Dagens andakt ur boken Ett är nödvändigt, H. E. Nissen:

Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.
Johannesevangeliet 8:12

Kan jag verkligen vara ett Guds barn?

Jesus har sagt, att en människa som följer honom aldrig kommer att "vandra i mörkret". Visserlligen vandrar jag inte alltid i mörker, men jag måste ändå erkänna att det blir mörkt för mig många gånger. Men det finns inte något jag längtar mer efter än ljuset. Jag gör allt jag kan för att det skall lysa, men det lyckas inte.

Många går med liknande tankar. När de kom till tro, hoppades de att allt skulle bli annorlunda i deras liv. Men snart upptäckte de att det inte blev så. Problem och svårigheter fanns kvar.

Detta frestar många till besvikelse och modlöshet. Det måste vara något fel med mitt kristenliv, när det inte går med mig som det står i Bibeln. Det är farligt att låta sig fångas av sådana tankar. De är felaktiga även om de verkar riktiga. Det är nämligen stor skillnad på det vi lägger in i Guds ord, och vad ordet i verkligheten säger.

Jesus har aldrig sagt, att det inte kan bli mörkt för en kristen. Det är olika, men många plågas av anfäktelser. De känner igen sig i Davids ord: "Må mörker falla över mig och ljuset blir natt omkring mig."

Om du läser vad kristna har skrivit möter du samma sak. Deras vandring genom livet har inte alltid varit lätt. Den har inte alltid varit präglad av solsken och glädje. I sitt inre har de många gånger upplevt bitter smärta.

Allt detta ändrar inte på att det Jesus har sagt är sanning. En kristen har aldrig vandrat i mörkret och kommer och aldrig någonsin göra det. Om du i evigheten kan se tillbaka på ditt kristna liv, kommer du att förstå att inte en enda av de få eller många dagarna var en vandrig i mörker. Hur skulle det kunna vara så, när du i tron varit förendad med honom som är "livets ljus"?

Du levde varje dag i sällskap med Gud. Han som har sammanhanget och överblicken gick vid din sida och såg och kände allt. Därför vandrade du alltid i ljuset!