT!

Av , , 16 kommentarer 42

Jag fick nyligen se ett klipp från Uppdrag granskning och det gjorde mig lite smått förbryllat och irriterad.

De intervjuade en filur som dömts för sin del av korankravallerna. Det var ingen fredlig snubbe som gick dit för att demonstrera, utan hans syfte var att attackera vår polis och han fick således ett fängelsestraff på några år (för lågt straff om ni frågar mig).

Nu till det märkliga: i reportaget lyfter han att han har rätt att demonstrera i Sverige, påpekar att Sverige är ett fritt land och drar sedan slutsatsen att konflikten mellan de som kastade sten och polisen inte berodde på de som kastade sten. I stället menade han att ansvaret delades till hälften mellan polis och de som kastade sten.

Tror det kan vara belysande för gemene man. Många i dessa socialdemokratiskt utsatta områden tycks inte förstå konceptet våldsmonopol, det vill säga att Polismyndigheten ska upprätthålla lag och ordning och får ta till våld för utföra den uppgiften. Det betyder att om några demokratihatande rebeller väljer att kasta sten får Polisen besvara det med nödvändigt våld. Varför kallar jag dem för demokratihatande? Därför att parallella samhällen där andra än polis äger våldsmonopol utgör förstås ett direkt hot mot demokrati. Det finns sådana länder i andra delar av världen där många av dessa människor kommer ifrån, och där råder det inte demokrati.

Förutom detta kan det tyckas märkligt att journalisterna inom Uppdrag granskning väljer ovan nämnda vinkel. Varför fokuserar man inte på det faktum att vuxna människor kastade sten mot våra poliser samtidigt som de höll i sina BARN? De gjorde försök att döda poliser till en familjeutflykt. Förstår ni hur sjukt det är? Kanske vinkeln i stället borde vara: varför befinner sig dessa människor i Sverige? Eller allmänt lite mer sympati för vår poliskår som stod upp mot dessa rebeller.
I SVT:s aktuellt löd rubriken ”Polisens varning: Vi kommer skjuta era barn”.

Verklighetsförskjutningen kopplar lite an till gårdagens reportage i SVT Västerbotten där huvudnyheten var en intervju med en polis i Västerbotten – där denne lyfte att det förekommer att gäng använder yngre personer att starta bilbränder (som i tomtebo under helgen) för att flytta fokus från större brottsliga förehavanden. Vilka är dessa gäng? Har de magiskt uppstått ur tomma intet eller är de en del av den ökande gängkriminaliteten söderut? Det är ett återkommande fenomen att journalister framställer ett ämne som gynnar vissa grupper eller på ett sätt som inte visar hela bilden.

Tack Umeå!

Av , , 2 kommentarer 17

Efter att ha debatterat budget för partiet, och bråkat lite kring diverse frågor senaste mandatperioderna så är jag återigen inte en ledamot av Umeå Kommunfullmäktige.
På plats 11 är det nog att anse som högst otroligt att jag tar del i Umeå kommunfullmäktige. Vill ändå passa på att tacka er jag fått arbeta med i kommunfullmäktige. Meningsfrände likväl som meningsskiljaktig. Önskar er alla allt väl.

Får väl en sista möjlighet bråka nu i september.

Vill också säga att jag är väldigt glad över de personerna som faktiskt blivit framröstade och som kommer få ta plats i Umeå kommunfullmäktige framöver. Riktigt glad över många som aktiverat sig i föreningen, vilka har mycket energi och framåtanda.

Är övertygad om att det nya laget kommer göra ett ordentligt bra jobb!

Häftig rubriksättning!

Av , , 4 kommentarer 20

Trycket under valrörelsen ökar i takt med att rubriksättning söker överträffa rubriksättning. Läsaren ska lockas till just det stoftet en skrivit.

Jag kommer ihåg hur jag talat med diverse journalister, och bett dem att ta upp just hur man avser att göra besparingar. Vilka besparingar som är genomförbara i Regionen. Vilka verkliga vägar framåt väljarna har att ta ställning till. Inte minst när vi har begränsat reformutrymme. Det blir ytterst svårt att lova något, när inga pengar finns att finansiera det.

Men istället för att diskutera hushållningen med resurser har valrörelsen i vanlig ordning blivit en tävlan kring rubriker.
En populär rubrik har blivit varför man inte ska rösta på ett givet parti.

Jag litar på att väljare söker sig till information. Men samtidigt är det kanske en aning lättare för mig att följa vad de olika partierna föreslår för åtgärder.

Ska väl säga som såhär. Jag har en respekt för ideella krafter över huvud – oavsett parti. Men någonstans måste partier ta ansvar för vad man har gjort – och vad man inte har gjort.

Några faktum går inte komma ifrån. Listan går att göra lång, men några exempel:
Invandringspolitiken har bedrivits ansvarslöst. Mer resurser borde lagts på trygghet.
Elproduktionen borde planerats bättre. Reduktionsplikten begränsats. Övriga partier skulle inte använt försvaret som en budgetregulator. Kärnkraften borde ha värnats. Vården borde prioriterats i regionen, äldreomsorgen i kommunen.

Det behövs skiftas prioriteringar. Välfärd och trygghet behöver komma i fokus.

Oacceptabelt: ”Låter ’jobbiga’ äldre sova i sin egen avföring!”

Av , , 7 kommentarer 23

VK uppmärksammar att en av enhetscheferna på Dragonens äldrecenter har höjt en Lex Sarah-anmälan. Där lyfts bland annat att det saknas väsentliga rutiner. Att nattpersonal låter jobbiga äldre sova i sin egen avföring. Att personalen bråkar öppet, inför de som bor på boendet. Boende glöms bort på toalett eller i dusch, medicinlistan har ibland inte signerats – vilket inte ofta rapporteras som en avvikelse. Personal pratar andra språk än svenska med varandra, vilket medför att de som bor på dragonen blir oroliga.

… fullständigt oacceptabelt.

Dragonens äldrecenter har fått allvarlig kritik redan för tio år sedan.

Jag har länge sagt att äldreomsorgen inte ska vara ett integrationsprojekt. Självklart behöver Umeå tydliga språkkrav för de som arbetar inom äldreomsorgen. Viss personal ska heller inte jobba inom omsorg.

Vill också med all önskvärd tydlighet lyfta att Sverigedemokraterna konsekvent prioriterat äldreomsorg i Umeå kommuns budget, mer resurser behövs – likväl som bemanning.