Amerikanska Rebecca Black är den senaste storsnackisen på Youtube. Videon, som just nu har över 56 miljoner sidvisningar, har blivit ökänd och häcklad i det oändliga. Och visst är både sången dålig (och rejält tillpiffad med autotune) och texten skrattretande banal. Men varför blir den ett sådant fenomen, varför klickar sig inte folk bara vidare? Hanna Fahl skrev en mycket intressant artikel om detta i dagens DN Kultur. Jag tror det är som den där Rolling Stone-skribenten skrev – att det finns något bra med låten och den fastnar på skallen. Hade den varit heldålig kanske folk inte hade orkat bry sig. Men det ser lite proffsigt ut, låter lite proffsigt, hade nästan kunnat vara en popartist på riktigt.

För handen på hjärtat – steget från det här till allmänt radioskval á la Digilistan är inte så långt.

Så kanske är det bara det där gränsen till bra som retar upp folk – inte gränsen till dålig.

(måste också tvingas erkänna att jag hör likheter med Justin Biebers Baby – gör ni det?)