Sara Meidell

Kulturredaktör på VK

Att skapa jordmån för vardagsmagi

Trots svårartad D-vitaminbrist och mörkerleda finns det en helg under vårvintern i Umeå då man gärna väljer bort flödande marsljus för dunkla salonger och inomhusträngsel – detta förstås när Littfest rullar ut röda mattan för litteraturen och dagar av fest till dess ära. 

I årets upplaga som nu är i gång fortsätter Littfest följa trenden av ökande arrangörsgenialitet och en fortsatt stoisk programläggning med hög integritet gentemot förlag och kommersiella särintressen. Med en fin sammanflätning av lokala och internationella inslag, som tillsammans påminner både om storheter i närmiljön och om sammanhang utanför de svenska där litteraturens friheter är mer begränsade, ser festivalen också i år ut att bli den intellektuella injektion vi i den lilla ljustörstande staden i norr vant oss vid att få under några festdagar om året.
 
Men vad behöver litteraturen i Umeå och Västerbotten övriga 362 dagar om året? Vad behövs för författarna, för läsningen, för en levande utgivning och ett levande litterärt samtal?
Ja, lite bredare uttryckt kan väl sägas att litteraturen utkämpar samma typ av kamp på samma typ av arenor som all övrig kultur. I relationen storstad, landsort handlar det således om representation, makthierarkier, stereotyper och om resursfördelning (hur Stockholm, Göteborg, alltid riskerar dra till sig unga författare, hur bilden av Norrlandslitteraturen förblir naglad till ikonerna). 
Samma sak i fråga om de stora linjerna i kulturpolitiken; här slåss litteraturen mot samma ekonomisering, kommersialisering och instrumentalisering som kulturen i stort, där kampen grovt taget gäller försvaret av en syn på litteraturen som plats för fri tanke och demokratisk byggsten, snarare än som förströelse eller guldkant för redan privilegierade. 
Detta spänningsfält ligger också inom synen på regional utveckling, där kultur just nu tillbeds som motor för tillväxt och där litteraturen har att kämpa mot sådant som att reduceras till bas för litterär turism och för att hävda sin rätt bland mer marknadsvänlig och upplevelsebaserad kultur.
 
 Litteraturutredningen presenterade när den lades fram i höstas en del lovande förslag i riktning mot att stärka både läsning och litterära system. Delar som rör upphovsmännens rätt, har fått befogad kritik – och ja; skriver ingen, finns ingen litteratur att läsfrämja – men den breda responsen visar stort stöd för de viktiga åtgärder som föreslås för att säkra ungas läsning. Intressant för Västerbottens del i utredningen är hur läsfrämjande och litteratur föreslås bli en obligatorisk del av de kulturplaner som tas fram inom kultursamverkansmodellen. I regionens remissvar som kom häromveckan intygas det kloka i det förslaget, då länets specifika behov tydligt lyfts fram, som bland annat har att göra med små kommuners sårbarhet och hur kunskap om goda samarbetsformer med kommunerna står att hämta inom regionen.
Mest löftesrikt i förslaget är de 17 miljoner kronor utredningen föreslår ska tillskjutas till samverkansmodellen för läsfrämjandeinsatserna – ett tillskott av pengar som dessvärre inte haft sin motsvarighet i den övriga regionaliseringsprocess vi hittills sett, där inga extra pengar skjutits till för det arbete regionen tagit över från Kulturrådet. 
 
För Västerbottenslitteraturen blir det nationella läslyftet en av flera viktiga delar i att bygga en stark struktur för litteraturen – andra bitar som blir viktiga för hållbarhet i vår litterära närmiljö är till exempel att Umeås nya stadsbibliotek får förutsättningar för att bygga upp ett tillgängligt och modernt bibliotek, att enskilda arrangörer av litterära evenemang ges resurser och utrymme, att författare ser möjligheter att verka med norra Sverige som bas – allt detta sådant som fogar in sig i ett större system som står och faller med det avgörande; att en levande litteratur kräver ett samhälle som hyser tro på litteraturen. 
Den övertygelsen lägger i sin tur också ut en jordmån för vardagsmirakel – de där absolut nödvändiga, gnistorna som kickar i gång läsning och förundran inför litteraturens kraft. Det kan vara att med Zlatans hjälp uppleva läsglädje, det kan vara en påpasslig bibliotekarie som låter något bra falla i knät på någon som trodde att hen bara väntade på bussen, ett möte med en beundrad författare … 
Och ja – självklart finns i festsammanhangen också en viktig sorts magi – i att trängas i ett Littfestdunkel i gemensamt högtidlighållande av litteraturen.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.