Kapitel 2: Effektivitet

Med effektivitet menar ofta ekonomer att man inte kan öka produktionen av en vara utan att minska produktionen av en annan vara. Det antagandet som görs är att fördelningen av välståndet och inkomsterna är givna – efterssom fördelningen mellan t.ex. kanoner och smör baseras på förmågan att betala, och den beror på välståndet och inkomsterna. Om man i exemplet i boken t.ex. är jättefattig så föredrar man nog smör hellre än kanoner, medans om man är rik så är det kanske tvärt om – man tar smör och mat för givet och hellre vill ha skydd i form av kanoner.

Dessutom så menar man i boken att så länge man befinner sig på "effektivitetslinjen" så är ekonomin effektiv. Dock så tar man inte hänsyn till att nyttan kan vara olika för olika personer. Den totala nyttan av att producera en stor andel smör, så att alla blir mätta, och få kanoner, kan vara större än att producera en stor del kanoner och lite smör, där den totala summerade individuella nyttan är – trots att den är "lika effektiv".

En förlängning av detta är alltså att om alla andra får det bättre, och du inte får det sämre, så är det mer effektivt. Detta antar dock att du är en "homo economicus", alltså en rationell och känslokall människa. Detta är dock såklart också felaktigt, vilket ger att om du då är avundsjuk på att alla andra utom du får det bättre, så mår du sämre, och det är inte längre då mer effektivt.

Effektivitet är alltså ännu en ekonomisk skrivbordsprodukt som bygger på ett antal felaktiga antaganden, och som lärs ut till blivande ekonomer, ofta utan att utryckligen ange dessa antaganden. Dessa ekonomer kommer sedan ut i företag och politiken och försöker med kraft förverkliga dessa felaktgt baserade idéer. Vill ni läsa mer om detta så läs gärna boken Ecological economis av Herman Daly, där detta diskuteras i detalj.