I väntan på beställd försändelse med Vargas Llosa för att fylla luckor och komplettera bilden av samlade nobelförfattarskap tar jag mig en annan av alla dessa författare som ska läsas av den som behöver veta något om litteraturen och kulturen – Lotta Lotass och hennes nya bok Sparta, som utkommer i slutet av månaden.
Med vita avskalade pärmar, rensade från allt annat än titel och författare och med ett innehåll mellan dessa man inte läser med tankarna på annat håll, placerar sig Sparta fint i Lotass serie av böcker som gör sig svårtillgängliga, men som vid läsning också rikligen belönar den som bryter sig fram genom snårigheterna. Tidigare i Lotass utgivning har hon bjudit på allt från korta textfragment på lösa lappar till texter man letar sig fram genom via snitslade banor av sifferkoder till en bok skriven i en enda lång hundrasidig mening. I Sparta är knorren den att sidorna lämnats osprättade, delvis för att markera småskaligheten, att boken ges ut på eget förlag i en mycket begränsad upplaga (endast 300 exemplar vilket är det antal Lotass själv beräknar sin läsekrets till), men också utan tvekan för att tvinga läsaren in i känslan av att rent fysiskt forcera texten. Sparta är liksom Lotass tidigare böcker en intellektuell pralin, en bortvänd rygg från etablissemanget och en protest mot en allt glättigare bokmarknad.
Jag läser Sparta och har överseende med, mer än jag uppskattar, mödan i att behöva slita mig in mellan sidorna. Jag sprättar och läser, svär och fransar sönder sidor, läser Sparta för att den ska läsas av den som behöver veta något om litteraturen och kulturen och jag vet att belöningen kommer.
 

Strömmen är strid av böcker som bör läsas av den som behöver veta något om litteraturen och kulturen och en annan bok i ropet bland dessa är Jan Wallentins Strindbergs stjärna, som utkom häromveckan. Strindbergs stjärna läser jag dock inte, Strindbergs stjärna hamnade nämligen snabbt i recensionsböckernas ”tveksamt”-avdelning. ”Det här vet man ju vad det är, en ny Dan Brown” tänkte jag, och beslöt att sätta boken på vänt på obestämd tid. Lustigt nog var detta också vad ett antal förlagsgiganter tänkte för några månader sen, ”Det här vet vi ju vad det är, en ny Dan Brown”, en tanke som i förlagsvärlden däremot resulterade i en enorm förhandshype och fantastiska förskott till författaren. När så kritiken kom häromveckan visade sig boken verkligen vara just inte så mycket mer än vilken annan blek Dan Brown-kopia som helst, men då hade pengar redan räknats och blickarna vänts mot nya potentiella storsäljare – så skapas en bokbubbla, ett fenomen som lär bli allt vanligare.
Se där två illustrativa exempel på bokbranschen av i dag, å ena sidan Lotass bortvända rygg, på väg mot det allt smalare, å andra sidan den upphaussade Strindbergs stjärna i sin bräckliga bubbla.
Jag återkommer ofta till böckerna och bokbranschen, den intresserar mig mycket. Böcker är handgripliga, böcker är kultur i form av varor som köps och säljs och vill man få en snabb koll av ett samhälles kultursyn ger bokbranschens status ofta en god överblick.
Sparta/Strindbergs stjärna-exemplen visar också tydligt på den utveckling som präglar kulturlivet i stort, på hur marknaden styr allt mer och på hur det smala i allt högre grad vänder sig bort från det breda och finner sina egna slutna system bortom etablissemanget. Med nya publiceringsformer och på nya arenor når det smala i dag lättare än någonsin sin tacksamma publik och finner mindre och mindre anledning att ge sig ut och slåss med profithungriga elefanter i de bredare kommersiella fårorna. Vilket är en utveckling det finns anledning att vara lite rädd för, då det smala behövs i det breda och därför att allt för stora klyftor mellan olika grupperingar är precis lika ohälsosamt i kulturlivet som i det övriga samhället.
 

Inget tyder på att marknaden bli mindre profithungrig framöver, vare sig i bokbranschen eller i kulturen i stort och en av bokbranschens liksom det samlade kulturlivets stora utmaningar blir därför att se till att bereda plats för fria smala och icke-kommersiella kulturskapare på en marknad som kräver allt mer i form av vinst. Hur det ska gå till praktiken återstår att arbeta vidare på, men en god start är att låta kunniga kritiker få plats att fortsätta sticka hål på bokbubblor, fortsätta sprätta sidor till den snårigare litteraturen.