När är det dags för Sverige att avkriminalisera eget bruk av narkotika?

Av , , 8 kommentarer 4

 

 

Idag är det en intressant artikel i Folkbladet där vi kan läsa att de flesta ungdomsförbund vill avkriminalisera narkotika.

Min partikollega tillika ordförande för LUF Västerbotten, Wilma Hvirfvel, uttrycker sig så här:

 LUF delar inte visionen om ett narkotikafritt samhälle, utan förespråkar i stället en evidensbaserad och skademinimerande narkotikapolitik. Människor med beroendeproblematik bör få vård i stället för straff. För att minimera skadan för dessa människor bör bruk av narkotika vara avkriminaliserat, precis som i majoriteten av EU-länderna.

Jag håller med Wilma i detta citerade stycke. Idag har vi i Sverige en otroligt fånig inställning gällande ett narkotikafritt samhälle där nolltolerans-politiken sätts i främsta rummet.

Men. Droger kommer alltid att finnas. Och har sedan tusentals år tillbaka brukats. Vare sig vi vill eller inte och det kommer alltid gå att få tag i på något sätt. Jag har själv arbetat inom beroendevården, och framför allt inom tvångsvården av personer som lider av skadligt bruk. Jag har sett de katastrofala följderna av den svenska beroendevården och mött de allra sjukaste.

Sveriges politik vad gäller att straffa personer som har beroendeproblematik är inte särskilt effektiv. Idag har vi den högsta narkotikadödligheten i hela EU och medans våra grannländer testar nya metoder för att hantera narkotika och beroendeproblematik bland sina invånare så envisas Sverige med att göra som vi alltid har gjort.

Tidigare socialminister Lena Hallengren (S) tillsatte i slutet av sin mandatperiod en utredning för att titta på hur påföljderna i narkotikastrafflagen fungerar – men gjorde allt för att inte utvärdera kriminaliseringen av eget bruk. Detta till trots att både Folkhälsomyndigheten och SKR velat se en utvärdering av lagstiftningen. Tämligen tunga instanser som nonchalerades. Många av landets beroendeforskare, läkare, socialarbetare m.fl höjde sina röster mot att detta var fel av Hallengren. Även Liberalerna riktade kritik mot Hallengren.

För att mildra de kritiska röster som löser det här inlägget så vill jag tipsa er att läsa denna artikel som beskriver fördelar med avkriminalisering av eget bruk av all narkotika. Följande citat från artikeln är intressant.

I Portugal avkriminaliserades bruk och innehav för eget bruk av all narkotika 2001. Det innebär inte att droger är fritt tillgängliga – bruk och innehav är fortfarande otillåtet, men möts med andra samhällsreaktioner än lagföring och straff. Det kan handla om vård- och stödinsatser, eller om administrativa påföljder som indraget körkort. Avkriminalisering beskrivs ofta som en framgångsrik modell i internationell forskning.

Jag följer med stort intresse andra länder i EU som har en mer liberalare narkotikapolitik och där inte straff sätts i främsta rummet, som i Sverige. Men Sverige har ju som sagt vägra flytta sig en decimeter i frågan. Nu får vi hoppas att när inte Socialdemokraterna sitter vid makten att det blir någon ordning på narkotikapolitiken. Liberalerna vill i alla fall att frågan om avkriminalisering av eget bruk ska utredas noggrant.

Bort med Umeå kommuns strikta tolkning av GDPR!

Av , , 2 kommentarer 7

Jag och min partikollega Pranav Nair skriver i insändare i dagens Folkbladet om den överdrivet strikta tolkning som Umeå kommun gör av GDPR-lagen. Vi liberaler tycker såklart att GDPR-lagstiftningen är viktig för att skydda enskildas personliga integritet och rättigheter men den ska inte tolkas av kommunen på ett sätt att den inskränker och skapar onödiga problem för olika verksamheter. Vi anser därför att det finns starka skäl att ifrågasätta den strikta tolkning Umeå kommun som helhet valt att ha av GDPR.

