Overshoot & collapse?

Inom ekologin finns något som heter bärförmåga, eller carrying capacity på engelska. Det är den gräns för hur stora populationer ett ekosystem kan hantera i ett visst område. Under denna gräns återhämtar sig omgivningen snabbare än vad populationen kan "förbruka" den, t.ex att växterna växer snabbare än renarna hinner med att äta upp. Oftast sköter naturen själv att hålla populationerna under gränsen för bärförmågan, t.ex. att växterna blir mer otillgängliga då populationen närmar sig gränsen, vilket gör att antalet renar som föds minskar. Ungefär som på denna bilden:

Den gröna linjen är bärförmågan, den svarta populationen storlek, och x-axeln är tid.

So far so good. Ibland händer dock att en population går över gränsen. Då finns två alternativ: en mjuk tillbakagång, eller kollaps, för tillbaka under bärförmågan måste man.

En mjuk tillbakagång kan vara att populationen blir mer och mer ansträngd och sakta faller tillbaka under bärförmågan.

Det andra alternativet är kollaps. Detta har jag pratat om i ett tidigare inlägg då ett gäng renar utvandrade till en ö i alaska där de växte exponentiellt, växte över bärförmågan för att sedan krasha totalt. En bild över en sådan krash ser ut något som följer:

Efter att populationen överträdit bärförmågan, så minskar bärförmågan – populationen förstör naturens förmåga att försörja. Detta leder till ett stort glapp mellan populationen och de resurser den behöver, vilket leder till en krash ner under bärförmågan igen.

Hur är detta relaterat till människor på vår planet?

Faktum är att vi sedan länge överstridit bärförmågan, den överstegs någon gång på 90-talet, eller tidigare.

Frågan blir hur vi hanterar detta? Kommer vi att minska populationen och bördan på ekosystemen – bärförmågan, för att få en smidig återgång till nivåer under den?

Tittar man på vårt nuvarande ekonomiska system så kan man konstatera att så knappast är fallet. Faktum är att vi snarare agerar de röda pilarnas riktning: Vårt ekonomiska system är baserad på tillväxt, som driver den svarta kurvan uppåt, samtidigt som det inte tar någon som helst hänsyn till skador på ekosystem och vår miljö, vilket drar ner bärförmågan.

Så hur kommer detta sluta? Kommer vi lyckas ta vårt förnuft till fånga och vända denna utveckling? Eller kommer kanske teknikutvecklingen att rädda oss genom att öka bärförmågan? Eller kommer vi likt bakterier på en petriskål, likt renar på en arktisk ö, att fortsätta växa långt över bärförmågan och sedan krasha spektakulärt?

Detta får framtiden utvisa.

Detta inlägg är inspirerat av boken "limits to growth", en mycket bra bok som verkligen rekomendera av de som är intresserade av detta ämne.