RIKTMÄRKET

Christer Åberg skriver om den längsta natten

Av , , Bli först att kommentera 0


Bild: Pappa Christer Åberg med en levande, men döende Joel, i den långa natten 22 december 2008.

Natten då Marie och Joel dog var den längsta natten i mitt liv som jag har varit med om. Men den var inte bara längsta för mig, utan den var bokstavligen den längsta natten år 2008.

Den 21 december inträffade vintersolståndet, vilket innebär att den 21 var den kortaste dagen och natten mellan 21 och 22 december var den längsta.

Vintersolståndet är inte en dag utan det är en tidpunkt som inträffar när jorden passerar en punkt av sin omloppsbana då norra halvklotet ligger som sämst till i förhållandet mot solen och därmed samtidigt får minst ljus från den.

”Övernaturliga makter härjade fritt”

I den gamla folktron markerade vintersolståndet en farlig natt då djuren kunde tala och övernaturliga makter härjade fritt.

I det förkristna Skandinavien förknippades midvintern med en offerfest, ett midvinterblot. Med djuroffer skulle gudarna blidkas att låta solen komma tillbaka.

I grunden fanns det en rädsla för att ljuset aldrig skulle komma tillbaka om man inte firade det på något sätt.

Nu säger jag inte att jag tror på den här folktron, men det får illustrera kampen som jag kände den där långa natten då min fru Marie och vår nyfödde son Joel dog.

Ljusare tider

Men efter den långa natten förlängs dagarna igen och blir allt ljusare och ljusare. När du tror på Jesus och håller fast vid honom så kommer du bara gå mot ljusare tider!

 

Läs också: Sju år sedan de dog i min famn | Christer Åberg: De dog i mina armar den 22 december 2008 | Min fru Marie och vårt nyfödda barn Joel dog i natt

Källa: Den längsta natten | apg29

Obs: Christer Åberg håller också skriver en bok om händelserna.