Problematiken med att Umeå kommun valt att ha en sådan bisarrt strikt tolkning av GDPR är att det drabbar människor längst ut i verksamheterna. Exempelvis dagliga verksamheter som på grund av den strikta tolkningen svårt att arbeta med fotografier som kommunikation med sina brukare. Gemensamma foton på aktiviteter och utflykter de gör för att nästa dag eller vecka visabrukarna internt, inte externt, verkar idag tolkas vara omöjligt. Det går inte ens att ha foto och namn på brukarna inne i verksamheten, vid deras skåp eller på tavlan över vilka som är på plats idag. Detta får stora konsekvenser för verksamheterna för att inte tala om hur det påverkar brukarna.

Därtill så kan vi se på hela kommunens egna instagramkonto @teamumeakommun där man kan följa medarbetare, att dessa medarbetare finns med på foton med beskärda huvuden, gömda bakom emojis eller dylikt. Det har gått så långt att medarbetare inte ens får visa sina ansikten, även fast de vill. Det är helt sjukt.

Tolkar man lagstiftningen rätt så finns det ett spelrum för att använda personuppgifter vilket framgår av artikel 6 i dataskyddsförordningen. Däri ser man att lagens ord är mindre restriktiva än Umeå kommuns tillämpning. Det är otvivelaktigt att information

en, exempelvis foton som kommunikation som exempelvis dagliga verksamheterna sitter på, är tänkta att användas ändamålsenligt.

Vi tycker att det här i sig även är en demokratifråga om vi tar LSS-boenden och dagliga verksamheter som exempel. Ska inte de enskilda deltagarna och brukarna kunna kommunicera med foton i sina verksamheter? Vår tolkning är att andra kommuner i Sverige just valt att använda dessa spelrum i lagen att möjliggöra detta, till skillnad från Umeå kommun som envisas med att ha en ytterst överdrivet strikt tolkning av lagen.

På kommunfullmäktige i måndags så ställde jag även dessa frågor till kommunstyrelsens ordförande Hans Lindberg (S):

För vem är kommunen rädd för? Vem tänker man ska anmäla kommunen? Ingen annan kommun med mindre strikt tolkning har blivit anmäld.

Vad vill Umeå kommun vara för arbetsgivare?

Och är Umeå kommun till för alla medborgare? Även för brukare i dagliga verksamheter?

Vad vill Umeå kommun göra för intryck till framtida invånare och anställda?

 

Vad tycker du om detta? Kommentera!

 

https://www.folkbladet.nu/2023-04-28/umea-kommun-envisas-med-en-overdrivet-strikt-tolkning-av-lagen

Är verkligen systembolaget en garant för att folk inte super ihjäl sig?

Av , , 11 kommentarer 2

Andreas Lundgren (S) har i dagens VK en insändare publicerad som handlar om vad han anser är konsekvenserna av att införa gårdsförsäljning av alkohol.

Jag vill börja med att säga att jag håller med om att det finns flera frågetecken kring att införa gårdsförsäljning av alkohol. Dock inte de frågetecken som Lundgren lyfter i sin insändare. Regeringen uttalade sig före valet positivt om att göra det möjligt för öl- och vinproducenter att sälja alkohol i mindre skala, vilket också är mycket efterlängtat av många i vårt land. Men nu är det oklart när ett förslag kommer och min partikollega och riksdagsledamot Jakob Olofsgård (L) säger i en intervju med SvD att det är oklart om förslaget som utretts är förenligt med EU-rätten.

Så därför tycker jag också att låt utredningen fortlöpa vad som är möjligt.

