Igår kom beslutet från kommunstyrelsens arbetsutskott att hela skolområdet i Malgovik inklusive sporthallen ska säljas. Kan inte säga att jag är speciellt förvånad över beslutet men jag är ändå arg och besviken på hur hela denna viktiga fråga har hanterats. Redan i februari i år skrev jag ett inlägg med öppna frågor till majoriteten i s och c om hur de såg på framtiden för sporthallen. Några svar fick jag aldrig på mina frågor och redan vid det tillfället kunde jag på goda grunder anta att kommunens nya politiska majoritet inte hade något större intresse av att på ett positivt sätt bidra till en rimlig, rättvis och långsiktig lösning för byns tillgång till sin egenbygda sporthall. Byn byggde den med hjälp av bygdemedel och efter den var färdigställd tog kommunen över det formella ägandet av sporthallen. Kommunen skulle sedan betala drift och underhåll.

Under hösten har förhandlingar pågått mellan föreningen och kommunen kring sporthallens långsiktiga framtid. Från kommunens sida har inställningen varit att föreningen erbjuds hallen till låg kostnad men med det fulla framtida ansvaret för drift och underhåll. Tog föreningen inte emot hallen på dessa villkor skulle hallen säljas tillsammans med resten av skolområdet.

Detta upplägg är att jämföra med att helt plötsligt överlåta ägandet och kostnaden för drift och underhåll på de kommunala sporthallarna inne på tätorten på vilhelmina Ik. Man kan ju fundera kring hur de skulle ställa sig till ett sådat erbjudande från kommunen? Mer om detta kan ni läsa i ks protokoll från 20201124 sid 37-41 och därigenom dra era egna slutsatser kring vilka som sagt och gjort vad. https://www.vilhelmina.se/media/3819/ks201124.pdf

Dessa sk. villkor för övertagandet är på många plan djupt orättvisa. Skälen till detta är flera. Det finns få byaföreningar i kommunen eller kanske i hela Sverige som över tid gjort så mycket för sin egen byn och kommunen som helhet.

Det fantastiska arbete som föreningen gjort i både dåtid och nutid har hjälpt till att skapa en bygd i utveckling med stor inflyttning. Detta utmärkta arbete borde kommunen i stället uppmärksamma och visa sin uppskattning för.

Föreningen och byn har byggt sin egen sporthall, del av skolan, skidspår, fotbollsplan mm. Allt detta till en mycket blygsam kommunal kostnad. Detta faktum gör det extra smärtsamt att se hur man från kommunalt håll inte vill ge föreningen rimliga långsiktiga förutsättningar. Under hösten har de verkligen gjort allt för att få grundförutsättningar från kommunen kring ett övertagande av sporthallen. För en mindre förening är det ett mycket stort och långsiktigt åtagande att helt själv ta över en stor sporthall med allt vad det innebär. I brev till kommunen har man begärt ett begränsat driftstöd över 5 år med en årlig avtrappning och hjälp med en del av det eftersatta underhållet på sporthallen som kommunen lämnar efter sig. Detta är mycket rimliga krav med tanke på det stöd föreningar har direkt och indirekt på tätorten genom fri tillgång till kommunala lokaler.

Detta förslag förkastades dock av majoriteten i  s och c. Vi i Kristdemokraterna har under hela denna process kring framtiden för hallen konsekvent yrkat på ett årligt driftstöd till föreningen för basuppvärmingen och hjälp med konverteringskostnader för en egen separat värmeanläggning för hallen. Detta förslag har gång på gång röstats ner av s och c. Mer om detta går att läsa utförligare i de kommunala protokollen.

Efter avslaget i November har föreningen arbetat vidare med ett helt eget upplägg för att ta över hallen utan ekonomisk stöd med hjälp av sponsring från privatpersoner och företag. Detta upplägg tar dock tid att undersöka förutsättningarna för speciellt i dessa coronatider. Den tiden ville dock majoriteten inte ge föreningen utan igår kom beslutet om försäljning av hela skolområdet. Hoppet är dock inte ute trots detta dystra besked utan arbetet från föreningens sida med att hitta en lösning kommer att fortsätta.

Jag vill avslutningsvis delge er mina personliga reflektioner kring allt som hänt i vår kommun. När man ser hur allt utanför tätorten prioriteras i vår kommun kan man tydligt konstatera att alla kommunmedborgare som bor utanför tätorten är andra klassens medborgare i sin egen kommun. Vi ska bidra fullt ut med våra skattepengar men inte få någon nära kommunal service alls i form av byaskolor eller för den del lokaler som finansieras av kommunen. All verksamhet ska centaliseras in till tätorten och där ska alla skattebetalare i kommunen finansiera de lokaler och verksamheter som finns. Att hjälpa en mindre förening i en by att drifta en för bygden så viktig tidigare kommunal byggnad med kanske 50 tusen per år är tydligen helt omöjligt i dagens Vilhelmina. Men att däremot betala drift och underhåll på mångmiljonbelopp för lokaler på tätorten går alldeles utmärkt.

Detta är rättvisan i vilhelmina år 2020