Under vecka två av VK:s granskning av 2014 har artiklarna rört det samiska och stadsplaneringen – två brännande teman som på olika sätt aktualiserats av arbetet inför kulturhuvudstadsåret.

Intressant att notera under denna den andra granskningsveckan har den sidodiskussion varit, där formen för de granskande artiklarna ifrågasatts. Diskussionen är viktig och belyser större frågor om hur framtidens journalistik och kulturjournalistik kan se ut – till det ska vi återkomma, men det kan vara på sin plats med ett kortfattat förtydligande:

Kajsa Althéns artiklar om 2014 visar prov på kulturjournalistik när den är som bäst, i sin fulla styrka. Utifrån ett omfattande researchmaterial i reportageform drar hon slutsatser, beskriver mönster och övergripande utvecklingstendenser. Ambitionen är att gå djupare än i den vanliga nyhetstexten och söka skeenden och tendenser. Kajsas artiklar handlar inte om "personliga tyckanden" utan är resultatet av nogsam genomgång av dokument och handlingar som rör satsningen, samt åtskilliga timmars samtal med personer i och kring 2014-organisationen.

Till sin karaktär är texterna alltså inga renodlade nyhetstexter, däremot är texterna resultatet av ett arbete som följer precis samma journalistiskt etiska principer som gäller för nyhetsmaterial.

Kulturjournalistikens styrka ligger i just beskrivingen och analysen och är precis den journalistiska metod som behöver tillämpas inför ett så komplext område som kulturhuvudstadsfrågan.