Det andra jag vill säga är att jag vill ta tillfället i akt och problematisera två av Lundgrens påståenden i sin insändare:

”Systembolaget har sedan bildandet 1955 varit en garant mot att folk super ihjäl sig och att barn bevittnar när deras mammor slås ihjäl i hemmen” och ”Anledningen till att systembolaget finns är för att barn inte ska misshandlas och behöva leva i våld och skräck”

Mammor slås ihjäl i hemmen även när alkohol inte är inblandat. Mammor slås ihjäl när deras partner enbart är narkotikapåverkade.

Jag kan hålla med om att alkohol ofta finns med i bilden när det gäller våld i nära men jag är ytterst tveksam till att Systembolaget bör anses bära allt ansvar för svenskars alkoholdrickande. Om gårdsförsäljning skulle tillåtas så tror jag inte att svenska folket skulle tappa allt vett och börja supa hejdlöst och supa ihjäl sig. Inte heller att antalet skulle öka dramatiskt av dom som alkoholpåverkade slår ihjäl sina fruar framför sina barn. Det behöver alltså inte per automatik innebära att barn kommer att behöva leva i våld och skräck för att gårdsförsäljning tillåts. Enligt statistik visar det att alkoholskador inte har ökat efter tidigare avregleringar.

Vidare begriper jag inte argument som att svenskar är helt inkapabla att dricka alkohol och att Systembolaget därför finns för att läxa upp oss. Det är överförmynderi och det tror jag kan göra att svenskar tenderar att ”bunkra” upp i högre grad och istället ha ännu mer alkohol hemma för är man på systembolaget så måste man ”passa på”. Det i sig kanske gör att folk super ihjäl sig och gör dumma saker?

Dessutom kanske det är så att svenskar uppnått ett mer kontinentalt drickande där ett glas vin då och då är okej och räcker? Samtidigt ökar importen av alkohol utomlands av svensken, hur ser vi på detta?

Vi ser även att yngre generationen dricker mindre alkohol än den äldre. Hur kan detta påverka våldsspiralen och påståendet om att Systembolaget är en garant för att folk inte super ihjäl sig och att barn inte ska bevittna när deras mammor slås ihjäl i hemmen?

Jag månar om individens frihet. Därför blir jag frustrerad när det kommer till Systembolaget. Det svenska monopolet och alkoholregleringarna tillhör de allra mest restriktiva, bland annat vad avser förbud mot gårdsförsäljning.

Vad tror du som läser detta inlägg, kommer svenskar att supa ihjäl sig om gårdsförsäljning tillåts? Kommentera gärna!

 

 

Det ska inte längre vara ”fett” att vara arbetslös

Av , , 16 kommentarer 6

Det ska inte längre vara ”fett” att vara arbetslös, sa Liberalernas partiledare och arbetsmarknadsminister Johan Pehrson (L) förra veckan i en tweet. Tweeten landade fel och undertecknad håller med om att det inte var ett helt korrekt sätt att uttrycka sig på. Mer om detta skriver jag i en insändare i dagens VK men där jag i sak håller med Pehrson. Det ska inte längre kunna vara fördelaktigt att stå utanför arbetsmarknaden och leva på bidrag.

Men det gäller att hålla två saker i huvudet här. Liberalerna riktar sig såklart inte mot den grupp som pga sjukdom eller dylikt inte kan arbeta, eller mot de som kämpar med arbetslöshet men faktiskt vill arbeta. Den grupp som det här riktar sig mot är den gruppen som faktiskt kan arbeta men inte gör det.

Något som tidigare socialdemokratiska regeringar till synes verkar varit expert på är att kapsla in bidragstagare i ett bidragsberoende där de inte klarar av att ta sig ut på arbetsmarknaden eller i värsta fall känner sig nöjda med att leva på bidrag då det kan visa sig att det inte alltid lönar sig att arbeta.

Liberalerna anser att arbete är grunden för välståndet i Sverige och för individens egenmakt. Vi tycker att integrationen måste stärkas i Sverige. Att fler behöver komma i arbete och utanförskapet ska minska. Att arbetslinjen behöver stå i centrum och där fokus på arbete, språk och jämställdhet ger egenmakt till inte minst utrikes födda kvinnor som står långt bort från arbetsmarknaden.

