Singelbloggen

Etikett: Kristen tro

28 juni

Av , , Bli först att kommentera 0

Dagens andakt ur boken Ett är nödvändigt, H. E. Nissen:

Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.
Johannesevangeliet 8:12

Kan jag verkligen vara ett Guds barn?

Jesus har sagt, att en människa som följer honom aldrig kommer att "vandra i mörkret". Visserlligen vandrar jag inte alltid i mörker, men jag måste ändå erkänna att det blir mörkt för mig många gånger. Men det finns inte något jag längtar mer efter än ljuset. Jag gör allt jag kan för att det skall lysa, men det lyckas inte.

Många går med liknande tankar. När de kom till tro, hoppades de att allt skulle bli annorlunda i deras liv. Men snart upptäckte de att det inte blev så. Problem och svårigheter fanns kvar.

Detta frestar många till besvikelse och modlöshet. Det måste vara något fel med mitt kristenliv, när det inte går med mig som det står i Bibeln. Det är farligt att låta sig fångas av sådana tankar. De är felaktiga även om de verkar riktiga. Det är nämligen stor skillnad på det vi lägger in i Guds ord, och vad ordet i verkligheten säger.

Jesus har aldrig sagt, att det inte kan bli mörkt för en kristen. Det är olika, men många plågas av anfäktelser. De känner igen sig i Davids ord: "Må mörker falla över mig och ljuset blir natt omkring mig."

Om du läser vad kristna har skrivit möter du samma sak. Deras vandring genom livet har inte alltid varit lätt. Den har inte alltid varit präglad av solsken och glädje. I sitt inre har de många gånger upplevt bitter smärta.

Allt detta ändrar inte på att det Jesus har sagt är sanning. En kristen har aldrig vandrat i mörkret och kommer och aldrig någonsin göra det. Om du i evigheten kan se tillbaka på ditt kristna liv, kommer du att förstå att inte en enda av de få eller många dagarna var en vandrig i mörker. Hur skulle det kunna vara så, när du i tron varit förendad med honom som är "livets ljus"?

Du levde varje dag i sällskap med Gud. Han som har sammanhanget och överblicken gick vid din sida och såg och kände allt. Därför vandrade du alltid i ljuset!

Ett liv i förlåtelse

Av , , Bli först att kommentera 0

Här kommer ett boktips till dig som vill veta mer om att leva ett liv i förlåtelse. Författaren Per Arne Dahl har gett boken titeln Oss syndare emellan. Budskapet handlar inte bara om att vi är syndare utan också om syndabekännelse och syndaförlåtelse. Detta är ett angeläget ämne i vår nutida livssituation.

Författaren menar att det bara finns ett medel som kan bota ett ouppklarat förflutet – FÖRLÅTELSE. "Andra lösningar kan bedöva skuldkänslan men håller oss ändå fast vid våra synder."

Oss syndare emellan Per Arne Dahl

Det finns 15 kapitel med rubrikerna:

  1. Vad är synd?
  2. Synd och försoning
  3. Insikt om synden
  4. Syndabekännelse
  5. Syndaförlåtelse
  6. Skriftermålet
  7. Är det nödvändigt att be människor om förlåtelse?
  8. Är det nödvändigt att förlåta?
  9. Äkta och falska skuldkänslor
  10. Syndaförlåtelsen och sinnets hälsa
  11. Syndaförlåtelsen driver ut hyckleriet
  12. Syndaförlåtelsen och vår utveckling som människor
  13. Syndaförlåtelsen – ett tillstånd att leva i
  14. Kampen mot synden
  15. Jesus – oss syndare emellan

Boken är utgiven av EFS förlaget med ISBN 91-7080-557-1

Själens ankare

Av , , Bli först att kommentera 2

Du är som en båt som driver på öppet hav
du kastas hit och dit
av vågorna och vinden

Precis som båten behöver ankare
för att inte gå under i stormen
behöver din själ ett ankare

Själens ankare är Jesus
genom att binda ihop förtöjningen med ankaret
kan du guppa tryggt när havet stormar

Jesus är tron, hoppet och kärleken
ta din tillflykt till Jesus
och håll fast vid det hopp du äger.

En tanke inspirerad av Hebr. 6:18-19

Grillkväll med Umesingel 5 juni

Av , , Bli först att kommentera 0

 Grillning, andakt och bön, lekar

Du är välkommen på grillkväll hos Annika i Skravelsjö 5 juni kl. 17.00. Hon har en stor tomt där vi kan grilla, ha andakt och leka. Skulle vädrets makter vara mot oss finns möjligheter att flytta in festligheterna i huset. Annika är även dagledare och tar hand om presentation samt andakt.

