Både förslösade pengar och förlorade liv
Individ och familjeomsorgen i Umeå kostar. Under de första sju månaderna 2014 landar notan för placeringar och missbruksvård 48,8 miljoner kr. Frågan är om vi uppnår det vi hoppas uppnå för dessa pengar?
Som ledamot i Socialnämnden oroas jag av de ökande kostnaderna. Men framförallt berörs jag av den förtvivlan som klienten och anhöriga uttrycker: Unga med psykisk ohälsa eller med drogproblematik måste få hjälp tidigt – innan man fastnat i ett beroende och destruktivt beteende.
Jag är övertygad om att den personal som handlägger gör ett bra jobb. Men jag är inte lika övertygad om att dagens behandlingsmetoder är tillräckligt bra och om utvärderingarna svarar på rätt saker? Ofta skickas ungdomar till dyra behandlingshem eller familjehem. Men om det varit en bra lösning borde fler ha klarat sig bättre! Det är dax ifrågasätta det kloka i att vi spenderar stora summor på placeringar, samtidigt som vi satsar småsummor på tidiga förebyggande insatser.
Utmaningen är att erbjuda familjer och barn på hemmaplan alternativ som lockar mer än det destruktiva beteende som missbruket för med sig. Socialtjänsten måste utveckla modeller så att barn och ungdomar får det stöd som behövs för att hantera vardagen. Insatserna måste in tidigt och i än högre grad i samarbete med barn- och skolhälsovård.
Landstingets nya satsning på att via Barnhälsovården identifiera tecken till psykisk ohälsa hos 3-åringar och ge föräldrar ett tidigt stöd när så behövs, är ett lovande initiativ.
Förstärkta samarbeten med Föräldraföreningen mot narkotika och andra föreningar är andra nödvändiga åtgärder för att förändra och förbättra situationen. Ungdomstorget är ett gott exempel där man lyssnat på behovet och sedan hittat en smart modell för samverkan.
Tillsammans borde vi kunna åstadkomma mer!
Senaste kommentarerna