Att få tjäna egna pengar leder till självständighet och frihet. Detta är bra för individen och bra för Sverige.

 

Länk till artikel:

https://www.vk.se/2023-04-19/insandare-arbetslinjen-behover-sta-i-centrum

 

Vad tycker du?

 

Vi i Alliansens partier tar avstånd från Ahmed Hersis (MP) utspel

Av , , Bli först att kommentera 12

Folkbladet har den senaste tiden gjort en granskning med en serie artiklar om socialtjänsten i Umeå kommun och där bland annat tidigare anställda intervjuats. Ahmed Hersi (MP), ersättare i individ- och familjenämnden, hade en debattartikel publicerad 12 april som handlade om att tidigare anställdas vittnesmål inte är önskvärda och att de sprider desinformation. Han skriver artikeln i vi-form som om den representerar hela nämndens ståndpunkt. I alla fall har vi politiker från Alliansens partier i nämnden varken tagit del av eller godkänt Hersis artikel innan publicering. Det här finner vi från Alliansens partier problematiskt och har i dag en replik publicerad om detta där vi tar avstånd från Ahmed Hersis debattartikel.

Vi tycker att det är viktigt och välkomnar granskning från Folkbladet och våra andra lokala medier av verksamheter inom nämndens verksamhet.

För mig som vice ordförande i nämnden är det viktigt att markera i detta även om Hersis intention med artikeln var god. Tidigare och nuvarande anställda ska känna att de kan uttrycka sig, precis som det ska vara i ett demokratiskt samhälle, och inte uppleva sig bli tystade av vare sig politiker eller förvaltning.

 

https://www.folkbladet.nu/2023-04-19/replik-vi-i-alliansen-tar-avstand-fran-hersis-utspel-valkomnar-granskning

 

 

Välkommen till min blogg!

Av , , Bli först att kommentera 3

Det här är mitt första inlägg på bloggen så jag tänkte att det kan vara passande att beskriva om vem jag är, min politiska uppfattning och vad som motiverade mig att börja blogga.

 

Vem är jag?

Jag heter Hanna Lundin Jernberg och jag är 33 år gammal. Jag är född och uppvuxen i Gävle. På gymnasiet läste jag Estetiskt bild- och formprogram. Efter några år utomlands efter gymnasiet så flyttade jag 2014 till Umeå för att studera till socionom. Under studietiden jobbade jag extra inom fritidsgårdsverksamhet, HVB-hem och beroendevården och genom dessa sammanhang började jag etablera ett nätverk i Umeå. Jag tyckte väldigt mycket om att studera så efter att ha jobbat som socionom ett tag så började jag studera igen. Jag läste dels statsvetenskap, dels började jag på ett masterprogram i ledarskap och organisation. Idag är jag förtroendevald politiker för Liberalerna och mina främsta politiska uppdrag är som vice ordförande i Individ- och familjenämnden i Umeå kommun och vice ordförande för Patientnämnden hos Region Västerbotten. Jag är även vice gruppledare för Liberalerna Umeå.

Jag brukar säga att jag blivit politiskt skolad i studentrörelsen. Under hela min studietid på Umeå Universitet så var jag engagerad i Umeå studentkår. Jag tog även studieuppehåll ett år för att vara kårordförande för hela kåren. Det är en av mina bästa lärdomar hittills i mitt liv.

Vid sidan av politiken jobbar jag på 1step.se som är en lokal kompetensförsörjningsplattform som riktar sig mot studenter och näringsliv. Jag innehar även diverse styrelseuppdrag, ett av dessa är som ledamot i föreningen IKSU och IKSU Hälsa AB.

Jag är driven och målmedveten som person och jobbar mycket och därför försöker jag se till att ta det lugnt och använda en annan del av hjärnhalvan på fritiden. På fritiden vilar jag genom aktiviteter i naturen, trädgårdsodling eller keramik. Jag är också intresserad av personlig utveckling så jag ägnar en hel del tid åt självreflektion.