Dagsprogram

17.00 Samling hemma hos Annika

18.00 Middag (tag med grillkött, tillbehör och dryck)

19.00 Presentation och andakt

20.00 Kubb, krocket, promenad eller något annat roligt

 

Alla tar med sig mat att grilla, tillbehör och dryck. Annika bjuder på kaffe och kaka till efterrätt. Hon har bara en grill så det vore bra om någon/några fler kunde ta med sig en grill.

 

Anmälan sker till [email protected] eller telefon 070 – 604 74 33. Du får även vägbeskrivning och adress när du anmält dig. 

 

Varmt välkommen!

Läs mer om Umesingel på hemsidan.

Att leva med Gud

Av , , Bli först att kommentera 2

Idag är det som om orden forsar ur mig. Kanske bearbetar jag pappas död. En sorgeprocess går i vågor. Det jag vill berätta nu är på vilket sätt min tro hjälpte mig igenom dessa tre år där cancer och svåra komplikationer var vår vardag.

När pappa fick veta att han hade cancer bröt jag ihop. Det första jag frågade var "Pappa, tror du på Jesus?" För enligt Bibeln kommer vi till ett evigt liv på en ny jord om vi tror på Jesus som världens frälsare. Och jag ville så gärna att han skulle komma dit och vänta på mig. Innan han dog tog han Jesus i handen, men det är en annan historia som jag inte ska berätta nu.

Pappa opererades en måndag. Det var en stor operation men vi fick beskedet att allt gått bra. Men… På onsdagen fick vi beskedet att det uppstått komplikationer – magsyra hade läckt ut ur operationssåret och infekterat hela bröstkorgen. De hade opererat om honom och nu låg han på IVA i respirator. Läkarna sa att han var allvarligt kritiskt sjuk vilket betyder – det är stor sannolikhet att han dör.

Jag hade aldrig sett en människa ligga på IVA och i respirator tidigare. Det blev en chock. Jag fann inte ord. Jag visste inte vad jag skulle säga. Det enda som dök upp i mitt huvud var en sång jag lärt mig på söndagsskolan som barn. En sång jag inte sjungit sedan dess och inte tänkt på. Men jag sjöng:

"Det lilla ljus jag har,
det ska få lysa klart,
det lilla ljus jag har,
det ska få lysa klart,
det lilla ljus jag har,
det ska få lysa klart,
lysa klart, klart, klart,
lysa klart."

Pappa var nedsövd och låg i respirator. Han kunde inte vakna upp men han hörde våra röster. Det förstod vi när han grät. Det var hans sätt att säga "jag hör att ni är här!"

Jag hade med mig pappas gamla konfirmationsbibel som hade följt mig genom åren. Där hade jag förvarat dödsannonser på vänner och släktingar som dött. Det kändes tryggt på något sätt. Men sedan jag blev kristen hade jag läst en hel del ur den boken. Och det enda vettiga jag kunde göra nu, mitt i chocken över pappas tillstånd, var att läsa Bibeln. Jag läste, både för egen del och högt för pappa.

Jag skrev små lappar med bibelord och ställde vid hans säng. En del av bibelorden var från kristna vänner som skickat orden som stöd och tröst. Många bad för oss alla. Jag försökte få tag i en präst för att få själavård. Men de verkade ha semester. Jag gick till kyrksalen för att få kontakt med Gud, gå på gudstjänst och sjunga andliga sånger. Hela min kropp skrek desperat efter hjälp, tröst och stöd.

Det enda som gav mig något var att läsa biblen och skriva bibelord. Jag kunde ägna hela dagar åt detta. Anhörigrummet på IVA, där vi bodde, blev fyllt med små vikta papper med bibelord på. Det kändes tryggt. Till en början var det ingen som protesterade. Men sedan kom någon dit som kände sig obekväm med Gud och de kastade bort alla bibelord. Det gjorde ont i mig eftersom den enda trösten och tryggheten var Guds ord. Men Gud är ju med mig oavsett om det finns lappar med bibelord eller inte. De som stod vid pappas sjukhussäng fick i alla fall stå kvar. Även om vissa sjuksköterskor verkade bli otrevligt spända av att se dem och höra mig läsa Bibeln för pappa.

