Tittade nyligen på ett kortare inslag på svt om friskolefrågan i Malgovik. Repotage var som jag har förstår det föranlett av det faktum att kommunen i förhandlingar med Malgoviks idrotts och intresseföreningen erbjudit föreningen att köpa skolområdet för 1,5 miljoner kr. Med tanke på byggnadernas stora renoveringsbehov och det arbete byn gjorde vid anläggandet av gläntan där årskurs 1,2 och fritids finns idag är priset minst sagt upprörande. Strömnäs skola såldes som prisjämnförelse för 10 000 kr och Laktikberg 5000 kr.

Man behöver inte vara speciellt konspiratoriskt lagd  för att misstänka var den verkliga anledningen bakom det höga priset för byggnaderna är. Målet är att försvåra och kanske omöjliggöra att de kan användas till andra konstruktiva ändamål framförallt en eventuell blivande friskola. Sannorlikheten att kommunen kommer att ta god tid på sig innan området slutligen försäljs är därför hög. Återkommer till denna fråga i ett särskilt inlägg på denna blogg senare.

Tillbaka till repotaget i Svt. Rubriken till ett inslag eller artikel är ofta skrivna för att väcka maximal uppmärksamhet och skildra någon form av konflikt. I detta fall upplever jag att det inte finns någon konflikt mellan boende i området kring skolan eller ev. friskola. Rubriksättningen som är gjord av SVT är missvisande och speglar inte verkligheten.

Malgovik med omkringliggande byar har hela tiden verkat för att den kommunala skolan ska finnas kvar. När det inte längre var möjligt efter den 2 mars vet jag att en stor majoriteten stöder bildandet av en friskola för trygga barnens närhet till skolgång även i framtiden.

Detta visar sig tydligt i de många intresseanmälningar från föräldrar som inkommit till den förening som planerar att starta friskola om tillstånd beviljas av skolinspektionen.

Den splittring som beskrivs på ”byn” i repotaget handlar som jag förstått det efter personliga samtal  om Vilhelmina som ort och inte om någon splittring i själva byn Malgovik kring skolan. Det handlar i så fall om den debatt som förs i stort i kommunen om själva sakfrågan dvs kring de kommunala byaskolornas vara eller inte vara och inte om friskolan. Jag vet att det nu arbetas med att få till stånd en rättelse av SvT som bla innebär att rubriken till artikeln ska ändras.

Dock vet jag mycket väl utifrån egen erfarenhet vad de som intervjuas i svt’s repotage menar med splittring och att vissa människor inte uppträder som de gjort tidigare. När man tar ställning för något som uppfattas som känsligt eller på något sätt väcker debatt märker man att vissa människor slutar hälsa eller tittar bort när man möter dem. Jag upplevde detta själv mycket tydligt före och efter folkomröstningen om vojmån 2008. Vet att det är ytterst påfrestande att uppleva men ofta tyvärr ett pris man får betala för sitt engagemang.

Avslutningsvis vill jag säga att alla ni som nu kämpar för att även kommuninvånare utanför tätorten ska har rätt till någon form av basservice har mitt fulla stöd och jag kommer hjälpa till på de sätt jag kan.

Min förhoppning är att ännu fler av er som läser denna text också gör det och att vi tillsammans kan åstadkomma förändring.

Tänk på att det är enbart de som protesterar och vågar säga sin åsikt som ändrar historiens gång.