Rickard norberg

Var finns den politiska majoriteten i vilhelmina?

Av , , Bli först att kommentera 24

En fråga som jag får allt oftare från medborgare i vilhelmina är följande. Varför är det så tyst från de ledande politikerna i kommunen när vi har vår djupaste kris i kommunens historia? Utifrån denna frågeställning följer ofta ett flertal nya frågor. Vad kommer hända med kommunen och dess olika verksamheter? Finns det någon gymasieskola kvar i framtiden? Vilka program riskerar att försvinna?

Frågorna är många och svaren ytterst få från de som tog makten den 2 mars. De har mer eller mindre gått under jorden. Speciellt kommunens yttersta ledning är knäpptyst och den stora aktiviteten på olika sociala medier har till stor del tystnat.

Till viss del kan jag rent mänskligt förstå tystnaden. Det är mycket jobbigt att ta tuffa beslut som berör många medborgare. Extra jobbigt är det när man har svårt att förklara den övergripande planen med besluten och hur man prioriterat de olika verksamheterna i förhållande till kärnan i kommunens uppdrag, dvs vård, skola och omsorg.

Min analys är att någon genomgripande prioritering där man ställde olika verksamheter mot varandra genomfördes aldrig från s och c innan budgetbesluten togs den 2 mars. Det viktigaste var att yxa till ordentligt och i alla fall på pappret få en budget närmare någon form av balans. Att få en rimlig fördelning på besluten där alla delar av kommunens verksamheter fick vara med och spara var inte intressant huvudtaget.

Nu skulle man genomföra strukturomvandligar dvs skolnedläggningar oavsett pris och konsekvenser för kommunen på kort och lång sikt. Socialdemokraterna fick nu chansen att genomföra de planer man velat verkställa mycket länge och c övertygades om att det inte fanns något annat sätt att spara pengar på trots många andra förslag på besparingar.

Centerpartiet har genom sin allians med s totalt grundlurat sina väljare, och en majoritet av kommunens invånare som också röstat på andra partier som de ansåg vara troliga allianskamater i en framtida ny majoritet. Den stora väljarstödet för c i valet 2018 var ett tydlig markering att vilhelminaborna röstade för en ny majoritet i kommunen.

Om vi fortsätter under rubriken löftesbrott inom vilhelminapolitiken så kommer nu en ny del som jag inte skrivit om tidigare.

I början av februari lovade centerpartiets yttersta ledning dvs kommunstyrelsens ordförande i samtal med mig att de trots den skritliga överenskommelsen som de undertecknat med s och presenterat tillsamnans på ks au 3/2 skulle hedra den tradition som existerat inom vilhelminapolitiken i evighetet.

Den blivande oppositionen skulle enligt centerpartiet trots överenskommelsen med s få välja in sina kandidater på viceposterna i nämnderna. Precis som alltid tidigare i vilhelmina politiken. De skulle återkoppla sitt beslut om att de planerade att släppa viceordförandeposterna till sin nya samarbetspartner s och sedan återkomma.

Något sådant samtal tillbaka fick jag aldrig och de tog som tidigare planerat alla viceordförandeposter i nämnderna själva vid fullmäktige den 2 mars.

En ny ordning har nu genomförts och konsekvenser av denna maktfullkomlighet från majoriteten sida kommer att bli stor både på kort och lång sikt. Den enda trösten i bedrövelsen är att som man sår får man också ofta skörda.

 

 

 

 

 

 

Vad ska en decentralist ta sig till när centralisterna vunnit slaget?

Av , , Bli först att kommentera 18

Jag vet mycket väl att rubriken är aningen dramatiskt skriven från min sida. Rubriken speglar ändå mina egna tankar kring min politiska framtid.

Den här sommaren har verkligen varit helt annorlunda med corona viruset och alla förändringar det fört med sig. Även kommunens situation är för evigt förändrad och blir aldrig var den varit.

