2014 ingen skyddsfaktor för kulturen
Kommentar till beskeden om kommunens och Kulturvävens budgetläge: trots 2014 i sikte är det långt ifrån givet att kulturen åtnjuter särskilt beskydd när sparkrav kommer.
———————————–
Kultur ligger som vi vet alltid extra risigt till när tuffa tider råder – det som bygger långsiktigt värde är svårast att försvara när krisen står för dörren. Från Europa hörs just nu jämret från ett ymnigt blödande kulturliv, men vad händer i Umeå när ekonomin går ned? Hur stark skyddsfaktor utgör ett kulturhuvudstadsprojekt? Frågan går att besvara på många sätt, beroende på vilken uppfattning man har om kulturhuvudstadsprojektets möjligheter och värden.
Betraktar man 2014 som ett i första hand ekonomiskt investeringsprojekt är det långt ifrån givet att kulturen, den långsamma gräsrotssorten, trots kulturhuvudstadsåtaganden står under särskilt beskydd när ekonomin stramas åt. Denna bakvända logik hör förstås samman med 2014-projektets komplicerade politiska psykologi och komplexa sammansättning, där omvälvande stadsomvandling, kultur och regional tillväxt möts och med vitt skilda önskningar och förhoppningar blickar mot samma 2014-horisont.
Alla vill att 2014 ska bli bra, men vad som avses med ”bra”, liksom de konflikter de skilda uppfattningarna om ”bra” medför, är en diskussion som förs i halvkvävda tonlägen, om alls. I det breda spannet av ”bra” som strålar samman med sikte mot 2014 ligger också risken att invändningar som skulle låtit sig höra om inte 2014 varit, aldrig uttalas, inte ens hos dem som ser hoten komma och hör larmen från ett kulturliv med andra önskningar än dem 2014 erbjuder.
Ingen vill vara den som sabbar bygget av Umeås nya varumärke, ingen vill vara den som punkterar en gemensam vision. Bättre då bara hålla tummarna och tyst rikta blicken mot älven.
I Kulturväven har vi ett koncentrat av avgörande skeenden i Umeås stad och kulturliv. Genom att manifestera den internationella trenden av exploatering av vattennära områden för kultur och kommers flätar den – snarare än att spegla Umeås kulturella själ – in sig i ett 2014-vänligt europeiskt sammanhang och de politiska processerna under Kulturvävens tillkomst sammanfattar också tydligt de slitningar som präglat kulturlivet genom kraftsamlingen mot 2014. På frågan om vilka önskningar som vägt tyngst i besluten, både konkret och symboliskt, är Kulturväven också ett tydligt svar i sig själv; först huset, sedan verksamheterna.
Allt sedan byggbeslut har oron varit stor och befogad hos kulturverksamheterna över hur man på lång sikt ska klara ekonomin i nya dyrare lokaler. Att kostnaderna för Kulturväven nu visar sig dramatiskt större än vi tidigare fått besked om är smått alarmerande och samtidigt skapar fortsatta oklarheter kring organisationen i huset ytterligare oro i kulturverksamheterna.
Hos 2014-skeptiker i kulturlivet har hållningen inför kulturhuvudstadsprojektet varit den av att man får härda ut, sitta lugnt och vänta ut fyrverkerierna.
Nya ekonomiska prognoser lägger ett kallare ljus på denna överlevnadsplan: med en kommunekonomi under hård press och ett pengaslukande kulturhus som lägger än högre tryck på kulturens ekonomi ter sig uthärdandet plötsligt kunna bli en sysselsättning Umeås kulturliv kan få ägna sig åt under längre tid än ett kulturhuvudstadsår.
Sara Meidell
Senaste kommentarerna