Jag har skrivit en sång som har sitt ursprung ur kvällens skolavslutning på Mariaskolan. Det är med både glädje och sorg jag har vinkat farväl och på återseende till eleverna. Att fått vara en del i deras vardag har skänkt mig så mycket. Och jag önskar att denna dagen aldrig behövt komma. Men livet går vidare och så även jag. Det jag hoppas att eleverna fick med sig hem är bibelordet, som tre av oss ur personalen hänvisade till (helt oberoende av varandra), nämligen Matteus 6:33. Det är ett bibelord som ligger mig varmt om hjärtat. Här kommer texten oredigerad och "naken":
Jag minns inte en enda gång
att jag känt som jag gör nu
känslan blir till uttryck
här i denna sång
Mitt inre sparkar bakut
livet har nyss börjat
men känns som det är slut
Sorgen i mitt hjärta
är mycket större än förut
en blandning av sorg och smärta
sedan leker kärleken tittut
För mitt i allt finns glädjen
en glädje som hopar sig
hör hur den ropar
ropar nu och till dig
Allt liv föds och dör
men glöm inte kära du
att i himlen sjunger vi i kör
Lyssna på Gud nu
hör Hans ord tala till dig
ge Jesus chansen du
så kommer allt ordna sig
Kommer du ihåg versen
som du skulle minnas ikväll
den finns i Matteus
resten minns du väl 😉