Per,Karin,Tage är en serie namnsdagar som jag har kunnat sedan urminnes tider känns det som. Per heter jag ju delvis själv, Karin hette min bästa kusin och en tjej i klassen i åk 3 som jag var olyckligt förälskad i. Det före mig ändå till travbanan i Skellefteå där hennes far körde sitt kallblod varje söndag! Han hette Hans. A Gustavsson men jag har banne glömt vad hästen hette. Det var samma epok som Karl Gårds Greta härjade! Någon som minns? Min bäste kompis Tage han har en lite fickkniv i sin mage sjöng Cornelius men min kompis Tage han klarade sig från det. Jag umgicks med Tage och Stig Jonsson på Sörböle. De hade en pappa som hade möbelaffär och de bodde efter Notvägen! Både Stig (orgel) och Tage (bas) spelade i det kända Skelleftebandet Tone Stones där jag själv spelade tenorsaxofon. Bägge bröderna blev också duktiga arrangörer och skrev med andra ord noter. Det var inte vägen som hade smittat utan namnet kom sig från det faktum att de fiskade lax med not!  Tage fick åka till USA och vara utbytesstudent men hamnade så småningom i Västerås i motståndsrörelsen på ASEA.

Vi håller som bäst på att planera för vår delvisa flytt till Örbyhus där de till skillnad från Umeå kände att de kunde ha glädje av mina tjänster.  Finns det tendenser att NoLIA börjar bli så stort och kostsamt att små företagare inte har råd att vara med?  Jag hör att det mumlas om det lite nu och då. Är det stordriftens bekymmer eller är det pengar som styr allt här i världen. Jag har för övrigt grunnat mig tokig över svaret på varför Levi Bergström var med och pratade idrott på Nolia. Fråga inte vad landstingen kan göra för dig fråga dig själv vad Levi gör?

Vädret kommer och går och eftersom jag har min kärbo som rapporterar från stan så får jag hela "spektrat" och kan fatta ett beslut som jag är nöjd med! Jag kommer nog att åka in till Nolia i alla fall då vädret inte är något hinder. Det kommer säkert vara svårt att hitta parkering som vanligt men det skadar väl inte att ta en promenad lite längre ifrån kan jag tro.

I slutet av nästa vecka går flyttlasset till Örbyhus för arbete som musiklärare och redan nu påbörjade andra musikaliska träffpunkter. Jag har ju gjort mitt i Umeå kommun enligt arbetsförmedlarens bedömning efter att ha pratat med Umeå Kommuns skolavdelning. Det finns ingen förklaring på papper utan det är "bara så att det är olämpligt". Visst är det märkligt att man kan bli utslängd från en kommun utan någon rimlig förklaring? Lennart Holmlund skrev om landshövdingen på Gotlands mindre lyckade omdöme och åsidosättande av regler och lagar. Sopa gärna framför den egna kommunala dörren också med jämna mellanrum det skadar inte.

På Jazzklubben i vintras lät det så här

object width="325" height="244">

Äntligen fick jag reda på att det var musik vid havet så jag kunde ta mig dig istället för att snopet läsa om att det varit. Norrmjöle havsbad hade i år verkligen tur med vädret så solen lyste och inte ens havsbrisen var besvärande. I god tid kunde jag sätta mig vid en tall i solskenet och titta på publiken. Kollegor från skolans värd, föräldrar till elever jag har haft, elever som flytt landet med barn som besöker Sverige på semestern och elever med barn som är kvar. Gamla storbandskollegor,representanter för Radio Västerbotten, f d gymnastiklärare och folk man träffat på konserter, jazzkaféer det vill säga såg jag många människor från flera generationer som bevisar att jag har levt rät länge. Pratade med två musikklass elever som bägge hamnat i Göteborg två för studier och en för arbete. Trevlig stad!

Första duon som uppträdde var Henriksson och Lindgren med enbart sexsträngad elbas elegant och effektivt spelad  ( hur gör karln?) och behaglig sång. Bra och uppskattat med stor variation och andra musikaliska vinklingar på visor och annat. Döm om min förvåning ( njae!) när nästa bluesband innehöll en gitarrspelande f d elev med prydligt skägg. Prydlig bluesgitarr som nog skulle kunna "busa till sig" en aning men är man snäll, artig, belevad och seriös vill man kanske inte vara alltför oborstad. Kvällens stora begivenat var de musikaliska Jonas Knutsson och Mats Öberg. Deras komunikativa förmåga är utvecklad under 25 år till något som Jonas beskrev det " Vi behöver inte repa utan vi pratar med varandra på telefon och så bestämmer vi vad vi ska göra och sedan blir det inte som vi har bestämt i alla fall"! Med utgångspunkt från Så skimrande var aldrig havet fick vi följa med på en ofattbar musikalisk resa där små knappt märkbara signaler intuitivt uppfattades av antingen Jonas eller Mats förde publiken över i nästa stycke och nästa och nästa. Kan Umeå göra mer än de gör för att stötta våra ambassadörer inom musik? Absolut! Umeå är ingen förebild då det gäller att stötta kulturell verksamhet. De avsatta 100 miljoner som ska lobba oss till kulturhuvudstad grinar illa mot de kulturarbetare som tvingas delta i exempelvis spektaklet "kulturnatta" och spela och uppträda helt gratis och desstuom förväntas vara tacksamma! Jonas och Mats har ju förärats med guldäpple och då tycker väl kommunen att de har gjort nog kan jag tro. Varför inte avlöna Jonas och Mats och andra som representerar vår stad med en baslön på 200 000 per år så de kunde få en trygg bas att stå på och även återvända till sin hemstad som alltid bara bjuder på generande lite pengar för insatserna.

