Decemberöverenskommelsen är bruten

Av , , 2 kommentarer 4

Decemberöverenskommelsen är bruten av KD som uppenbarligen inte håller de dom lovat och Svensk politik kastas åter in i ett osäkert läge.

Ett läge då omval är lika nära som de var i December och mycket troligt även om min bedömning är att våra skattepengar skulle behöva gå till helt andra saker än att bekosta ett nyval.

Utbildning, lärare, äldrevård, barnomsorg, personalförsörjning, ja listan över vart pengarna behövs bättre kan göras lång.

Om jag inte vore politiskt engagerad och aktiv fritidspolitiker skulle jag genast gå med i ett parti och engagera mig.

Ditt engagemang gör skillnad!

image

2 kommentarer

  1. Bergis

    Som svensk med arbete kan jag betala kalaset genom att upplåta min lägenhet och mina kläder till en asylsökande. Jag kan sova naken utomhus i snödrivan och betala in skatten som behövs till ännu fler asylsökande. Finns det något mer jag kan göra för att hjälpa till?

    Svara
    • Anna-Karin Kajsa Sjölander (C) (inläggsförfattare)

      Ja du kan börja med att känna tacksamhet för att du bor i ett land som gett dig utbildning.
      Därefter kan du läsa Cilla Liws kloka inlägg, Hej Sverige!

      Hej Sverige!
      Jag har en fråga, varför pratar vi aldrig om hur mycket jag kostar?
      Jag föddes på Gävle BB sommaren -86, det kostade ca 25000kr.
      Jag fick sedan barnbidrag en gång i månaden i 15år, totalt ca 140000kr.
      Jag gick sedan på förskola i 4år, det kostade ca 300000kr (jag fick även börja på ett nybyggt dagis, vet ej vad den byggnaden kostade, men vi fick en egen ”mat-tant”, hon hette Ellinor och om en var hungrig innan lunch kunde en gå dit och få en smörgås eller en frukt, jag var alltid hungrig).
      Jag gick sedan 9år i grundskola (fyra av nio år fick jag gå på en helt nybyggd skola, vet ej kostnaden för det bygget), den notan landade på ca 700000kr.
      Ska tilläggas att då har jag inte ens räknat alla extraresurser som lades på mig i form av extrasamtal med lärare, mentorer och rektorer; jag var en sån där ”Åh, hon har sådan stor potential, om hon bara kunde anstränga sig lite!”-elev. Uppdatering? Min potential ligger fortfarande nedpackad i en kartong på vinden.
      Jag gick sedan i gymnasiet i ca 3,5 år. Det kostade med studiebidraget och utbildningen ca 350000kr. Jag gick om ett år och blev sedan utslängd.
      Vad säger du om det då, Sverige? Pengar väl spenderade, eller hur?
      Eftersom jag inte hade något fullständigt gymnasiebetyg, inte hade några planer i livet, ville flytta hemifrån men hade liksom inget jobb så tänkte jag att komvux var en bra idé, min utbildning där kostade ca 100000.
      Jag lånade även pengar av dig då, jag har inte betalat tillbaka det än, du har inte klagat.
      Jag fick också en del pengar då, som tack för att jag blev utslängd från gymnasiet eller nåt, i runda slängar 50000.
      Just ja, när jag ändå pratar om utbildning. Jag har läst några strökurser på högskola också. Jag har inte ”blivit något” för det, hälften av kurserna läste jag inte klart och du betalade allt. Mitt mål är såklart att ta en högskoleexamen, kanske går det bättre att plugga som 30-åring, kanske inte, en sak är iaf säker; du står för kalaset!
      Jag jobbar som personlig assistent, ett jobb där jag inte producerar en köpbar produkt, utan utför en tjänst som helt betalas av dig. Jag behåller ju inte hela min lön, du får ju en del tillbaka varje månad som du kan ge till andra, men säg att jag hittills fått behålla ungefär 1,5miljoner av det jag fått. Och det är ju inte riktigt sanningsenligt, för jag har ju kostat dig väldigt mycket mer med arbetsgivaravgifter m.m.
      Utöver det så bodde jag typ på ungdomsmottagningen, jag blev påkörd av en bil och fick åka ambulans till sjukhuset, jag hängde på ungdomsgård, jag fick gå till tandläkaren gratis i tjugo år, mina föräldrar fick pengar för att vara hemma med mig när jag var sjuk som barn, jag snattade på affärer när jag gick i högstadiet (sånt är väl för fan preskriberat nu?!), jag körde in ett stämjärn i handen och fick sy, mitt jobb betalade mina glasögon, jag var deprimerad i våras och går fortfarande i terapi – sedan långt tillbaka med högkostnadsskydd, jag är rökare, jag pensionssparar inte och jag skolkade från säkert 5-7% av mina totala utbildningstid.
      Visst, jag är en rätt rolig person och jag tror att jag är rätt omtyckt, men jag bidrar egentligen inte med så jävla mycket.
      Nu kanske, eller snarare förhoppningsvis, några som känner mig vill hoppa in och argumentera för att mitt människovärde inte sitter i vad jag kostar eller genererar.
      (Bra, jag håller fullständigt med!)
      Men varför pratar vi aldrig om vad jag kostar?
      Varför frågar ingen hur många Cilla den här kommunen och det här landet har råd med?
      Varför är ingen modig nog att gå emot PK-eliten och våga fråga hur du hade råd med min ”utbildning” som jag mestadels sket i när du inte har råd att ge SYLT TILL PENSIONÄRERNA?!
      Varför pratar ingen om att jag är ohållbar i längden?
      Varför blev det ingen

      Svara

Lämna ett svar till Bergis Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Presentation
Namn: Anna-Karin "Kajsa" Sjölander Född: September 1965 Livstillstånd: Kvinna, Mamma & vän mitt i livet Yrke: Rektor   Intressen: Livet & utveckling Fotograf: Sami Sjölander Bloggar om livet i allmänhet & mina tankar i synnerhet
Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Kategorier
Arkiv
RSS Nytt från vk.se