Shanghai – hit men inte längre (dag 56)

”Luckily you didn’t die”, sa läkaren till mig i går kväll.
Och nog tusan är jag glad för det.

Ni som följt bloggen vet att jag vid ett par tillfällen de senaste fem veckorna fått diagnosen lunginflammation och behandlats för det. Men läkarna har haft fel. Jag har aldrig haft lunginflammation. I stället har jag burit runt på en massa blodproppar i båda lungorna förmodligen redan sedan tiden i Australien.

Jag är i Shanghai nu, fick tillbaka smärtorna och åkte i går akut in till sjukhuset efter samråd med min reseförsäkrings alarmcentral. Och tur var väl det.

Först konstaterade läkaren jag fick träffa omgående att jag aldrig haft någon lunginflammation, efter att ha tittat bland annat på en cd-rom med röntgenbilder från Bali. Därmed väntade en rejäl undersökning, innehållande en omfattande röntgen. Väl där kunde han se att båda mina lungor bär på flertalet blodproppar.

Jag är ingen läkare, men efter några googlingar och läkarens uttalanden verkar det som att jag har väldigt tur som är i livet. Många har gått bort pga det här. Och jag har burit på det ganska länge.

Vad som varit orsaken? Förmodligen långa stillasittande resor, men vad vet jag. Redan efter en vecka i Australien hade jag en oförklarlig ”sträckning” i vaden. Ofta börjar det så, varpå min teori är att jag åkte på blodproppar redan då. Men jag vet inte.

Jag kommer behandlas på sjukhus åtminstone fyra dagar. Därefter måste jag stanna kvar ytterligare drygt en vecka i Shanghai innan jag skickas hem till Sverige. Det blev inget jorden runt för mig, men just nu är jag bara glad att jag lever.