Jag får inte glömma den gruppen som avslutade musiken vid havet. En sångerska i ilsket gröna "slacks" rosa hår,särpräglade glasögon som tog upp matchen med Jagger i energi coh framfusighet. En scenpersonlighet som inte lämnade något oberör i sin energi. Bandet Epidemik tror jag det var i alla fall ver det smittande och allt gick i snabba punktempot eller snabbare ändå så trumslagaren hade det han gjorde. Det är ju inte så att jag vare sig förstår eller begriper mig på sorten och jag hör inte heller vad texterna handlar om men jag kan trots min ålder uppskatta energi, uppkäftighet och sväng och ärlighet och närvaro och då spelar det liksom inte någon roll om man begriper det är bara att ta in känslan!

Får musik vid havet något bidrag? Skulle inte tro det. Lämnar väl in en ansökan till kulturnämnden coh får avslag eller så har de gett upp medan presidiet åker på allehanda finkulturella evenemang och visar upp sig för att representera Umeå.

Är jag gnällig? Nej jag bara berättat hur det är!

Ålidhemskolan har nu ett halvtår på sig innan tömning. Mina sju år har varit intressanta och det har passerat många musikbegåvningar. De senaste som uppträdde på Sjöbris har flera som inte kunde pga semester och resor. Det är en av anledningarna till att jag varit upprörd över nedläggningen av en fungerade skola med bra tilltagna utrymmen för musik. I det nya kultur och resurscentrum minskas musikutrymmet med 60%!
Stunderna på Sjöbris brukar väcka tankarna som både är glada och ledsna. Denna kväll 20 juli som höll på att regna bort men räddades av Sjöbris galanta personal var ett unikt tillfälle att höra latininspirerad musik utan vokala inslag mitt i Umeå. Några av stans mesta pop och rockmusiker med en saxofonist som fått sin skolning i dansmusik, storbandsmusik under massor av år men som vägrat att fastna i generationstänkandet. Kanske undervisning på högstadiet har hållit mig ung? Nu när jag tvingats flytta till Örbyhus som musiklärare då Umeå kommun inte tycker att det är lämpligt att använda mina tjänster längre så under visar jag från åk 4 till 9 och det kommer då att innebära at tjag föryngrar mig ytterligare kan jag tro. Det blir lite längre mellan gångerna när man får möjlighet att spela i Umeå men å andra sidan brukar ju Umeå uppskatta tillresande musikanter betydligt mer än de som finns på hemmaplan. Lars Lystedt är fortfarande aktiv och han satte av egen kraft Umeå på musikkartan för 40 år sedan med Jazzfestivalen. När det skulle firas 40 års jubileum valde den festivalansvarige att som huvudnummer välja att visa upp Sixten Landbys ekivoka diktning tillsammans med en symfoniorkester! Lars Lysted fick en blomma och 3 minuters prattid. Om man är så insiktslös och kulturlös att man inte begriper bättre bör man skiljas från sitt uppdrag som i panik tilldelades av en kulturchef som rymde. En sk konstnärlig ledare ska inte vara för länge på samma jobb för då blir man bekväm och självsvådlig. Då får man ”vänner” och så blir man inte längre objektiv och skapade. Strukturen på Umeås kultur och politiker liv är tyvärr lite diktatoriskt och fastlåst. Hur många generationer ska mötas av Lennart Holmlund? Hur många patienter ska behöva se Levis polisonger? Vi har haft samma konstnärliga ledning på Jazzklubben sedan 70 talet! Vi har haft samma ledning av jazzfestivalen sedan snart 20år och så skapar man inte vitalitet. Alla måste idag som det heter ”konkurrensutsättas” för bästa resultat så även inom politik och kultur! Företaget Yamaha lyckades manipulera och sälja in sitt varumärke till alla svenska musikskolor och följden var att elever kom till Melanders musik och ville köpa en yamahaflöjt inte en tvärflöjt utan förnamnet var alltid Yamaha på alla instrument. hjärntvätt och lobbyverksamhet när den har nått sina syften.