Det gick fortare för BOLT!

Idag gick färden tillbaka till Örbyhus och kvällens stora begivenhet var givetvis 100 meters finalen. När jag skulle gå ombord på Norweigan upptäckte jag att jag hade borta mitt körkort som jag antar jag stoppat i en skjorta men jag kommer inte ihåg var?! Bröstfickor borde förbjudas tycker jag så blir vi av med det problemet. Nu trodde de att det var jag så jag fick följa med. Tänkte ett tag på den där överförfriskade mannen som kom på banken och ombads visa leg. Han ställer upp en 75:a renat på disken framför den förvånade banktjänstekvinnan. Det där är väl inte något som bevisar vem ni är säger hon barskt. " snälla du det är min sjuttis och inte f-n låter jag någon annat gå omkring med den ska du veta"

Jag kom med trots inget ID och Elisabet och jag landade lite före tidtabell men bagaget kom inte ut enligt tidtabell så vi fick ta senare Upptåget till Örbyhus. Det bästa med det var att vi fick tid att äta goda Jakitory (japanska grillspellt med god sås) på Arlanda City! Priset har gått upp med 20 kr senaste året och ett spett har mirakulöst försvunnit men det var gott. Man betalar 60 kr för att gå ner till tåget och när vi kom på tåget visare det sig att vi skulle få åka buss från Uppsala till Vattholma pga spårarbeten och så två stationer tåg i 18o km i timmen så vi anlände till Örbyhus bara en haltvimme försenade och i god tid för att se detta fantastiska 100 meters lopp. När Wilma Rudolph härjade ¨vid OS i Rom 1960 så skolkade jag från skolan….jojo och Armin Hary tysken vann herrarnas 100 meter på 10 sek blankt och det var helt fantastiskt också, Jag har alltid gillat friidrott och höll på med höjdhopp på den tiden det var sand i gropen.

Det som var fantastiskt 1960 är nu överträffat flera gånger om under dessa år men nu är väl detta det mest fantastiska som vi har sett eller finns det ytterligare ett snäpp till?

Det är bara njuta och tacksamt ta emot men inte är det roligt för världens 100 meters elit att hålla på just under Bolts karriär! De som hoppade stav när Bubka var som bäst i 14 år hade också det tungt. Vår bästa tid är nu!

Nu är jag på G att snabbt få igång musikundervisningen i Örbyhus och jag ser fram emot utmaningen. Det har precis som det var när jag började på Ålidhem legat för s k fäfot så det är mycket att ta tag i. När jag kom till Grubbeskolan mitt i ett läsår lämnade den avgående musikläraren bara en turkos kofta efter sig och inte något musikliv alls. Grubbeskolan har haft mycket stor kulturell och ekonomisk och social glädje av mitt arbete på den skolan. Tyvärr uppskattar inte den nuvarande skolledningen mitt arbete som nu genererar miljoner till skolan i utökade elevavgifter. Jag har sökt mig tillbaka vid två¨tillfällen och inte fallit i god jord och det säger väl mer om den ledningen än om undertecknad. Nya Ålidhemskolan har inte heller funnit mig lämplig att ta hand om musiken så…"Vaddå jag bitter" nej jag är inte bitter men kan kunde väl i vart fall förvänta sig lite mer respekt för vad man gjort under ett helt yrkesliv. När jag "avtackades" från Ålidhem fick jag en slips med artificiellt målade björklöv – helt fantastisk och symboliken var ju klar "han fick snöret!

object width=”425″ height=”344″>