Var ett tag sedan jag skrev något senste. Mycket annat har kommit i vägen för skrivandet men jag lovar att bli mer aktiv framöver. I landet som helhet dominerar coronaviruset det mesta av nyhetsflödet. Som jag skrivit tidigare kan lärdomarna av coronaepedimin med omfattande distansarbete vara glesbygdens största möjlighet på många decennier men då måste våra samhällen fortfarande vara attraktiva för inflyttning med både kommunal och övriga kommersiell service.

Då kan man inte som kommunledning i vilhelmina( s och c) lägga ner skolor i områden som ska bidra till den inflyttning som förväntas gjuta nytt liv i glesbygden. Eller för den delen även vägra alla former av ekonomiskt stöd till en byaförening som vill driva sin egenbyggda kommunalägda sporthall vidare. Detta sker samtidigt som kommunen betalar för föreningars användning av kommunalägda lokaler inne på tätorten med mångmiljonbelopp varje år.

Allt detta går naturligtvis inte ihop om man vill ha en positiv utveckling av kommunen. Jag bli extra upprörd och arg när lokala politiker som är delaktiga i dessa vansinniga beslut samtidigt bla på denna plattform talar sig varmt för framtiden för gles och landsbygd men i verkligheten gör precis tvärt om. Det är inget annat än bedrägeri på högsta nivå. Antigen försvårar man sina landsbygdsideal (c) även när det blåser hårt eller så betyder de ideal man säger sig ha inget alls. Så enkelt är det.

Det finns dock positiva tecken på att något är på väg att hända under ytan i glesbygden. Lokala opinioner ställer nu högre krav på de olika politiska partierna att agera för rättvisare villkor bla genom olika aktionsgrupper på sociala medier. Det är en mycket positivt utveckling som inger hopp. För det mesta är energin riktad mot riksdag och regering genom olika krav på satsningar i glesbygden.

Svårigheten är dock att verkligen nå hela vägen fram genom bruset och skapa det tryck som krävs för en förändring. Makten är långt bort från oss både rent fysiskt och mentalt. Deras verklighet är helt enkelt inte vår. För att det huvudtaget ska var möjligt att påverka rikspolitikerna måste väljarna rösta fram mycket modiga lokala politiker som är villiga att till det yttersta verkligen försvara kommunens intressen. Det kan till och med i undantagsfall innebära att man vägrar genomföra ny lagstiftning som inte till fullo finansieras av riksdag och regering även om det strider mot lagen.

Radikala protester behövs för att fästa uppmärksamheten på vår situation. Det räcker inte med intetsägande remissvar eller allmänna klagobrev som ingen på regeringskansliet huvudtaget läser.

I dagsläget tiger tyväär de flesta lokala politiker för att inte stöta sig med rikspolitiker från samma parti. De vågar för det mesta inte ens protestera mot uppenbara orättvisor. Det har vi sett många exempel från vår egen nuvarande kommunledning i vilhelmina. Bland annat röstade s och c ner ett förslag från oppositionen att kräva naturresursåterbäring när yttrandet om det nya skatteutjämningssystemet skulle skickas in till regeringen.

Utan politiker på lokal nivå som i nära sammarbete med politiker från andra kommuner är beredd att på allvar kämpa för rättvisa för vår del av landet kommer inget att hända.

För att påverka riksnivån måste väljarna rösta fram modiga lokala politiker som tar kampen till en ny nivå och som tillsammans med vilhelminaborna skapar ordentligt tryck underifrån. Fråga innan du röstar i nästa val vad de är beredda att göra för ökad rättvisa för vår kommun.

Kom ihåg att det är bara rebeller som förändrar historiens gång.