Episoden (och nej, ingen konstnärlig incident, utan publiketikett lite i utkanten av okej) sammanfattar en del av fina med Made – för det första att festivalen lyckas skapa en atmosfär öppen nog för en publik som med rakare rör tillåter sig markera ointresse inför det som ges på scen. För det andra, den lite flytande känslan, det faktum att detta lite i sammanhanget avvikande publikbeteendet HADE kunnat vara ett inslag i festivalen – känslan av att vi ska vara beredda på det mesta. 

Detta är det fina med Made, att sinnena skärps lite, samtidigt som vi öppnar oss för det oväntade – precis enligt arrangörsambitionerna således. 

Denna atmosfär återskapas varje år och 2012 blev inget undantag – det blev fyra härliga dagar, dagar av konstnärlig fest och överätande av intryck. Precis som det ska vara.

 

Finurlig humor – ibland dråplig och ibland svartsvart – och svulstigt melankoliska stämningar utmärkte sig som två stråk i programmet.  

Onsdagens dans, Crazy in love with mr Perfect inledde med skratt och gick vidare mot isande könskamp. Drastisk och rolig men med en lurig form av fara i botten var också Fast forward i sin soloshow på fredagen där både knivar , gasolbrännare och poetiskt dissonanta ljud flög genom luften. 

First aid kit gick fram som ångvältar i motljus, för mig en av årets wow-akter tillsammans med Anne Nguyens dansade framtidsdystopi, apokalyptisk och med yttersta teknisk briljans. 

I Missy Mazzolis hypnotiska musikvärld bjöds en svindlande resa till högstämda ljudlandskap, finska undergroundfenomenet Islaja tog oss med till psykedeliska världar. Andra vände sig bort; Wounded knee, Råd Kjetil Senza Testa och Muscles of Joy lade en filmduk mellan sig själva och sin publik och man fick kika inåt en stund – inte så tokigt det heller, att vara ensam med sig själv där på publikplats. Bland fina möten under en festival ingår ju också dem man får göra med sig själv.

Made 2012 blev en fin debut för nye konstnärlige ledaren David Moss, programmet visade sig erbjuda den unika blandning som skapar Made-känslan. Det ska bli roligt att följa hans väg med festivalen under kommande år. Under Made 2013 blir det fint att få se honom och Norrlandsoperan, med återupprättat kommunalt ekonomiskt stöd, kunna få sträcka ut sig till fullo också på operaplan – när Umeå kommun till nästa år har hunnit reda ut kommunikationen mellan den högra och den vänstra handen och påmint sig om att gratisprogrammet ute i det fria är en viktig del i festivalen, att vi någonstans sagt att barriärer mellan den så kallade folkliga- och elitkulturen ska rivas, att kultur ska vara till för alla i den blivande kulturhuvudstaden.