När man varit lärare sedan 1969 med utgångspunkt från mellanstadiet via lite specialläreri, bildlärare, svenska för att så småningom hamna rätt som musiklärare så har man tveklöst dragit på sig en del erfarenheter av samarbetet mellan hem och skola. Tidigare var det en otvungen kontakt som kunde tas mellan föräldern, läraren i fråga beträffande eventuella funderingar med ämnet eller resultatet. Ett öppet samspråk mellan de som tyckte att det var nödvändigt och att det behövdes. De som inte hade några frågor utan allt var frid och fröjd  kunde vila på hanen. Under tidens gång har "vän av ordning" försökt att "styra upp detta så att alla ska göra lika. Alla föräldrar förväntades vara engagerade i skolans verksamhet, hjälpa till, komma på åhörrveckor och även engagera sig i sitt barns läxläsning och uppförande och under den tiden bildades också hem och skola. Syftet var säker lovvärt och gott men så har ju skolan förändrats och läraren har trängts undan i auktoritet och får nu ofta vara den som är "roten till det onda". Politiker som säger sig utveckla skolan har inte en susning av vad lärarna håller på med. Jo man har i skenet av filmen Kaligula från 40 talet den med Stig Järrel fördömt något som man förfasar och kallar katederundervisning! Läraren står framme och pratar och "korvstoppar" eleverna som med ens förvandlades till viljelösa vrak utan möjlighet att forma sin framtid.

Det är är samma gäng politiker, skolledare som gladeligen slänger upp tiotusentals kronor för att lärarna ska få lyssna på en självgod föredragshållare som inte längre undervisar utan numera försörjer sig på att berätta minnen från en skolan som han minns den för 10-20 år sedan och lärarna lyssnar förvånat och skamset på. Skolledarna hör vad de vill höra och drar igång ett projekt baserat på detta stimulerande föredrag som inte alls har någon relevans i den egna skolan eller den numera aktuella skolsituationen och lärarna får ännu mer att göra och ännu sämre samvete för sina uppenbara brister. En rektor hämtades i tidernas begynnelse från fältet dvs en duktig lärare med ambitioner och bra idéer och planeringsförmåga kunde föreslås bli rektor. För detta behövdes ingen utbildning och att rektorn skulle vara pedagogisk ledare kändes inte alls konstigt. Min första rektor i Umeå Carl-Erik Nilsson var en utmärkt lärare och karismatisk, duktig och lyhörd rektor som ställde upp på sin personal eftersom han kände till hur arbetet i klassrummet kunde te sig.

Dagens samspel mellan föräldrar och skolan går inte direkt till den aktuella läraren utan det kommer till en rektor som ofta inte har en susning om undervisningens villkor eller har någon pedagogisk större insikt.  Om du exempelvis får en rektor som hela sitt liv jobbat på bank med ekonomi så är säkert skolan ekonomi bra men möjlighet att vara pedagogisk ledare utan att ha den utbildningen fungerar inte. Det viktigaste numera för en skola är ekonomin. Varje elev är inte bara människa utan också en intäkt. En förälder som klagar på en lärare kan med dagens alternativ se till att eléven bytter skola dvs. orsakar skolan en ekonomisk förlust. Det är alltså¨lärarens fel om dessa situationer uppstår och det rektorn tar direkt förälderns och elevens parti. Det går inte att tvinga fram ett engagemang från föräldrarna för barnens skolgång, antingen har man det eller så har man det inte. Hem och skola kan vara en nagel i ögat på myndigheterna om skolans mål och syfte förvanskats men problemet idag är att skolans ledningsfunktion´eller lärararnas utbildning eller möjligheter inte ser ut som när Hem o Skola bildades.

Hem och Skola är med andra ord inte riktigt i takt med tiden. Nu har man en egen dag på Nolia och det är helt fantastiskt och vi hoppas att det kommer något gott av det men om man nu hade lite näsa för och insikter om vad som försigår i skolorna i underhållningsväg så skulle man väl kunna ge Umeås duktiga musik och sångbegåvningar en möjlighet att uppträda på stora scenen. Varför följer man bara Umeås vanliga rutiner – man köper in artister utifrån och visar upp dem i Umeå och dessutom får de betalt och så tror man sig vara duktig! Om man hade haft ett samarbete med stadens alla musiklärare så hade scenen och hela Nolia kunnat vimla av musik från Umeå i stället.

Hem o Skola i Umeå har inte den kontakten med skolan att man känner till det då skulle programmet sett annorlunda ut. Jag har haft förmånen att undervisa blivande stjärnor på Ålidhem som mer än väl hade kunnat äntra stora scenen. Dessutom finns det inte heller några skolpolitiker eller skolledare som lyfter ett finger för att dessa ungdomar ska komma fram.