I pandemitider och bland Hemnet-drömmar blir Blocketköpen en unik portal in mot andras vardag.

Corona, Tegnell eller Karantän heter inga skrivbord eller förvaringssystem i Ikeas nya sortiment – men när katalogen för 2021 släpptes i augusti var temat tydligt riktat mot den nya vardag som pandemin medfört. Kontorslösningar i garderober, portabla badrum för att klara trycket av många hemmavarande – och så lite återvunnet för att lindra eventuell miljöångest på det att hjulen må få snurra oss ut ur krisen.

Ja, som vanligt har Ikea fingrarna på folkhemspulsen – och just nu finns kanske särskilt starka skäl att rikta blicken mot vad möbeljätten detekterar. Vad är ett hem? Sällan har frågan greppat så brett över ett samhällstillstånd som under coronaåret 2020.

Gulnade innertak och osorterade bokhyllor blev i våras en egen zoom-genre, innan hemmajobbarna tog bondpermis, drog på hemmafixarbyxorna och skapade guldrush för bygghandlarna. Hetsiga renoveringar, märkliga utbyggnader, när nu alla system inställda på konsumtion och uppgraderad standard plötsligt bara hade ett fält att lägga tid och pengar i.

Samtidigt höll samma pandemi andra vakna på nätterna, i oro över att ens ha ett hem. Kalkylerande med möjligheten att få skjuta upp ännu en hyra medan viruset kanske, kanske bedarrar, medan jobbsituationen kanske, kanske klarnar.

Vårt boende blir som så mycket annat i krisen – en indikator på de samhällsklyftor som av pandemin både blottläggs och förstärks, här mellan att äga och inte äga, mellan att göra vinst eller förlora allt. Mellan å ena sidan relationer som kraschat och skjutit ut singelhushåll i bostadsjakt, å andra sidan redan starka hushåll som fått ett nytt självförtroende, ingjutits lust och mod till nästa förflyttning uppåt på husmarknaden.

Vad är ett hem? Hemnet? Ja, i tider av stora-visningshelger, med ett plötsligt pärlband av nya objekt ute till försäljning, vore det lätt att söka facit här, bland interiörerna av svenska hem. Uppstyrda som Tinderprofiler, till platser möjliga att projicera vilken livsdröm som helst på – och precis lika förföriska som försåtliga.

Hemnetknarkandet är det nya folknöjet, som Philip Warkander skrev i Expressen i somras (18/7), där han filosoferade kring Hemnetsurfande som en reaktion på insikten om livets ändlighet, ett uttryck för vår längtan efter att få drömma. En vacker analys, men endast giltig för den folklighet som har handpenning och lånelöften inom realitetens råmärken.

Ett bättre svar finner vi möjligen i en annan nätjätte – i bostadsbytenas undervegetation. För korsande spår med mäklarnas snabba bilar mellan visningar går också svajigt lastade hyrsläp med Billy-hyllor och kladdiga skrivbord – färdvägar som förmodligen visar en sannare karta av vad vi håller på med när vi skapar våra hem.

Efter en utmattande Hemnet-överdos under sensommaren, är det åtminstone här jag själv hamnar: på Blocket. Och efter att ha styrt ut mitt hem till en generisk vara och fått det sålt, efter visningsmaraton där tusen bostadsrätter smält samman till en och samma öppna planlösning, efter budgivningar som sprungit ifrån mig, finner jag plötsligt en trygghet i hela konceptet. Meterlånga konversationer med veliga köpare, plötsliga köpslåenden på uppfarter, att kånka möbler genom främmande folks vardagsrum. Möbelköp för livet som inte blev som vi drömde, utan som livet blev.

Och jag tänker, att i tider då Hemnetdrömmarna får en allt glättigare yta, då vi sluter oss bakom våra dörrar i fortsatt coronatillvaro, så kan Blocket vara vår viktigaste portal mot att få inblick i andra verkligheter nära oss – i vardagsliv hos människor vi annars aldrig kommit nära.

Jag säljer ett skrivbord, det går precis in genom bakluckan på den vita bil hon kommer med. Johanna, som måste ordna arbetsplats för coronajobb hemma i höst, hon hatar det och får min sympati med i köpet. Jag säljer en bäddsoffa, den som var en livboj under den tid jag var en mamma som sov i ett vardagsrum, men som egentligen var alldeles för hård. Kanske blir det Krille som köper den, vi har en bra diskussion på gång.

Sara Meidell