När pappa låg på ECMO-IVA var vi med om något fint. Jag ska berätta vad ECMO-IVA är. Det är en vårdavdelning dit dödligt sjuka kan få komma om vanlig IVA-vård inte kan rädda deras liv. Kravet är att IVA först ska ha gjort allt för att rädda personens liv utan att lyckas. Och att personen inte har några andra sjukdomar. Pappas cancer var ju botad i och med den första operationen. Därför bestämde sig läkarna för att rädda hans liv – om det gick.

Det var jag, min syster och en vän till pappa som stod vid hans sjukhussäng. Endast ECMO (som är en hjärt och lungmaskin) höll liv i pappas kropp. Han såg död ut eftersom han inte andades. Bröstkorgen stod helt still. Den rörde sig inte. Lungorna var helt stilla för han andades inte. ECMO var hans lungor. ECMO som är en maskin som stod bredvid sängen och som var sammankopplad med pappas blodbanor via en slang som såg ut som en trädgårdsslang. De tog ut blodet via kroppspulsådern i halsen och förde tillbaks det syresatta blodet in i ljumsken.

Min syster, jag och pappas vän tog fram psalmboken. Vi sjöng Lina Sandells låt "Blott en dag – ett ögonblick i sänder". Det var ett fint ögonblick som vi alla gladdes åt att få dela. Vi sjöng om Gud och den frid han ger. Och det gjorde vi fast alla inte var kristna. För det är ofta till Gud eller gudsanhängare vi vänder oss när vi hamnar i en livskris. I kyrkor finns det kompetensen att ta hand om känslor som handlar om döden. För kristna ser på döden med andra ögon.

Och den trösten och det hoppet som en präst, pastor, diakon eller kristen kan ge behöver vi när en kris eller katastrof inträffar. Det kanske var detta den troende kvinnan ville förmedla till sin kollega med konsekvensen att hon fick sparken? Att få ett sjukt eller funktionshindrat barn utlöser en livskris. Det är en sorg och mycket smärta. Vi har olika sätt att hantera livskriser på. Mitt sätt är att hämta kraft och styrka hos Gud. Han kan bära mig när jag inte orkar gå själv. Han har kontrollen när jag inte har det. Han vet vägar ut ur det omöjliga. Vägar som jag själv aldrig kan ana på förhand. Jag behöver Gud för att överleva.

Rädsla och fördomar

Av , , Bli först att kommentera 1

Uj, vilken kalabalik kring VK:s artikel om Bibeln. Jag har själv märkt att vissa arbetsgivare är rädda för människor som har en tro. Och det verkar inte spela någon roll vilken tro man har. Själv är jag kristen och medlem i en frikyrka som tillhör Evangeliska Frikyrkan

Vår värld är uppbygd av fördomar. Det vi själva inte tror på anses ofta vara "farligt". Och det här är inte något som bara finns bland icke troende. O nej, fördomarna lever överallt, även i olika församlingar och kyrkor. När jag var på anställningsintervju på Svenska Kyrkan för några år sedan reagerade de på ordet "frälst". De tyckte det var ett ovanligt och konstigt ord. Då delar vi ju ändå samma Bibel. Ordet fräls står 366 gånger i Bibeln…

Det vi "riskerar" genom att bli troende är att få mer frid, trygghet, kärlek och ett evigt liv efter döden. Bibeln är tydlig med att vi uppstår på en ny jord med nya himlar efter att vi dött från jordelivet. Här finns ingen ondska, inga sjukdomar och inget lidande. Vi är fria från allt som tyngde oss på jorden. En EVIG frid som vi får dela tillsammans.

Min lillebror dog när jag var liten. Det förde med sig en dödsångest som präglade mitt liv i 35 år. En dag gick det upp för mig att allt inte tar slut efter döden. Det är vi som väntar på att få något. Det är våra nära och kära som väntar på oss i himlen. Döden är inte svart och farlig. Döden leder till något bättre. Det här kom till mig redan innan jag blev kristen. Efter jag blivit kristen har jag fått Bibelns bekräftelse på att den tanken stämmer.

Om det är sant? Det vet vi när vi själva dör. Men jag har gjort ett val att tro på det för det skänker mig frid och förmågan att hantera det obegripliga – döden. Jag är inte längre rädd. Jag har inte dödsångest. Jag är fri!

Inget i livet har kunnat skänka mig den friden som Guds frid ger. Det har inte hjälpt att shoppa, dricka alkohol, äta godis, motionera, ha snyggaste håret, ha sex, göra karriär och "leva livet". Det gav mig bara tomma hål i mitt inre. Visst, en njutning för stunden men efteråt var tomheten ännu större. Jag tror att många kan skriva under på det här. Det vi tror gör oss lyckliga leder oss istället till olycka och en för tidig död.