Två byaskolor i kommunens mest expansiva områden är nedlagda av majoriteten i s och c och stora besparingar väntar gymnasiet. Dessutom pågår utredningar rörande Dikanäs skola. Jag hoppas verkligen att c och s tar sitt förnuft till fånga och låter skolan vara kvar även i framtiden. Att lägga ner Dikanäs skola är helt uteslutet om man inte har för avsikt att avveckla kommunen helt och hållet. Hur ska kommunen kunna utvecklas och få en ökad inflyttning  utan en nära och spridd service i hela kommunen?

Slaget om vår gemensamma framtid kommer att avgöras hur vi arbetar med näringslivsfrågor i vårt dagliga arbete och att vi försvarar service även utanför tätorten till slutet. Därför är det självklart för mig personligen att stödja bildandet av friskolor när kommunen inte vill driva kommunala skolor i byarna. Kommunen har helt enkelt inte råd att riskera eller helt förlora den tillväxt Nästansjöområdet och Malgoviksområdet genererat och genererar för hela kommunens framtid. Om dessa områden förlorar endast den befolkning de växt med de sista 25 åren handlar det om långt över 20 miljoner mindre varje år för den gemensamma kommunkassan. Vad ska då läggas ner för att kompensera det bortfallet av kommunala skatteintäkter?

Ur ett personligt perspektiv har detta år varit minst sagt tungt. Vad finns kvar att kämpa för när de politiker som tror på centralistiska lösningar vunnit slaget? Denna fråga har jag funderat mycket över denna sommar. Vi som tror på decentralisering har snart ingen kommunal verksamhet kvar utanför tätorten att kämpa för och den vetskapen är tung att bära. Dessutom har jag i grunden fått omvärdera människor jag känt väl under många år. Detta både på ett politiskt och personligt plan. En sådan process är aldrig smärtfri men jag har också upptäckt nya människor som jag nu stolt kan säga är mina vänner.

Besluten runt skolorna och den kunskap jag ändå besitter rörande de långsiktiga konsekvenser för berörda byarna och kommunen i stort har dock påverkat min syn på kommunens framtid. Hur kommer framtiden att se ut för mina barn och ev. barnbarn? Finns det en livskraftig kommun kvar även när de är vuxna?

Mitt eget svar på den frågan är långt ifrån lika självklart längre. Jag har alltid trott på en bättre och ljusare framtid för kommunen trots de svårigheter vi haft. De sista 25 åren har generellt varit mycket negativ med en snabbt minskande befolkning på ca 1900 personer och ett allt tunnare lokalt näringsliv med många förlorade arbetsplatser. Trots denna mörka beskrivning ligger svaret på vår framtid i kommunen delvis i våra egna händer.

Vi måste tro på en framtid och dessutom behöver vi få stöd av en ny landsbygdspolitik kombinerat med en större skattereform.  Utan rimliga förutsättningar från riksdag och regering blir det svårt att växa och utvecklas. Att vända utvecklingen helt på egen hand blir mycket svårt.

Även den vanliga väljaren måste ta sitt ansvar för kommunens framtida utveckling och rösta bort alla som tror på centralistiska lösningar från ledande politiska poster i kommunen. De (s och c) kommer aldrig någonsin att se hela kommunens möjligheter och vikten av kommunal service även utanför tätorten. De är helt enkelt oförmögna att prioritera kommunens samlade resurser för hela kommunens bästa. Speciellt s har en mycket stark centralistisk tradition. De anser att det mesta av kommunens verksamheter ska finnas på tätorten.

Skulle de vinna majoritet i nästa val trots deras många felaktiga beslut och prioriteringar under nuvarande mandatperiod tror jag att många av oss som är aktiva i den nuvarande oppositionen kommer få svårt att hitta motivation för att fortsätta kämpa vidare.

Fram tills dess kommer jag dock att göra mitt absolut bästa för att ge er min syn på den politiska situationen i kommunen och hur det påverkar oss alla. Hoppet om en förändring är det som bär mitt eget fortsatta engagemang.