 

Vilken är min politiska uppfattning?

Jag är för socialliberalism. Det som lockar mig i denna ideologiska uppfattning är att när vi säger att fler ska få jobba och försörja sig själva, för lugn och ro i en riktigt bra skola, rätt till assistans för människor med funktionsnedsättning eller i kampen mot hederskultur – då handlar det alltid om samma sak: att försvara varje människas frihet att forma sitt liv. Detta är grunden för all liberal politik. För mig är frihetsfrågan av stor betydelse då jag har egna erfarenheter av att inte ha varit eller känt mig fri. Jag vill att alla människor ska få verktyg tidigt under sin uppväxt för att kunna ta sig genom livet och känna sig fri inte bara på ett fysiskt plan men också mentalt samt i förhållande till staten. Staten ska inte lägga sig i för mycket i individens liv.

Men frihet ska inte bara vara för de starkaste. Därför hjälps vi åt i ett samhälle och betalar välfärden tillsammans. Det är grunden för socialliberalism och som vilket tilltalar mig.

Ett motto som jag verkligen tagit till mig är detta ”Från vanmakt till egenmakt. Det är frihet, det är liberalt”.

Utifrån detta vill jag även beskriva vad som fick mig att engagera mig politiskt. Jag har alltid varit samhällsintresserad och redan som liten minns jag att jag var nyfiken på samspelet mellan individ och samhälle. I mellanstadiet minns jag att jag med stort intresse läste ledarna, insändare och debattartiklar i Gefle Dagblad varje morgon vid frukostbordet. Jag kommer dock inte från någon politisk familj där jag fått det med modersmjölken. Ingen av mina familjemedlemmar är eller har varit politiskt engagerade. När jag började arbeta som socionom såg jag många strukturella fel, framför allt inom beroendebården, som gjorde att jag kände att jag måste ta klivet in i politiken för att kunna förändra. Och hela min person, hela min själs uttryck, har hela mitt liv varit att se saker som kan bli bättre och driva dessa frågor framåt.

Det är min drivkraft att förändra och engagera mig politiskt i socialpolitiska frågor som ligger mig närmast om hjärtat. Åren på Umeå Universitet och lärare jag hade där har också påverkat mig att engagera mig politiskt. Första terminen på socionomprogrammet sa en lärare som heter Björn Rasmussen ”Det behövs fler socionomer inom politiken. Ni kommer att se samhällets baksida när ni arbetar som socionomer så för att förändra kan ni engagera er politiskt också”. Det har satt starka avtryck på mig liksom när jag läste statsvetenskap. Läraren David Feltenius gick igenom på kursen statistik över hur allt färre personer engagerar sig partipolitiskt. Det blev också ett bränsle att ta steget in i politiken.

 

Vad motiverade mig till att börja blogga?

Jag tycker mycket och har åsikter, därav att jag idag också jobbar som politiker. Att i skriftlig form få uttrycka vad jag tycker och hur jag känner för en fråga är ett viktigt redskap och en blogg tror jag kan vara ett ypperligt medium för mig att skriva. Det är också ett sätt att få kontakt och dialog med andra personer, främst tänker jag medborgare, som vill kommentera mina åsikter. En blogg kan också bli ett sätt för mig att hämta in åsikter från medborgare vilket jag tycker är jätteviktigt som politiker att man ska göra. Sist men inte minst så tycker jag väldigt mycket om att skriva, vilket många av er kanske har märkt genom alla mina insändare och debattartiklar i våra lokala medier det senaste året.

Jag hoppas att ni kommer att tycka att det är intressant att läsa och följa mig här på bloggen. Är det något särskilt ni vill veta om mig eller vill att jag skriver om? Kommentera detta blogginlägg!

 

 

Arkiv
Senaste kommentarerna
Kategorier
RSS Nytt från vk.se