Gud vet att vi är rädda. Ordet rädd går att hitta 368 gånger i Bibeln. "Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan. Rädslan hör ju samman med straff, och den som är rädd är inte fullkomnad i kärleken." 1 Joh. 4:18

"Kärleken är tålig och mild,
kärleken avundas inte,
den skryter inte,
den är inte uppblåst,
den uppför sig inte illa,
den söker inte sitt,
den brusar inte upp,
den tillräknar inte det onda.

Den gläder sig inte över orättfärdigheten
men har sin glädje i sanningen.
Den fördrar allting,
den tror allting,
den hoppas allting,
den uthärdar allting.

När jag var barn,
talade jag som ett barn,
tänkte jag som ett barn,
och förstod jag som ett barn.
Men sedan jag blivit man,
har jag lagt bort det barnsliga.

Nu består tron, hoppet och kärleken, dessa tre,
men störst av dem är kärleken."

Ur 1 Kor. 13

 

 

 

 

Korskyrkan idag

Av , , Bli först att kommentera 0

Det här bibelordet, som är hämtat ur 1 Korintierbrevet 12, fick jag med mig idag från Korskyrkan:

12 Ty liksom kroppen är en och har många lemmar, men kroppens alla lemmar – och de är många – utgör en kropp, så är det också med Kristus. 13 I en Ande har vi alla blivit döpta för att höra till en kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, och alla har vi fått en och samme Ande utgjuten över oss. 14 Kroppen består ju inte av en enda lem utan av många.

15 Om foten sade: "Eftersom jag inte är hand, hör jag inte till kroppen", så hör den ändå till kroppen. 16 Och om örat sade: "Eftersom jag inte är öga, hör jag inte till kroppen", så hör det ändå till kroppen. 17 Om hela kroppen vore öga, hur skulle den då kunna höra? Om hela kroppen vore öra, hur skulle den då kunna känna lukt? 18 Men nu har Gud satt lemmarna i kroppen, var och en av dem som han har velat. 19 Om alltsammans vore en enda lem, var vore då kroppen?

20 Men nu är lemmarna många och kroppen en. 21 Ögat kan inte säga till handen: "Jag behöver dig inte", inte heller huvudet till fötterna: "Jag behöver er inte." 22 Nej, tvärtom är de av kroppens lemmar som vi anser svagast så mycket mer nödvändiga. 23 Och de lemmar i kroppen som vi anser värda mindre heder, klär vi med så mycket större heder, och dem som vi blygs för, skyler vi med så mycket större anständighet, 24 något som de andra inte behöver.

Men Gud har fogat samman kroppen och gett den oansenligare lemmen större heder, 25 för att det inte skall uppstå splittring i kroppen, utan lemmarna ha samma omsorg om varandra. 26 Om en lem lider, så lider alla lemmarna med den. Och om en lem hedras, gläder sig alla lemmarna med den.

Tack Gud för denna dag!

Bibeln idag

Av , , 2 kommentarer 2

Från mobilen

Jag sitter på en parkbänk vid älven och läser Bibeln idag, en bok jag fick av en vän. När jag öppnar boken ligger det ett kort på Hans Bergwall. Han dog ung i en tragisk lastbilsolycka 2007. Han lämnade livet på jorden alldeles för tidigt. Han var 37 år bara om jag minns rätt. Samtidigt som olyckan inträffade låg min pappa 2,5 månad på IVA och svävade mellan liv och död. Hans Bergwall var en av de som stöttade mej genom den processen. Han var också den som bidrog till att jag fann Korskyrkan. En kyrka som nu är mitt andliga hem. Det var av hans mamma som jag fick boken förra veckan.

Skrev en sång av tacksamhet

Av , , Bli först att kommentera 0

Här kommer en sång som bara pluppa ur mitt hjärta på några sekunder fast jag är så trött, så trött. En skön värme spred sig i bröstet när jag skrev. Det kommer jag sova gott på 🙂 Jag känner bara en så stor tacksamhet för allt gott här i livet och det inspirerade mig.

Ett litet frö

Jag trodde inte det fanns
att livet lura nånstanns

Men jag fann en vän
en vän som förde mig hem

Livet var mörkt som en natt
när ljuset kom ikapp

Du lät ett litet frö
rädda mig från att dö

Upp till ljuset drog du mig
jag är för evigt tacksam dig.

Matt. 13:32