Det gäller att fokusera på framtiden

På fredag morgon 8 augusti skulle jag träffa min bror Åke för att få låna hans släpvagn. De skulle ändå till Nolia och jag hade med anledning av hans födelsedag ordnat fribiljetter. Jag bor i Obbola 3 mil från stället där vi skulle träffas och jag bad därför att han skulle ringa när de var i Sikeå dvs 4 mil från Umeå. Vi är i Umeå kl 10 sa brorsan och jag och Elisabet räknade raskt ut att vi kunde äta frukost runt kl 9 och hinna möta upp honom kl strax för 10. Kl 9 när vi precis börjat med att äta morgonens scramble eggs ringer telefonen och bror låter glatt meddela att han är i Sävar dvs 1,6 från stan " det är bara att hoppa i byxorna" Elisabet som skulle följa med mig in till stan i annat ärende satt som naturen vackert skapat henne och jag var i samma tillstånd men inte lika elegant!!! Hör och häpna vi var där 930 och de hade bara väntat 15 minuter! Raska puckar!
Nu bar det av till Elisabets dotter för att hämta hennes sängar som skulle var i vårt hus i Obbola eftersom vi skulle flytta de ordinarie sängarna till Örbyhus! Vi hade mycket noggrant ( Elisabet hade…) antecknat och förberett vad vi skulle ta med oss i släpvagnen men jag insåg när vi fraktade våra lånesängar att släpvagnen inte var speciellt rymlig så vi fick stryka 30% lite styvt och vi fick montera ner allt och platta ut det s a s. När vi kom hem för att bära ut de sängar som skulle til Örbyhus och in de sängar vi lånat så kom sotaren…bara minuten efter vi kommit hem. Det hade vi inte glömt att han skulle göra men vi hade liksom inte riktigt "tagit in det"
Efter 2 timmar med olika varianter av inpackning i släpen så kunde vi stänga den och vi hade också förberett bilen för att ta in det vi inte rymde i släpen. "vi öppnar inte släpen nå mer" och så på lördag morgon kl 900 bar det iväg till första stoppet Söderhamn och nu om 8 timmar tar vi sista femton milen till Örbyhus där vi ska flytta in i en helt renoverad trea bara några hundra meter från mitt nya jobb som musiklärare vid skolan och ytterligare några hundra meter till Järnvägen Upptåget som ska ta Elisabet till hennes nya jobb på Akademiska sjukhuset i Uppsala.
Vi kommer att pendla hem till Umeå med flyg på torsdagarna,jag för att arbeta på särskolan i musik och Elisabet för att hålla koll!
Det känns lite konstigt men nu kommer jag närmare mina söner Jesper och Pontus i Stockholm respektive Västerås och Elisabet kan åka till Karlstad och plocka kantareller med sin son Andreas. Maria Elisabets  dotter planerar att göra sin praktik som badmästare i Uppsala eller i närheten så hela släkten befinner sig närmare Europa detta året och det ska vi nog kunna utnyttja hoppas jag.
Jag lovar att jag ska hålla mer fart på min blogg nu när vi har kommit fram och hem. Jesper åker i morgon för att börja repetera för showen på Color line som går mellan Oslo och Kiel så jag får hälsa på honom bara två veckor per månad under detta året. Läs hans blogg www.vocaleese.blogg.se så får ni kanske rapporter om hur det kommer att gå. jag ska också försöka sparka igång ett avsomnat musikliv på Örbyhusskolan och jag får hoppas att takterna sitter i och att ungarna gillar att få en 100 kg 61 årig man som dansar runt i klassrummet!

Jag lyckades efter 40 ansökningar få en anställning som musiklärare i detta åldersrabiata skolsamhälle. Det är faktiskt så utan överdrift att skolan på grund av för mig okända skäl ( men förmodligen pengar och det faktum att rektorer sällan eller aldrig efterlyser pedagogisk kompetens då de själva saknar den) inte tittar på kompetensen hos vederbörande. Det är faktiskt en skrämmande utveckling att yrkesskicklighet och erfarenhet inte räknas som en tillgång utan som ett problem. Det är också synnerligen allvarligt att läraryrket håller på att bli ett låglöneyrke för kvinnor med kvinnor som chefer. Det finns skäl att könskvotera skolan med det snaraste för läget är lika allvarligt på grundskolan som på fritidshemsverksamheten. Det borde vara ett statusyrke men det har det socialdemokratiska vanstyret effektivt satt stopp för i samarbete med sina vänsterpoulistiska tillskyndare. Jan Björklund gjorde tyvärr det pedagosika misstaget att prata om "flumskolan" och då tog lärararna illa vid sig. Runt min egen proffession har det exempelvis aldrig varit något flum utan ett effektivt skapande. Däremot har skolpolitik, lärarutbildning, rektorsutbildning kännetecknats av ett insiktslös s k kortsiktigt utvecklingsarbete utan att lärarkåren överhuvudtaget tillfrågats. Där ligger flummet för om man inte vet vad skolans verksamhet går ut på utan tror att det är något som ligger utanför samhällskroppen kan det inte gå annat än tokigt.